Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bror kikade på avrättningen genom kvisthålet i planket

/
  • Bror Sundberg bevittnade delar av avrättningen genom ett kvisthål.
  • Ulla-Britt Sundberg
  • I en intervju berättar skarprättare Dahlman om avrättningen av Alftamördaren. Dahlman tycks inte ha haft något emot sitt bisarra yrke utan tyckte att det var bra att det statuerades exempel.
  • Per Johan Pettersson kom att gå till historien som Alfta­mördaren. Han föddes den 5 augusti 1862 i Mossbo, Alfta finnskog, Hälsingland. När han var 29 år sköt han ihjäl länsman Albert Gawell och fjärdingsman Olof Norén när de skulle lämna en stämning för hembränning och lönnkrogs­verksamhet.Även Per Johans två bröder, Anders 26 år och Carl Erik 17 år och fadern Per Olof, 56 år, var inblandade i morden som togs ända upp till högsta domstolen.Bröderna fick båda livstids straffarbete men dog båda två i lungsot i fängelse. Fadern klarade sig betydligt lindrigare undan och kunde efter ett år i fängelse för hembränning återvända till sin ­hustru och en kvarvarande son och dotter.På bilden syns det att Per Johan var handikappad. Hans ena hand är förvriden och han stödjer sig på en krycka.

Den fjärde av våra släktberättelser bygger på en historisk händelse som väckte mycket uppmärksamhet vida omkring. Ulla-Britt Sundberg, som skrivit texten, hade hört sin släkt berätta om händelsen med den avrättade mördaren och grävde lite djupare. En del har hon lagt till själv för att få en livfull berättelse men grunden bygger på fakta.

Annons

Det drog en kall vind in över Gävle från Östersjön. Tre fiskare hade satt sig i ett skjul för att planera för morgondagens fiske. Nu upptogs deras samtal dock i första hand av nästa dags stora händelse i stan.

– Det är synd och skam att dom inte tar fadern och alla bröderna på en gång. De är ju alla lika skyldiga. Inte ska så´na där få leva, utropade Gustaf med skarp stämma!

– Tja, men det blir nog inte så roligt för de två bröderna att sitta hela livet på Långholmen, nej, fy faen, sa Oskar.

– Livstids fängelse är ju en sak, men att hugga huvet av folk, det kan aldrig vara rätt! sa Olof med allvar och eftertänksamhet.

Fram ur ena hörnet i skjulet kom en spenslig, liten pojke. Han frågade med uppspärrade ögon:

– Vad är det som ska hända i morron?

– Jo, nu kommer alla människor att ha nåt att prata om. Ja, inte bara här i Gävle, i hela Sverige, sa Gustaf. Förresten Bror, har du fått nåt att äta?

– Jag fick mat hos din Tilda. Men vad är det som ska hända? Berätta!

– Det står i tidningen att avrättningen av Alftamördaren Per Johan Pettersson ska ske i morron klockan 8.00 på fängelsets gård. Skarprättare Dahlman kommer hit.

– Vad har den där Pettersson gjort, undrade Bror?

– Han och hans bröder och även hans far har haft en lönnkrog uppe i Alfta och sålt brännvin olagligt.

Olof berättade lugnt och sakligt den grymma historien.

– När länsman och fjärdingsman kom dit för att ta dem på bar gärning, så möttes de av en hoper fulla karlar. I fyllan och villan tog en av bröderna, Karl-Erik, fram ett gevär och sköt fjärdingsman. När länsman kom in genom dörren tog Karl-Erik ett annat gevär som var laddat. Per Johan uppmanade honom att skjuta länsman Gawell. Han dog på fläcken. Det är Per Johan som haft hand om spritförsäljningen och styrt sina bröder. Därför får han dödsstraff och de andra fängelse. Karl-Erik är dessutom bara 17 år. Per Johan är nog 30 år men har å andra sidan ett lyte.Hans ena ben och arm är vridet. Han kan knappast utföra ett vanligt arbete.

Bror, som veckan före fyllt elva år, hade mist båda sina föräldrar på kort tid. Nu hade han fått en fristad hos Gustaf mot att han hjälpte till med småsysslor. Hela dagen funderade han på vad han hade hört.

Nu märkte han också hur man pratade om morden och avrättningen var han än befann sig. Stämningen i Gävle var spänd och dyster. Vårsolen höll sig borta. Himlen var mörk som inför ett oväder.

