Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det finns mycket att hitta på i den här pannkaksvärlden””

/

Det bästa hon visste när hon var liten var att få vara med mormor i hennes marockanska kök. Nu har hon öppnat Gävles första crêperie, med dofter och smaker från olika världar.

Annons

När Saadia Dohar flyttade till Gävle från Marocko 1988 var hon glad att snabbt få ett jobb. Hon trivdes bra på Ericsson och blev kvar i många år. När verksamheten skulle flytta var det många som blev varslade, då passade hon på att utbilda sig till kock. Nu har hon förverkligat sin dröm och öppnat Gävles första crêperie.

– Drömmen har funnits länge i mitt hjärta, säger Saadia Dohar och tar sig om bröstet.

– Crêpes är vanligt söderut, både i Marocko och i Frankrike, men här finns det inte många. Jag gör dem på mitt eget sätt med mest svenska smaker som vilt och lax och alltid färska grönsaker. Snart ska det bli med marockanska smaker också som kanel, muskot och ingefära.

Hon är färgstark och tuff med sammetsbruna ögon som glittrar och en stor självsäkerhet, särskilt när det gäller mat. När Saadia var liten var det bästa hon visste att vara med mormor i hennes kök. Skära grönsaker som smakade fruktigt och sött, koka tagine i den speciella grytan med toppigt lock som gör att maten blir extra mustig. Där fanns medinan med färger, hantverk och dofter precis överallt och där grundlades Saadias stora intresse för det som ger njutning i livet.

– Jag tycker om allt som är vackert och gott. Lika mycket om inredning som att laga mat. Jag och min sambo köpte ett äldre hus för några år sedan och nu har vi gjort om allt. Det är öppet och modernt i lugna färger, en ganska typisk svensk stil ihop med en del marockanska saker. Alla blir kära i en lampa. Den är ganska stor i mässing som har bränts till svart med miljoner små hål som det lyser igenom när man tänder.

Känslan av en orientalisk natthimmel sveper över näthinnan. Saadia beskriver med inlevelse och visar med händerna i luften hur lampan har formen av en bullig vas. Huset blev bra och de hade precis börjat pusta ut, bara utsidan var kvar, när det dök upp en restaurang med nya behov.

Hon såg annonsen på Blocket och tyckte att lokalen hade precis rätt fördelar. Den var rymlig och lättillgänglig för många människor, men hade samtidigt hörnor och vrår för den som vill ha lugn och ro.

– Jag fick börja med att hålla stängt i fem veckor, berättar hon. Min sambo snickrade och skruvade och jag målade och inredde. Det blev långa dagar med hårt arbete, men roligt är det också.

En del av inventarierna var hon tvungen att köpa nya, men det som gick ville hon ta tillvara. De gamla stolarna hade en tråkig kontorsbeige färg, men hon tyckte mycket om designen. Hennes sambo skruvade isär alla 80 stolarna så att hon skulle kunna slipa och måla dem i en ljusgrå kulör.

– Det känns fel att kasta saker som fungerar, säger hon. Att tänka på miljön tycker jag är viktigt. Det är samma sak med maten. Om någon inte orkar äta upp lägger jag resterna i en låda som kunden får ta med sig.

”Den svenska mackan” var viktig att få med på menyn. När släkten har varit i Gävle på besök har Saadia saknat ett ställe med typiska, lokala smaker.

– Det finns jättefina svenska smaker som vi måste vara rädda om. Ägg och ansjovis, böckling, vilt, lax, svenska bär och kantareller till exempel.

Hon öppnade i våras och många blir förvånade när de får in sin första crêpe. En del har bara sett dem som små och färdiglagade från frysdisken. Andra har ätit dem på semestern men då är de vikta som platta paket och ofta söta.

– Jag gör trendiga crêpes, säger hon och ler. Människor i dag är medvetna om hälsosam mat. De flesta innehåller mycket grönsaker och frukt och är formade som en rulle. Till barnen har jag tagit fram en modell som heter Sötnos. Den ser ut som en gullig kanin och jag har så himla roligt i köket när jag gör den. Det finns mycket att hitta på i den här pannkaksvärlden.

Saadia kom till Gävle från Marrakech på sommaren och samma år på hösten började hon på SFI för att lära sig svenska. Strax efter årsskiftet i februari började hon jobba på Ericsson.

– Det är arbetsplatsen som är den bästa skolan, säger Saadia. Jag kom snabbt in i samhället och det bästa sättet att lära sig ett nytt språk är att träffa så mycket människor som möjligt.

Hon tyckte att Sverige var fint på en gång med mycket grönska och vatten, men i början frös hon hela tiden. Nu har hon vant sig vid vårt klimat. Men en sak kommer hon aldrig att vänja sig vid, den envisa myggen på sommaren.

– Men snön gillar jag. Det är så fantastiskt vackert när den faller sakta och det blir fullt med glittrande snö över cyklar och annat. Som gör att man ser det osynliga.

Mer läsning

Annons