Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

40 år sedan Kongos blodiga inbördeskrig

Annons

Den 30 juni 1960 utropades Republiken Kongosom självständig stat efter att ha stått underbelgiskt inflytande sedan 1885. Joseph Kasavubu tillträddesom president och Patrice Lumumba som premiärminister. Devar oeniga om det mesta, och inom kort föll republiken sönder.

Den 4 juli revolterade landets soldater mot sina vita officerare,varefter följde upplopp, plundringar och angrepp påeuropér. Den belgiska delen av befolkningen råkadei panik. Regeringen i Bryssel landsatte fallskärmstrupperi Kongo utan att ha samråd med Kongos regering.

Så fort belgisk trupp anlänt till Katanga utropadesdenna provins, som en självständig stat av Moise Tshombe.Den 12 juli begärde Kongos centralregering militärainsatser av FN, som två dagar senare anmodade Belgien attdra bort sina trupper. ONDC, FN:s operation i Kongo, organiserades.Redan den 15 juli var de första FN-soldaterna på platsi Leopoldville - 90 man från Tunisien.

Vid en konselj den 18 juli beslutade den svenska regeringenatt bistå FN med trupp i Kongo. Två dagar senare varsvenska soldater på väg....

Från Gaza till Kongo

Den åttonde svenska FN-bataljonen påbörjadesin tjänst i Gaza den 5 maj 1960. Den bestod av tre skyttekompanieroch ett stabskompani. FN-verksamheten var nu väl etableradty UNEF hade verkat i området sedan 1956. Soldaterna sågframemot en fin tid med bevakningstjänst längs vapenstilleståndslinjen,vid underhållsbasen i Rafah och UNEF:s stab, som skullevarvas med härliga bad i Medelhavet och leave-resor tillKairo och Beirut.

Bataljonschef var överste Bernt Juhlin från Strängnäs.Han har beskrivits som en man som på bild såg mycketbister ut med sina strama glasögon och kala hjässa.Men det var lätt att skämta med honom och narra tillett pojkaktigt skratt.

Den 17 juli skulle chefen för UNEF, den indiske generalenGyani, fylla år. Juhlin hade planerat att uppvakta honommed en vas från Kosta och trumpetfanfarer tidigt påmorgonen. Men därav blev intet.

Hammarskjöld ringde

Redan klockan sex blev han blixtinkallad till generalenför ett ärende med högsta prioritet:

- Hammarskjöld ringde mig i natt och ställde frågan:Kan den svenska bataljonen tillfälligt sättas in i ettövergångsskede i Kongo på frivillig basis? Hanvill ha svar före klockan tio.

Tre timmar senare lämnade Juhlin följande svar tillGyani:

- Bataljonen är beredd att resa till 90 procent. Menän har jag inte nått alla ute på posteringarna...

Hela bataljonen satte omedelbart igång med packninsgsbestyr.

Enheter från de danska och norska FN-styrkorna övertogbevakningsuppgifterna.

Detta var en fantastisk händelse för överstenoch soldaterna. Frågetecknen var många, någradirektiv fanns inte att få. Alla insåg faran i attbege sig till det okända och kaotiska Kongo där dennybildade kongolesiska armén - ANC - slog ihjäl sinavita officerare.

Men det fanns drivkrafter som förklarar soldaternas beredskapför Kongo. Spänning, och Äventyr. Vid den härtiden hade få unga män varit utanför Sverigesgränser. Tjänsten i Gaza var ett stort äventyr.Att resa till Kongo i hjärtat av Äventyrets Kontinentvar något oerhört... Där hade Livingstone ochStanley verkat.

En annan omständighet bidrog. Kontraktet skrevs påen månad. Blev det alltför besvärligt tog ju plågansnart slut. Senare måste naturligtvis kontrakten förlängas.

Inget svar till fästmön

Hemmafronten reagerade med förskräckelse.En soldat fick följande telegram från sin fästmö:

- Om Du älskar mej, stanna i Gaza.

Officiellt nådde aldrig detta telegram rätt adressatföre avresan till Kongo.

Bataljonen avreste med tåg från Gaza till Kairopå kvällen den 19 juli efter den järnvägslinjedär "Lawrence of Arabia" opererade under första världskriget,soldaterna hade inte mer utrustning än vad de kunde bärapå - ungefär lika mycket som en ordinär flygpassagerarehar i dag. 35 man stannade kvar i Gaza för att bevaka densvenska förläggningen och kvarlämnad utrustning.

