Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Daminpojkarna tog andras namn – och samma fru

/

Bidragen till släktforskarnas berättar­tävling strömmade in i maj. Några få av bidragen publicerar vi i GD om än i något förkortade versioner. Del två i serien är en dramatisk berättelse om två pojkar, vilda västern och ändrade identiteter.

Annons

Per Johan Damin föddes 1825 21/8 i Valbo som ligger strax utanför Gävle, Gästrikland. Föräldrar var Sjöman Per Damin och moder Brita Rönnberg. Per Damin drunknade under en sjöresa västerut i södra ocean.

1838 då Per Johan var tretton år gammal gjorde han sin första sjöresa. Den första resan som jungman gjorde han på Nordsjön 1840. Året efter 1841 så begav han sig ut igen på en sjöresa västerut och anlände till New York. Väl där så rymmer han iland 9/1 1842 och återser aldrig Sverige igen. Per Johan är då snart sjutton år gammal. Även Per Johans farbror Jan Olof Damin har rymt iland från sitt skepp när det anlände till New York endast några dagar innan, den 26/12 1841. Jan Olof är tjugofyra år gammal.

I New York slog Per Johan följe med Richard A. Lyon. Richard var en ryss som invandrat tillsammans med sin mamma och dom sa att de kom från Inverness i Skottland trots den ryska brytningen i deras tal. 1845 gick de tillsammans till sjöss och senare anslöt dom sig till flottan och deltog i det Mexikanska kriget under ledning av General Scott.

Samma år blev Per Johan tillfångatagen och sattes i fängelse. Där fanns också en annan blond blåögd man. Hans namn var Robert Campbell från Maine USA. Av någon anledning blev denne Robert sjuk och avled i fängelset. Per Johan tog då Roberts papper och lade beslag på hans identitet och kallade sig sedan resten av livet för Robert Campbell. Richard Lyon hade också ändrat sitt namn på liknande sätt och dom kunde därför inte avslöja varandras identitet. De delade den hemligheten resten av livet.

1851 var Robert i Californien där han åter igen mötte sin farbror Jan Olof. Numera hade även Jan Olof en annan mans identitet och kallade sig William Mueller. Robert och William hade båda deltagit i guldrushen. Där hade dom tjänat ihop tillräckligt med pengar och beslöt sig att sluta som sjömän och bege sig till Iowa och skaffa en farm. Richard Lyon som blivit Roberts närmaste vän följde också med till Iowa. Dom köpte sig mark att börja odla och bygga hus på.

Charlot Elizabeth Vincent undervisade i en liten skola i en liten bygd i närheten av Robert och Williams farm. En dag kom Robert och William till bygden för att inhandla varor och dom båda träffade på Charlot Vincent som de båda blev förtjusta och förälskade i, men hon föll för William som så småningom friade till Charlot.

1852 gifte sig William och Charlot. Dom byggde sig ett stort hus på toppen av en kulle med rinnande vatten i bäcken runt om kullen och grönmålade luckor på huset. Möblemanget inhandlades i Devenport Iowa. Det här var Charlots drömhem som hon aldrig trott kunna vara möjlig. Hon var väldigt lycklig och förälskad i både William och huset.

Farmen låg bara några kilometer från Mississippi river och Wapsipinicon river rann rakt över en del av deras mark. Hösten kom och vintern närmade sig i oktober 1852. Regnet började ösa ner och med så mycket regn bildades flera bäckar med strömmar och virvlar i vattendragen. En av deras bästa kor hade en kalv som hamnat på en liten ö som bildats av vattendragen.

Robert och William sjösatte en båt i det strömmande vattnet. Men båten kapsejsade och både Robert och William hamnade i vattnet. William som inte kunde simma hade en lång regnrock på sig och den snodde in sig i benen på honom och William drunknade.

Robert var förtvivlad och Charlot var lika förtvivlad och med brustet hjärta av förlusten av William. Hon var också gravid i sjätte månaden. I en veckas tid draggade de efter William men dom kunde inte hitta honom. Slutligen bad så Charlot att få följa med och leta efter William för hon var säker på att hon kunde hitta honom. Hon vandrade utmed kanten av strömmen och till slut satte hon sig ned och sa att där är han.

Charlot förstod att hon inte kunde fortsätta att bo i huset med Williams brorson Robert som ägde hälften av allting och därför beslutade hon sig för att gifta sig med Robert. Hon blev brud, änka och sedan brud igen inom ett års tid. Hon försökte verkligen att bära den tunga bördan som Roberts fru för hon älskade honom inte som hon gjort med William. Robert sa alltid att William alltid stod emellan dom två. I många år försökte han dränka sin sorg över detta med alkohol och ett flertal tider var Charlot väldigt olycklig.

1855 så föddes James Olaf och ett par år senare 1857 så föddes Charlotte Christina (kallades Lottie). Under denna tid var det en ny guldrusch på gång i Black Hills och Robert ville gärna söka efter guld igen. Han gav sig iväg mot South Dakota och var borta i två år men kom hem fattigare än när han åkte.

Livet på farmen togs upp igen. Sara Jane minns inte någonsin att hon såg sin far Robert vara på fälten och jobba. Han hade alltid drängar till hjälp, ibland tre till fyra stycken. Dom mjölkade upp till tjugo kor, odlade havre, vete, korn och bärgade hö.

En stor åker var till för fruktträd av olika slag och Charlot hade en stor blomsterträdgård som var hennes stolthet och glädje. Under tiden som gick så föddes fler barn. Med tre pojkar på raken så önskade sig Charlot en flicka och hotade med att slänga ut nästa genom fönstret om det var en pojke till. Men nu föddes dottern Sara Jane och Charlot fick välja namnet och det blev efter hennes sida. Alla pojkar fick namn från Roberts sida och svenskklingande namn.

1897 så åkte Charlot och Robert till Colorado för att besöka sonen Jim under sommaren. När dom kom hem igen så möttes dom upp av sonen Gustavus. Någon avfyrade ett gevärsskott och hästarna sprang skenande iväg med dom på hästryggen och kastade av dom. Charlot blev förlamad och hjälplös resten av sitt liv och den 5 maj 1901 avled hon.

Robert sa hela tiden att han ville följa Charlots väg. En söndag bjöd han in hela sin familj på mat och satt vid huvudändan vid bordet. Nästa natt avled han. De sista tio åren av sitt liv så hade han en tröst i sin kristna tro.

Robert sa alltid att hans bror William stod emellan honom och Charlot. När han dog hände något underligt. Charlot hade blivit begravd i graven bredvid William och meningen var att Robert skulle begravas i samma grav som Charlot. En stor gravsten hade rests för William men sattes på fel plats. Så när dom grävde graven för Robert upptäckte dom kistan som William låg i. Robert placerades ovanpå Williams kista och på så sätt hamnade William mellan Robert och Charlot, så som Robert alltid hade sagt att William stod emellan Charlot och Robert.

Av Christina Idling Enström

Mer läsning

Annons