Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alexandra genom spegeln

/

I dag är det äntligen dags för premiär på Folkteaterns "Alice i Underlandet". Alexandra Zetterberg Ehn gör den ikoniska huvudrollen som Alice. Kulturredaktionens Johanni Sandén har träffat henne, pratat om berättelsens drogreferenser och undrar vad Alice i sitt underland kan ge oss i dag.

Annons

Det är bara några dagar till premiären av Alice i Underlandet på Folkteatern Gävleborg då vi träffar Alexandra Zetterberg Ehn en tidig morgon uppe i logerna på Folkteatern.

Nere vid scenen är det full rulle med att göra i ordning olika rekvisita men bland skådespelarnas rum är det än så länge lugnt när Alexandra tar emot.

De har repeterat i cirka tio veckor inför premiären. De har haft flera öppna repetitioner där de bjudit in referensgrupper och enskilda skolklasser för att titta. Vissa av låtarna till pjäsen har precis blivit klara medan andra ännu inte är riktigt färdiga. När nu det förberedande arbetet snart är över tar ett nytt vid.

– Nu börjar det spännande i och med det första framträdandet inför en publik, då börjar ännu en process. Det tog många veckor att bara leka fram hur Alice faller, till exempel.

– Vi har också pratat om pjäsen och dess innehåll med terapeuter, psykologer och föreläsare. Det är nu som vår ballong ska lyfta. Det är både skräck och glädje, säger Alexandra.

Hon började sin bana som ett joddlande postbud på Fredriksdalsteatern i Helsingborg med föreställningen Vita hästen tillsammans med bland andra Nils Poppe när hon var 15 år. Hon blev kvar där i tio och fick större och större roller. Efter det gick hon scenskolan och har fortsatt jobba på ställen som Backateatern i Göteborg, Dramaten, stadsteatrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Men efter år av kringflackande ville hon vara i ett mer kontinuerligt sammanhang och har nu varit på Folkteatern Gävleborg i fem år.

– Det är högt i tak här, och man vågar vara den man är. Du får chansen om du tar den. Jag får till exempel vara med att påverka repertoaren och mina idéer tas i beaktande. Jag känner verkligen att jag är på det stället där jag vill vara. Trots att jag pendlar från Stockholm så är det i sina stunder värt varenda minut, säger hon.

Alexandra skådespelar på annat håll också. Hon har bland annat spelat in en kommande Maria Lang-deckare och Johan Falk-film och filmar för tillfället en skräckfilm. Men nu är det fullt fokus på Alice i underlandet där hon har den ikoniska huvudrollen som Alice. En roll som kräver sin kvinna.

– Den är utmanande både tekniskt och emotionellt. Samtidigt är det en både inre och en yttre resa och man måste få med båda. Jag måste vara modig, fysiskt stark och träna rösten. Det är bara att ta ett djupt lugnt andetag och komma på varför teater är så fantastiskt och varför man vill berätta just den här historien, säger Alexandra.

Som så många andra såg hon Disneys tecknade version av Alice i underlandet som liten och har även bläddrat i bilderböcker om Alice. Men hon erkänner att hon aldrig tog sig igenom hela boken som yngre, den var för skrämmande.

Faktum är att det var flera i ensemblen som inte hade läst boken. När Alexandra nu tog sig an historien igen så överraskades hon en aning.

– Det är ju en myt som alla känner till men den är mycket modernare än vad jag mindes den som när jag var yngre. Det känns kul att få berätta om en flickas erfarenhet. Hur hon trotsar normerna, hon vågar falla och vågar vara annorlunda. Jag vill vara som Alice. Jag känner att jag lärt mig en massa av att vara henne. Det har ibland varit svårt att gå ur rollen som henne.

Hur känns det att ta sig an en så ikonisk historia?

– Många har en relation till Alice men jag ska försöka vara så sann och ärlig och förmedla vad jag tycker är Alice.

Finns det någon roll som du gjort tidigare som påminner om den här?

– Nej, Alice är nog unik. Hon har ett sådant stort spann. Hon varken dör eller behöver skämmas som de flesta kvinnliga roller i världs-dramatiken. Hon är en speciell flicka som vågar och hon är som hon är.

Vad är speciellt med just den här uppsättningen?

– Vi har tidigare gjort ”Gyllene draken” i Roland Schimmelpfennigs version. Hans pjäser är så intressanta så vi letade efter andra grejer som han gjort som skulle vara mer familjevänligt och vi hittade då Alice i hans speciella version. Scenografin och kostymerna spelar otroligt stor roll, det kommer att bli ett vackert fyrverkeri.

– Texterna är speciellt skrivna och innehåller mycket musik och dans eftersom det är en musikal. Vi har gjort så många olika föreställningar att vi har den erfarenheten. Det här är inte en mainstream-pjäs, den kräver lite av publiken. Vi har haft mycket hjälp utifrån av koreografer, sångpedagoger och ljussättare. Vi har varit mer öppna nu, andra gånger jobbar man mer intimt.

Vad kan Alice i underlandet ge oss i dag?

– I skoldebatten diskuteras det att ta bort de estetiska ämnena. Alice handlar mycket om fantasi och lek. Jag tror man lär sig bättre på det sättet. Pjäsen handlar ju mycket om lärande. ”Varför då?” frågar sig Alice. Man kan alltid se saker på olika sätt och lära sig att tänka på andra sätt. Min dotter som går en musikskola sjunger en gång om dagen i skolan och jag tror det påverkar henne positivt i hennes skolarbete och lärande.

Det har lästs in mycket drogreferenser i Alice i Underlandet, vad tänker du om det?

– Det har vi pratat om väldigt mycket om, den är ju fullständigt fylld av metaforer. Uppenbarligen är pjäsen så pass rik att man kan läsa in metaforer. Lewis Carroll som skrev boken om Alice var en vuxen man som tyckte att vuxenvärlden och dess konventioner var tråkiga och då hittade han på den här världen för att glädja den riktiga Alice och hennes systrar. Kolmasken röker ju en vattenpipa, så visst. Men det finns ju även sexuella metaforer, allt ligger i betraktarens ögon.

Och i dag får de bilda sin egen uppfattning om Alexandra och hennes kollegors uppsättning. Nervöst, men ett privilegium att få uppträda inför publik, tycker hon.

– Tjusningen med teater är att man har en levande publik som är en medspelare. Det är ögonblickets konst. Det blir aldrig en exakt upprepning från kväll till kväll, varje föreställning är unik. Till skillnad från film där du får en chans. Och som skådespelare är du dessutom aldrig färdiglärd.

– Alla skådespelare har mardrömmar om att de blir inkastade på en scen och inte vet vad de ska göra eller säga. Det är lite som i Alice i underlandet och då gäller det bara att vara öppen och modig. Vad är sant och vad är verklighet?

Annons