Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla ville hylla Marie!

/
  • Fortfarande en av de största. Marie Fredriksson möttes med stående ovationer på Gävle konserthus. FOTO: PEDER ANDERSSON
  • Micke och Marie. Ett par som ser till att ge nytt liv åt gamla och nya låtar ur en underbar låtskatt.
FOTO: PEDER ANDERSSON

Vilket fantastiskt bifall hon fick av Gävlepubliken, runt femhundra! Stående ovationer som en uppenbar och känsloladdad och varm hyllning till en tjej som övervunnit en från början hopplös fight mot cancerhelvetet.

Och Marie Fredriksson kan fortfarande bevisa att hon är en av Sveriges bästa popsångerskor med en underbar låtskatt med texter att hämta kraft ifrån.

Annons

Rösten är förvisso inte lika klar som förr om åren, men det betyder inte att den är sämre. Den har bara ändrat karaktär, är sprödare men det viktigaste av allt: den lever fortfarande i allra högsta grad. Liksom Marie som helhet även om hon märkt av sjukdomen tvingas stå stilla på scenen, ibland hålla sig i mickstativet och ta stöd av ledsagare in och ut till backstage.

"Så sakta, så långsamt" sjöng hon som ett intro till ackompanjemang av gitarristen Jocke Pettersson. Sen blev det en tempoväxling som hette duga, detta med "Kom vila hos mig" och "Bara för en dag" där hennes man Micke Bolyos visade att det är han som driver kompet med sitt eminenta pianospel.

De nya låtarna får faktiskt stå tillbaka för de äldre och det är helt enligt Maries vilja. Hennes gamla texter har fått nya dimensioner efter allt hon gått igenom och med uppfräschade arrangemang så var det bara att luta sig tillbaka och njuta. Kors så många hits hon haft också vid sidan av Roxettes enorma framgångar.

Blueslåten "Det regnar igen" och "Ber bara en gång" var bara uppvärmning inför konsertens toppar, nya "Sista sommarens vals" och klassikern "Sparvöga".

– Jag ska spela en låt som handlar om när jag fick cancer, introducerade hon "Ett bord i solen" (svenska versionen av "A Table In The Sun") därefter.

"Så skimrande var aldrig havet" var en skön version där Maries röst, Micke Bolyos piano och den lysande Christoffer Lundquists slidegitarr gjorde att jag fick gåshud.

Fortfarande är "Ännu doftar kärlek" från anoo dazumal en av Maries allra bästa i konkurrens på de suggestiva "Efter stormen", "Den sjunde vågen" och "Den bästa dagen". Avslutande extranumret "Tro" satt som hand i handsken innan hemgången.

Tack Marie, du är en superstar även utan Per Gessle vid din sida!

Annons