Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bästa historialäraren vill ge minneskrokar

/

Hon jämför kunskap med en snöboll och vill ge minneskrokar till eleverna. På hennes lektioner kan det dyka upp en blöt ylletröja. Eller en skål med vatten och några tepåsar som ska föreställa teaparty-rörelsen i USA. Elisabeth Taube på Vasaskolan har utsetts till Årets historielärare 2012.

Annons

Hon pratar fort och mycket med spår av en norrländsk dialekt som gör att man blir på gott humör. Elisabeth Taube på Vasaskolan har fått en utmärkelse för sitt praktiska och konstnärliga sätt att undervisa i historia.
- Jamen det är ju så att nöden har ingen lag, säger hon ödmjukt. Tro det eller ej men jag tycker att det är jobbigt att stå framför en stor klass och prata, därför söker jag andra vägar att lära ut. För att slippa ha fokus på mig själv hela tiden. Man måste så klart in i texten också, men jag vill ge eleverna en lust att ta reda på den.
Föräldrarna kom från Tornedalen, men hon växte upp i Tierp. Direkt efter gymnasiet sökte hon lärarutbildningen som förstahandsval, eftersom det var ett yrke som hon kände till, och kom in direkt. Kanske lite fortare än hon hade tänkt. Hon har jobbat i olika städer och bott utomlands, men för två år sedan kom hon till Vasaskolan. Det var böckerna som fick henne intresserad av historia från början. För att förstå litteraturen ville hon lära sig mer om historia.
- Jag älskar mitt jobb så det blev bra fast det gick så fort, bubblar hon på och skrattar. Och så är det ju fortfarande, att böcker och kanske framför allt filmer kan vara en ingång till att lära sig mer. Eleverna kommer ofta med filmer till mig om historiska skeenden som jag försöker använda som diskussionsunderlag. Det är ett av många sätt att få dem mer intresserade.
När hon var ung plöjde hon 1700-talsromaner och kände sig felplacerad i tiden. Tills det gick upp för henne att det inte alls var någon dröm att leva på 1700-talet. Först hade hon tänkt kombinera historieämnet med svenska, men det blev historia och samhällskunskap, som också anknyter till varandra och där hon kan jobba med att förstå kontexten.
- Ta ideologierna till exempel. Eftersom jag vet att vi ska jobba med dagens politiska partier på samhällskunskapen vill jag hjälpa eleverna att hitta vad de tycker själva. Då är det så viktigt att förstå med vilken historia partierna har växt fram och jag kan satsa lite mer på ideologierna. Där blir samhällskunskapen en ingång till historien.
Vilka andra ingångar kan du ha?
–-historiebruk, hur historien har skapats, tolkats och utnyttjats. Hur framställs religioner och folkslag till exempel?
En kille hade med sig den nyare filmen "300" om slaget vid Thermopyle under antiken. 300 spartaner slåss mot en miljon perser, alltså en liten grupp européer mot horder av asiater. Där vill hon diskutera hur de olika folkslagen framställs. Hon möts ofta av aha-reaktioner när de unga får upp ögonen för nya saker. "De gröna baskrarna" med John Wayne från slutet av 60-talet tycker hon är en fantastiskt intressant film som utspelar sig under brinnande Vietnamkrig.
- Där är budskapet övertydligt i dag, men det var propaganda när den kom. Intressant att tänka på när man ser nya filmer. Vem är avsändaren och vad vill de förmedla?
Historia är ett teoretiskt ämne men hon drar sig inte för att tillföra olika komplement. I stället för att bara rita på tavlan lägger hon in praktiska och konstnärliga övningar för att ge eleverna så kallade minneskrokar. När de skulle läsa om den industriella revolutionen fick de karda, spinna och väva på lektionstid.
- Detta gjorde man i stugorna förr och genom att prova själv förstår eleverna hur det går till, säger hon. Vi får också perspektiv på kvinnorollen. Tänk hur mycket tid och kraft kvinnor har lagt ner på textilproduktion. Och genom att lyfta en tung, blöt ylletröja förstår man bättre vad människorna hade på sig innan det fanns goretex. Blöt ylle är en upplevelse. Tänk hur det kunde vara att ge sig ut i 30-åriga kriget, i både kyla och hetta, med en ullrock.
Villkoret för att hon ska kunna genomföra fysiska lektioner är ett samspel. Att stå vid en powerpoint och prata kan man göra själv, men för att genomföra fysiska eller konstnärliga övningar måste alla vara med. Hittills har det funkat bra. Det är sällan någon varit skeptisk eller tyckt att det är töntigt. Inte ens när hon tog fram en stor skål som hon fyllde med vatten och sa att det var Atlanten. Fyllde på med leksaksbåtar, lekgubbar och tepåsar för att ge en bild av Boston Tea Party. Eleverna fick en minneskrok och nu är det ingen som glömmer den.
- Det tar förstås lite längre tid att undervisa så, men den tjänar man in på sikt eftersom minneskroken finns där varje gång vi återkommer till händelsen.
Men hur får du alla idéer?
- Jag har ju barn säger hon och skrattar igen. När jag spelade sällskapsspelet "Med andra ord" med dem kom jag på att det kan jag ju göra med eleverna om medeltiden också. Jag lever med tankarna hela tiden. När jag springer i skogen tänker jag på hur jag ska kunna förklara saker bättre.
Det händer ibland att eleverna själva reagerar på att det finns så få kvinnor i historieböckerna. Då brukar hon fråga vilka som har haft möjlighet att uttrycka sig i sin samtid och hur det ser ut idag? Framför allt vill hon lyfta fram den lilla människan. Visst har det funnits drottningar, men hon tycker att vardagslivet är intressantare. Vilka såg till att det fanns mat på bordet när männen drog ut i krig? Hur har det sett ut för kvinnor i olika samhällsklasser?
Hon ser kunskap som en snöboll och ju större den blir desto lättare fastnar det nya saker. För utmärkelsen som årets historielärare får hon 25?000 kronor men vad hon ska göra för pengarna har hon inte hunnit fundera ut.
- Jag ska köpa kardor, kommer hon på. Förut har jag lånat från Polhemsskolan, men nu ska jag köpa egna. Och några perenner till trädgården kanske.
Hon tycker att historia är viktigt eftersom det berikar våra liv och nyanserar våra upplevelser av världen. Men också för att det ger oss en gemensam referensram att diskutera om framtiden.
- Vilken typ av samhälle vill vi ha? Och vilken typ vill vi inte ha? Med allmänbildning kan man njuta mer av litteraturen, och av världen

Mer läsning

Annons