Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Gullberg: Bussige Beckman, inte samma som på Twitter

Vår handskakning är fast och varm, och vi ler glatt mot varandra när jag hälsar dagens praoelev välkommen till Nya Tidningshuset på Brynäs. Mötet är raka motsatsen till de bataljer vi haft i sociala medier, moderate riksdagsledamoten och stortwittraren Lars Beckman och jag.

Annons

Det kostar på lite att mötas. Beckman beskriver det själv ”lite som att gå till tandläkaren utan bedövning”. Men det dröjer inte länge förrän vi båda är inbegripna i ett livligt men på samma gång lyssnande samtal om politik, mediers affärsmodeller och lokaljournalistikens stora betydelse.

Utanför den hårdvinklade seriefigursliknande sociala medier-personan som har nära 10 000 följare och frenetiskt twittrat sig till rikets toppskikt av inflytelserika moderater genom att gå till attack mot allt och alla som han tycker andas vänsterkonspiration eller som går emot honom så överraskas jag av en varm, påläst och genuint intresserad person. Han beskrivs så, och det stämmer.

Selfie med praon. Moderate riksdagsmannen Lars Beckman, prao för en dag på GD, tar en selfie med GD:s chefredaktör Anna Gullberg.

Men spelar det någon roll att det är trevligt att dricka kaffe ihop när det finns en opinion att vinna på nätet?

Valåret 2018 är Lars Beckmans strategi - misstänkliggörandet av medier som politiserade, gärna vänstervridna - en framgångsrik sådan i politiken. Men strategin är också farlig när den med vårdslöshet fläckar trovärdigheten i ambitionen att göra en poäng.

LÄS OCKSÅ: Lars Beckman: Min dag på GD – eller var fanns de röda fanorna?

Den hårda tonen är något vi kommer att se mer av när de sociala plattformarna kan explodera av politiker som vet att det krävs något alldeles extra för att nå fram i bruset. Det vet Lars så väl, och kan spela med ett perfekt gehör för det som brukar kallas populism. Han kallar det själv för engagemang, och en önskan att nå ut med sina frågor. Jag tror honom, men jag ifrågasätter metoden.

Ändå enas vi om att politiken behöver granskningen, allmänheten behöver bevakningen och vi får ett sämre samhälle när nätets undervegetation och desinformation vinner mark.  Oberoende journalistik, en mångfald som bygger på rättvisa villkor för GD och andra tidningar runt om i landet som står på egna ben, är viktig för demokratin.  

Jag går igenom de pressetiska reglerna med min praoelev, förklarar Pressombudsmannens roll, och berättar om utgivardilemman jag haft. Lars lyssnar. Ställer relevanta frågor. Senare, när han ska skriva sin text så går det snabbt och prestigelöst att ändra.

Som praoelev är han föredömlig. Delarna som ryker i redigeringsprocessen är en bra start på en mediepolitisk debattartikel men inget för nyhetssidorna. Den kommer han att twittra längre fram.

På Twitter har han annars lugnat sig det senaste året, tycker han själv. Andra har klivit fram och tagit tätposition i åsiktskriget. Han rekommenderar inte sin egen framgångsrika metod, men backar inte heller från den.

Skulle du kunna backa? frågar jag när vi slutar dagen med en trevlig kaffe i lunchrummet. Lars ler lite till svar. Sen skjutsar han mig till tåget. Han är väldigt bussig. Men han vet också hur man vinner folkets röst.

Anna Gullberg, chefredaktör

Mer läsning

Annons