Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den perfekta klippningen

Jag älskar att klippa gräs!

Annons

Solen är på väg ner bakom vårt lilla berg här i Källö och jag misstänker att de tankar jag tänker nu inte delas av alla. Vissa säkert. Min svärfar till exempel som, i egenskap av vaktmästare i många år, klippte Vallsta IF:s stora gräsplaner med en gul fyrhjulsdriven åkgräsklippare från Stiga.

Där jag bor delar vi på gräsklippningen. Några gånger per sommar måste jag klippa och varje gång efterstävar jag fulländning.

På bostadsrättsföreningens område finns det en del buskar, branta slutningar och altanhörn där det verkligen går att dabba sig rent effektivitetsmässigt om man bara klipper utan planering och det är värt några minuters tankeverksamhet för att komma på det ultimata rörelseschemat för att på snyggast och bästa sätt klippa alltihop.

Nyss klippte jag denna sommars första gång och jag sitter nu nöjd på altanen och tittar på den släta fina gräsmattan. Jag myser över mitt väl utförda dagsverke.

I dag hjälpte sonen till. Kul att grabben är så stor så han kan hantera 190-kubikaren. Fast det ser lite kringelkrokigt ut där han har klippt. Jag myser över hans del av gräsmattan också men mer då på ett stolt-pappa-duktig-pojke-aktigt sätt. Resultatet blir så klart det samma efteråt – då hjulspåren buktat upp sig – oavsett hur man för sin maskin.

Gräset märker ingen skillnad.

Ingen annan heller.  Jag inser det.

Jag misstänker att ingen av grannarna någonsin har uppskattat mina mästerverk. Man ser ju när de klipper att de tydligen inte bryr sig! Ibland kan grundskolärargrannen exempelvis – utan att det verkar bekomma henne ett dugg – gå ett litet tag med klipparen där hon redan har klippt. Hon har lämnat en fyrkant, eller i värsta fall en klurig droppformad trekant, borta vid förrådslängan så hon måste korsa flera meter av nyss klippt gräs för att komma dit och ta det sista(!)

Ineffektivt så det förslår.

Då jag tittar ut över gräset i kväll är jag nästan mest nöjd med tajmingen. Man skulle kunna få för sig att det är smart att köra tidigt i klippveckan då gräset fortfarande är ganska kort och då det alltså rullar lätt och smidigt att kapa av det någon cm. Man kan också ha otur att vänta för länge så att man mödosamt – mot de självgående hjulens vilja – får backa och ta om ofta.

Den perfekta tiden är naturligtvis då gräset är precis så kort så att det rullar lätt men ändå så högt så det tydligt syns att man har klippt.

Gräsklippning är en av ganska få saker (förutom att rolla färg men hur ofta gör man det?) där det faktiskt syns ett tydligt resultat.

Och det är därför jag älskar det!

FREDRIK NILSSON

Fredrik.Nilsson@tbschool.se

Mer läsning

Annons