Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla skäller på rondellvalpen

Annons

Vilken fascinerande värld som finns ute på nätet!

Sitter och läser kommentarerna till Gävles nya rondellvalp, Priapos jättefallos i en upprest Volvovalps skepnad. Den alla tycks tala om och alla har en åsikt om.

Jag ska på en gång säga att detta är utmärkt. Det är klart att folk ska få säga sitt. Och en mer levande konstdebatt, utan hummande flum, utan rakt på sak, får man leta efter.

Och det kan ju aldrig vara fel. För alla konstnärer, alla kulturnämnder och institutioner borde detta vara ett önskeläge. Här tar en levande opinion till orda. Lite tjatig och ensidig kanske. Men vad begär man?

Sällsam läsning. Alla är ilskna. Jo, en (1) positiv kommentar hittade jag. Annars tummen ner och man skräder inte orden. Så här låter de beskedliga:

"En Volvovalp på Blocket kostar 15. 000 kronor (att tänka på i besparingstider). Ni är blåsta"

"Idiotvansinnigt". Ett "aprilskämt". "Ni borde skämmas". "Är det detta ni kallar konst?". "Skärpning". "Inte konst - skrot". "Satsa på skola och omsorg i stället".

Man undrar vad en rosa bil har med en hamnstad att göra. Flera vill ha något vackert, inte en ful skrotbil

Andra tycker att allt är sossarnas fel. Att man nu kommer att skratta åt Gävle i hela Sverige. Och att vi redan har det fulaste rondellkonstverket (Det femte elementet i norra rondellen), Nu har Gävle även andra platsen.

Flera associerar konstverket till trafikolyckor. Någon tycker att det är olämpligt med en upp- och nervänd bil intill en kyrkogård.

De där riktigt blåilskna anser att "Gävles TOTALT ODUGLIGA politiker har gjort det igen". Man undrar med vem i kommunen konstnären är gift och förklarar att det har begåtts "tjänstefel". Och kommunen har "tydligen obegränsade pengar att slösa bort på skrot".

Just skrot tar många upp. Är det en "ny återvinningsstation" intill sjukhuset? undrar en. Är det inte miljöbrott att ställa skrot i rondeller? undrar en annan.

En namninsamling borde startas för att få bort åbäket från rondellen, föreslår någon.

Och "Rondellhunden fick inte vara kvar. "VAD I HELVETE ÄR DÅ DETTA!!"

(När ilskan tränger på trängs VERSALERNA i kommentarerna.)

Konstnären gratuleras eftersom han lyckats sälja skrot till kommunen.

Och hela personalen på Kultur och Fritid borde "drogtestas". "FY FAN VAD FULT"

 

Ja, det är ingen hejd på invektiven och jag grubblar över vad detta säger om synen på offentlig konst i dag.

Varför denna oresonliga ilska?

Nu brukar ju nya konstverk regelmässigt tas emot så här av folk i allmänhet, hävdas det. Och här i Gävle pekar man på Grates "Gudinnan" på Rådhustorget som dömdes ut av allmänheten för snart 60 år sen.

Det är sant och helt obegripligt i dag när granitkvinnan blivit en omtyckt vinjettbild för Gävle.

Blir Piriapos alltså, per automatik, så småningom, uppskattad?

Det ska vi inte vara så säkra på.

Få har till exempel ändrat åsikt om "likkistorna" i Gavleån, Mikael Lundberg migrationsmonument, en idé som aldrig nådde till gestaltning. Jag har inte ändrat åsikt utan ser det som ett gigantiskt misslyckande. Inte ens värdigt en kalkonstämpel, bara likgiltigt.

Jag tror också att mycket av ilskan handlar rom en allt mindre respekt än förr för de konstnärer som nu anses "leka med skattemedel". De dåliga tiderna är en anledning till det.

Ena annan är att folk i allmänhet inte går i de konstsalar vi i branschen regelbundet besöker, Så kallad provocerande konst ser vi så ofta att vi börjat gäspa.

Inte blir vi provocerade när vi ser den offentligt heller.

Men allmänheten möter den bara då. Och blir förstås provocerad.

Medan vi gäspar förstående. Och ibland tycker att det är riktigt, riktigt kul

 

sol, semester och midsommar och jag går klädd i min långa oljerock från Australien för att skydda mig mot regnet.

Ska det vara på det sättet?

Tänk sommaren för femtio år sen. Rekordsommaren 1959, en magisk sommar för en 14-årig grabb som i en gammal ångradio hörde Ingo slå ut Floyd Patterson och sen kunde sola och simma varenda dag sommaren igenom.

Är det inte dags för en ny sån sommar?

Jag önskar i alla fall alla er en sån