Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagbok på ny arena

/
  • Eva Åsén Ekstrand, fil dr inom medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle.

Över sju miljoner svenskar läser aldrig en enda blogg men det finns de som läser fem-tio bloggar varje dag. Det går till och med att bli kändis och tjäna pengar på bloggar.

Annons

Bloggarna väller över oss som en gigantisk informationslavin. I radio, tv, tidningar och inte minst på internet talas det om bloggar. Till och med i tv-programmet Let’s Dance där kändisar lär sig dansa har en bloggare, Blondinbella, fått ta plats. Bloggarna får några minuter i rampljuset utan att egentligen kunna något. Men de har gjort att tillgången till det privata samtalet har blivit offentligt. Det dagboksskrivande som för en generation sedan gömdes bakom hjärtformat lås i byrålådan sprids blixtsnabbt på internet.

Men vilka är det som bloggar och varför gör de det? Vad har de att säga som är så viktigt? Eller är det viktigt?

GD sökte upp Eva Åsén Ekstrand, fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle för att få svar.

– Jag hörde talas om blogg första gången från kriget i Irak, när krigsreportrar som Peter Kadhammar använde sig av det i början av 2000-talet, säger Eva Åsén Ekstrand.

Själv läser hon inte bloggar, tycker inte att hon har tid, och ämnet finns med bara som en parentes i kursplanen för mediestudenterna vid högskolan.

Eva knappar på sin dator och går in på Nordic.com. Hon ser att tio forskningsprojekt om bloggar knutna till Nordisk medieforskning är på gång.

– Det är förvånansvärt få, konstaterar hon.

Hon plockar fram ett nyutgivet häfte från World Internet Institute, författat av Olle Findahl. Häftet ger i alla fall lite statistik (se faktarutorna) men egentligen inga svar.

– Bloggarna fyller något slags behov eftersom folk läser dem. Men det är en annan kaliber på politiska bloggar än bloggar om mode, säger Eva och jämför bloggarna med veckotidningar som Svensk Damtidning och Hänt i veckan.

– De har ett underhållningsvärde. Jag vill inte förringa dem. Det är säkert utvecklande att få uttrycka sig och många har behov av att synas.

Eva funderar lite över vilka frågor som forskningen bör ställa. Vad har blogg för betydelse för opinionsbildningen, socialt, för att bryta isolering och så vidare. Klart är i alla fall att information sprids snabbt och att reaktionerna kommer i retur som en boomerang men Eva påpekar att det runt om i världen fortfarande är få som har tillgång till internet. Radion har bäst täckning.

Eva berättar att hon hade en student som började blogga för något år sedan. Företag började höra av sig och studenten blev erbjuden pengar för att göra reklam för deras varor i sin blogg. Nu lever hon gott på sin blogg. På samma sätt har Blondinbella blivit en kändis, åtminstone bland de yngre i Stockholmsområdet. Eva påminner sig också en C-uppsats om identitetssökande.

– Det är säkert betydelsefullt för individen men varför man läser bloggar har jag inte sett något svar om.

En fråga Eva funderat över, bland annat efter att ha sett en videoblogg med en känd bloggare, är vad som är sant och inte. Det inslag Eva sett var fejk men utan att analysera inslaget tas det lätt för sant.

– Hur ska man kunna lita på informationen, undrar hon och kommer in på ämnet moralpanik.

Begreppet moralpanik blev populärt på 80-talet i samband med att det släpptes en hel del splatterfilmer med videovåld. Eva nämner mer moderna företeelser som skolmassakern i Finland, barnporr och tonårsflickor som våldtas av män de träffat via nätet.

– Det är lite av det när det gäller bloggar. Det hade kunnat vara mer eftersom det är få kontrollinstanser.

Men Eva är inte emot bloggar, tvärtom. Hon är för fri information men tycker att ämnet bloggar borde sysselsätta medieforskarna i betydligt högre utsträckning än vad som görs i dag.

Jag undrar om hon ser bloggarna som en maktfaktor? Hon funderar ett tag, är tveksam, men konstaterar att det vore en bra forskningsfråga.

Mer läsning

Annons