Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bina ville bosätta sig i bilen

/

Jag var ute på en tredagarsresa i ­Serengeti för att leta efter de av våra lejonflockar som gått på långvandring, långt från deras normala områden.

Annons

När jag är ute på resor som denna sover jag bak i bilen där det finns ett bra utrymme och en madrass.

Jag befann mig i ett område som var okänt för mig. När det började bli dags att slå läger kom jag till en svacka ute på det stora slättlandskapet. I botten av svackan fanns en liten sjö och massor av fåglar. Jag tänkte att det skulle bli en bra plats campa på.

Så långt ögat kunde nå fanns det bara ett enda träd på slätten. I trädet satt två gamar. Jag körde fram till trädet och började fotografera gamarna.

Efter ett tag upptäckte jag en ung kapkråka i samma träd. Den hade uppenbarligen landat på fel ställe eftersom den var omgiven av arga bin som attackerade den. Kråkan, som troligtvis inte kunde flyga ännu, försökte så gott den kunde att ignorera bina. Så när några enstaka bin kom in i bilen och undersökte mig gjorde jag som kråkan och ignorerade dem bäst jag kunde för att inte reta upp dem ännu mer. Jag lyckades undvika att bli stucken.

Sedan körde jag ner till sjön och började förbereda mig för campingen.

Jag noterade att det fortfarande fanns ett par bin med mig. Men de verkade inte aggressiva utan mer nyfikna. Så jag brydde mig inte mycket om dem och vandrade runt lite i området. När jag kom tillbaka till bilen fanns ett hundratal bin inuti den.

Jag lämnade bilen ett tag till i hopp om att de skulle försvinna. När jag kom tillbaka had antalet dubblats. Det verkade som om de inte var ute efter mat utan mer som att de undersökt bilen som möjlig bostad. På sina ställen hade bina bildat små samlingar. Många undersökte insidan av bildörren och trafiken ut och in genom dörrens låsmekanism var intensiv. Jag gissar att bina var glada över denna nya bostadsmöjlighet då det bara fanns ett enda träd i området i övrigt.

Visserligen vore det inte dumt med färsk honung, men jag insåg att nackdelarna vägde tyngre än fördelarna med att ha en bikupa i bilen.

Detsamma gällde nog för bina även om det kanske inte skulle vara dumt med ett mobilt hem. Så jag bestämde mig för att försöka mota ut bina då jag inte ville ha ett par hundra av dem i bilen när jag sov. Men hur?

Jag kom att tänka på rök som biodlare använder för att lugna ner bin. Men jag befann mig på en slätt med mycket kort gräs, nerbetat av hundratusentals gnuer och zebror. Jag hittade ett litet bestånd av gröna örter. Men hur skulle jag lyckas få dem att brinna tillräckligt för att bilda rök?

Jag hade en campingspis. Men spisen fanns i min ryggsäck längst in i bilen. Mycket långsamt klättrade jag in i bilen och tog ut ryggsäcken med bin surrandes omkring mig. Jag lyckades få ut ryggsäcken utan att reta upp någon. Jag startade spisen och brände örtlöven i flammorna. Men så fort jag tog av bladen slocknade de och slutade ryka.

Jag såg mig omkring efter något annat att bränna. Jag log för mig själv när jag såg en torr spillningsmocka från en gnu. Jag visste redan i förväg att det skulle fungera. Jag brände mockan i flammorna och när jag tog av den började det ryka rikligt. Med kastrullhandtaget bar jag den rykande heta spillningen till bilen och rökte ut bina.

De flydde inte direkt men de som fick mycket rök verkade däremot svimma av. Jag placerade den rykande mockan mitt i bilen och lät den ligga där ett tag. Antalet bin började avta.

Jag vet inte om skymningen hjälpte till men snart fanns bara några enstaka bedövade bin kvar i bilen och jag kunde börja bädda. Men jag visste ju inte hur många bin som fanns sovande i bilen som skulle vakna upp med mig i bilen på morgonen.

Som tur var fanns bara några enstaka bin kvar i bilen på morgonen och de verkade nöjda med att bli utsläppta. Ett bi surrade inuti dörren och det tog ett tag innan det hittade ut.

Daniel Rosengren

www.scutisorex.se

Mer läsning

Annons