Hela Gaza var på benen vid avresan. General Gyani inspekteradeden svenska truppen, övriga FN-länders kontingentersaluterade med parader, musikkårer, brassband och säckpipor.Färden genom Sinai blev en triumffärd. Beduiner ochfellaher hade tänt eldar och facklor längs järnvägsspåret,de viftade och hurrade vid alla stationer. Svenskarna hade underåren i Gaza gjort sig kända som "outstanding soldiers".De var mycket populära, vilket åttonde bataljonen nupåtagligt fick erfara.

Luftbron sköttes

Den 20 juli befann sig Överste Juhlin i en amerikanskGlobemaster 2000 meter över Sahara. Nöjd kunde han konstateraatt luftbron mellan Kairo och Leopoldville sköttes påett utmärkt sätt av amerikanarna på FN:s uppdrag.

Han har för en journalist berättat en episod somsäger mycket om den brist på utrustning som rådde.Han hade inte fått med sig någon karta varken överAfrika eller Kongo. Kongos exakta läge i det mörka Afrikaär ju en kunskap, som man ej bär med sig till vardags.Bland sina personliga tillhörigheter fann han till slut ensliten fickalmanacka. Därigenom fick han klart för sigvar bataljonens nya tjänstgöringsområde var beläget.

Förflyttningen från Gaza till Kongo - SwedmoveI - tog fem dagar. Den 22 juli var den svenska bataljonen samladi Leopoldville. Det är ett rekord på ont och gott.1960 sände man i väg FN-trupp utan att närmareanalysera vilken utrustning som behövdes för truppenså att den på ett maximalt säkert sätt kundelösa sin uppgift.

Men sannolikt har dagens svenska regering och försvarsmaktnågot att lära av Swedmove I.

Härom året tog det 115 dagar efter regeringsbeslutför svenska Kfor-styrkan att komma på plats i Kosovo.Swedmove I organiserades av en handfull officerare i ett stabstältbland Sinais sanddyner. 1999 fanns SWEDINT:s personalstab på200 personer att förbereda Kfor-insatsen.

Tshombe vägrade

I Leopoldville grupperades bataljonens huvudstyrkavid NíDjili för att försvara flygplatsen. Tvåkompanier under ledning av major Torbjörn Andrae fick svaraför ordningshållning i staden. I taktiskt avseendelydde den under brigaden från Ghana. President Tshombe iKatanga vägrade att ta emot någon FN-trupp. I praktikenvar han en marionett som styrdes av belgiska gruvintressen.

Flera försök gjordes i början av augusti menFN:s flygplan fick inget landningstillstånd och måsteåtervända till Leopoldville. Det var en sådanstor nesa för världsorganisationen att Dag Hammarskjöldkom till Leo för att finna en lösning. Den innebar attett svenskt kompani den 12 augusti skulle följa generalsekreterarentill Elisabethville, officiellt som hedersvakt.

Kompaniet flög i fem chartrade Sabana-plan, varav detförsta avgick tio minuter efter generalsekreterarens. PresidentTshombe tog emot Hammarskjöld med musikkår, pompa ochståt - men vägrade blankt att ta emot de svenska FN-soldaterna.Luftvärn var grupperat... Landningsbanan spärrades medKatanga-gendarmernas fordon. Sabena-planen cirklade runt utantillräckligt med drivmedel för att återvändatill Leopoldville.

Nu uppträdde Hammnarskjöld resolut. Han vägradeatt lämna flygplatsen förrän svenskarna landat.Den paraderade eskorten fick tålmodigt vänta. De belgiskarådgivarna instruerade till slut Tshombe att ta emot densvenska styrkan. När det sista svenskplanet landat följdeHammarskjöld med Tshombe till dennes palats för förhandlingar.

Tre år

Det svenska kompaniet stannade kvar i Katanga närHammarskjöld lämnade Elisabethville. Det utgjorde grundbulteni den FN-operation, som gick ut på att återföraKatanga under Kongos centralregering. Det lyckade först ijanuari 1963 efter flera strider med Katangas gendarmeri i vilketflera efterföljande svenska bataljoner deltog.

Nitton svenskar förolyckades i Kongo.

BROR RICHARD SVÄRD

Mer läsning

Annons