På kvällen träffade Bror sina kamrater Anders och Per. De kände till händelsen. Det var det mest spännande de någonsin hört talas om.

– Vi måste se om vi kan kika genom planket vid fängelset!

Det blev morgon den 17 mars 1893. Pojkarna hade hittat en springa i planket och även lyckats peta ut två kvisthål. Det var dock inte stor bit av fängelsegården de såg. Vid den stora björken på gården fanns en träramp uppbyggd. Plötsligt kom en stor skara allvarsamma män ut från fängelset och gick fram mot rampen. På rampen lade någon en stupstock.

Pojkarna vågade knappt andas av spänning. Från dörren på andra sidan gården kom två fängelseväktare ut med en man emellan sig och gick lugnt fram emot de församlade. Väl framme ställde sig alla i ring och skymde på så sätt sikten för pojkarna. Då hörde de fängelsedörren åter slå igen.

– Nu var det nog skarprättar’n som kom ut, viskade Per.

Allt gick så fort. Pojkarna såg inget av själva avrättningen. Men helt plötsligt störtade en man emot planket. Pojkarna stelnade av skräck. Nu var de upptäckta! Men snart hördes mannen gång på gång kasta upp. Han tog stöd mot planket med ena handen och andades stötvis. Snart kom ytterligare en man.

– Hur är det, Andersson?

– Aldrig mer, aldrig mer! Varför gick jag hit? Detta är ju vidrigt! Inte ska civiliserade människor få göra så här. Med vilken rätt?

– Nu går vi hem till mej, sa den andre lugnande. Du ska få dej en styrketår så du mår bättre. Gjort är gjort och den där stackarn har nog fått vad han förtjänade. Nu ska de bara köra iväg kroppen och begrava den på något undanskymt ställe på kyrkogården. Det behöver inte vi vara med om.

De tre pojkarna satte sig ner på andra sidan planket. Alla var bleka om nosen. Ingen sa något på en lång stund.

– Vad gjorde de med skallen, tror ni, sa Per med ynklig röst.

Ingen svarade. Klockan var strax efter nio på morgonen. Vinden ven kallt. De frös och sprang iväg så snabbt de kunde för att få upp värmen och för att komma bort från ett minne som skulle följa dem hela livet.

Bror var född i Gävle. Han berättade om hur han blev föräldralös i unga år och hur han som elvaårig såg en del av avrättningen av Alftamördaren genom en springa i en planka i fängelsestaketet.

Var historien sann eller var det en liten pojkes fantasier? Men sant var att Bror var född i Gävle och tiden för avrättningen stämmer med hans berättelse.

Som släktforskare har jag fått svart på vitt, dels via församlingens kyrkoböcker och dels från Fängelsearkivet Kriminalvårdsanstalten i Gävle.

Bror Sundberg blev min svärfars styvfar. Berättelsen om morden på två poliser och en avrättning med en släkting som vittne, förs nu vidare i fjärde generationen.

Vad hände sen?

Berättelsens Bror blev min svärfars styvpappa.

Bror Sundberg föddes i Gävle 1882. Fadern var slaktare och kom från Karlstad och mamman från Vendeln i Uppland. Som många andra fattiga arbetare flyttade familjen till Gävle där det förhoppningsvis fanns arbete. Bostad fick man i en av de provisoriska baracker som byggts upp efter stadsbranden 1869.

Föräldrarna dog tidigt och Bror blev i elva-årsåldern ensam med sin äldre bror Karl August. Brodern emigrerade som så många andra till Amerika 1895 när han bara var 16 år.

Bror Sundberg tog sig fram i livet och via Stockholm kom han till Åtvidaberg. Där blev han murarbas på bygget av Adelsnäs slott. Han träffade Helga som han gifte sig med och fick fem barn. Helga hade tidigare en son vars far dött i spanska sjukan. Sonen fick efternamnet Sundberg och blev min svärfar.

Bror blev den siste ringaren i Åtvids klockstapel innan automatiseringen gjorde det onödigt att klättra upp i den höga byggnaden och ringa eller klämta för sockenborna i Åtvidaberg.

En föräldralös Gävlepojke från fattig-Sverige fick som skötsam samhällsmedborgare ta del av den välfärd som växte fram, innan han dog i sviterna av cancer 1955.

Mer läsning

Annons