Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

65 – och fortfarande grymt nyfiken

/

Conny Perssons livsglädje bottnar i hans tidiga möten med döden. ­Sedan dess räds han den inte och vill ta tillvara livet. – Jag har sett att livet kan ta slut, pang. Jag vaknar upp med känslan att det är en härlig dag.

Annons

Det är på frågan om vilka vändpunkter hans liv innehållit som Conny Persson berättar om fyra barndomsvänners död i olika olyckor. Han lekte samma dag i den sandgrotta som några timmar senare rasade ihop och dödade en några år äldre kamrat och han såg när grannpojken som kvävts av en kärna bars ut från sitt hem. Inga vuxna pratade just om det som hänt.

Den tidiga insikten om att livet kan ta slut när som helst ligger till grund för hans livsaptit. Den har förstärkts av en allvarlig cykelolycka i vuxen ålder.

I mejl lägger han till att han under uppväxten bodde granne med en kyrkogård där de lekte och hade spännande äventyr på kvällarna ibland bland allvaret i gravarna. Det här tror han har botat honom från dödsrädsla och åldersnojor.

– Jag är grymt nyfiken. Det är viktigt att vara när man är 65.

Födelsedagen har han nyss firat, på arbetsresa i London med besök på konstmuseerna Tate Britain och Tate Modern.

Jobbar kvar som chef för stadsbiblioteket gör han ett tag till, till årsskiftet då han går i pension.

– Jag tycker att det ska bli jätteskönt.

Mer tid att vara med familj och vänner väntar, liksom daglig Strindbergsläsning hela Strindbergsåret 2012 och uppgiften att krympa den minst sagt omfattande skivsamlingen.

Och så ska han engagera sig i någon yttrandefrihets- och demokratiförening och börja ha antikvariatet öppet regelbundet och åka på musikfestivaler och...

Han far upp och ner ur fåtöljen, hämtar en bok, letar efter en LP-skiva han fyndat och serverar påtår medan hans eget kaffe kallnar i koppen och samtalet vindlar mellan ämnen och händelser.

Litteratur, konst och musik fyller hans liv sedan uppväxten i Kristinehamn och han beskriver sig som en sjuk samlare. Samlandet av böcker, skivor och konst är en öm punkt och han instämmer när hustrun Margareta från övervåningen säger att han är en hönspappa. Att bli pappa är livets höjdpunkt.

Livet har innehållit fler vändpunkter.

– När jag bodde hemma upplevde jag en oerhörd tristess. Aldrig att jag skulle vilja leva i ett förhållande som gick på tomgång, där man inte pratar och stöttar och hjälper varandra att utvecklas. Jag ville se till att hålla kärleken vid liv och ge varandra utrymme.

Det blev som han bestämde som tonåring och nu har han och Margareta hållit ihop i 43 år och varit gifta i 42.

Han beskriver sin uppväxt som bra, med omtänksamma föräldrar, som även om deras kärlek till varandra falnat fortsatte livet tillsammans, eftersom de tänkte att det var bäst för barnen.

Hjärtat finns kvar i den värmländska staden vid Vänern. Bokintresset fick han från sin pappa som cyklade runt som ombud för Folket i bild.

Conny följde med på pakethållaren och lyssnade sedan på samtalen i köken och insåg att det där med böcker var trevligt. Ett skolbibliotek i läroverket och det antikvariat som en överliggare drev i Kristinehamn spelade också roll för bokpassionen.

I tonåren kom han in i stadens aktiva kulturliv, med jazzklubb, filmstudio och många konstnärer och fick vänner där.

Häromåret hade de återträff med kvarterets jämnåriga.

– Det kom 75 stycken från hela Sverige.

Ett tiotal håller regelbundet kontakten.

Numera finns föräldrarna inte kvar, men det är inte slut på resorna genom bergslagsskogarna. Han är med i konstmuseiföreningen och den här helgen har han åkt till Kristinehamn för att hämta den tavla av Astrid Sylwan, första pris, som han vunnit i konstlotteriet.

– Man får lite perspektiv på livet när man åker i trettio år genom Värmland och genom Bergslagen, med nedlagda bruk och utflyttning. Men nu börjar man öppna gruvor, i Garpenberg, igen.

I Kristinehamn fick han också del av livets orättvisor, något som varit avgörande för hans livshållning.

Han berättar om en kamrat som bodde med jordgolv och vars pappa drack.

Orättvisor, i Sverige och i världen, hör till det som gör honom arg och som han arbetar för att få bort.

Glad blir han av barnbarnen, av att lyssna på musik, se konst och träffa människor.

– Om man låter sig överraskas och är öppen, då tror jag att man håller sig ung.

Jag ville se till att hålla kärleken vid liv och ge varandra utrymme.

Mer läsning

Annons