Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter olyckan – vem får veta och hur?

/
  • En person omkom i tisdags då ett 50-tal personbilar och lastbilar brakade ihop på Tranarpsbron i  Skåne i tisdags. Efter en dödsolycka ska de anhöriga meddelas så snart sommöjligt.
  • Polisen kan söka i både offentliga och hemliga register för att hitta anhöriga. Mikael Hedström, polisens press­talesman, har själv varit med om att framföra dödsbud.

De anhöriga är underrättade. Så skriver vi ibland när någon omkommit i en olycka, blivit mördad eller hamnat i koma efter en misshandel. Men hur går det till? Vilka är det som underrättas och hur vet polisen vem de ska kontakta? GD har tagit reda på svaret.

Annons

Att underrätta anhöriga vid dödsfall är en av polisens absolut tyngsta arbetsuppgifter. Mikael Hedström, polisens presstalesman, har själv varit med och framfört dödsbud till en mamma som miste sina båda söner i en trafikolycka. Mamman kunde inte ta in att pojkarna inte fanns längre och några dagar senare bad hon om hjälp.

– Vi spärrade av E4 en kort stund för att hon skulle få se platsen och sörja. Vi måste hjälpa människor att gå vidare och efteråt fick vi mycket uppskattning för det.

I det fallet var det enkelt men i dag när kärnfamiljen knappt finns längre är frågan vem som ska underrättas? De flesta tar väl för givet att det är den man lever ihop med och eventuella barn som ska underrättas vid en olycka eller ett dödsfall.

Men så enkelt är det inte. Sambor finns långt ner på listan, särbor och kompisar inte alls. Däremot kan en pappa som inte haft kontakt med sina barn på många år stå först på listan.

Polisen går i första hand efter offentliga register. Där står om personen i fråga är gift och har barn. Det är alltså i första hand make/maka, föräldrar och barn som underrättas. En sambo kommer inte upp utan måste sökas via fastighetsregistret. Inte heller syskon kommer upp. För att hitta dem måste polisen söka via föräldrarna men syskon söks bara om föräldrarna är döda. Turordningen för dem som ska underrättas är alltså make/maka och barn i första hand men finns inte den anknytningen söker polisen vidare ända till kusinnivå.

Polisen underrättar en eller två nära anhöriga.

– Vi frågar om de behöver hjälp med ytterligare underrättelser. Många tycker att vi ska underrätta flera men vårt krav är bara de närmast anhöriga, berättar Mikael Hedström.

Finns det inga identitetshandlingar kan polisen gå via bilregistret om det handlar om en trafikolycka.

– Går vi bet, vilket är ovanligt, kan vi slå i hemliga register på tatueringar. Där kan vi hitta kännetecken på personer som varit frihetsberövade eller daktade. Men ibland kan vi inte identifiera personen. Då handlar det oftast om en utländsk medborgare.

Om personen är vid liv och förd till sjukhus är det sjukhusets sak att underrätta anhöriga. I annat fall är det polisens ansvar, antingen själva eller med en präst.

– Svenska kyrkan eller någon annan kyrka ställer alltid upp. Det kan ju vara mycket svåra situationer där vi kanske inte kan lämna dem vi underrättat på flera timmar. Handlar det om unga människor är det känsligt och det kanske behövs professionell hjälp.

Ett dödsbud ska lämnas personligen men finns det ingen hemma på adressen kan det i undantagsfall bli så att dödsbudet måste lämnas via mobiltelefon.

– Vi underrättar inte om det inte är en hundraprocentig identifikation. Om någon till exempel legat död länge är det inte säkert att id-bild och utseende stämmer överens. Då skickar vi prov till rättsläkare.

Polisen har också möjlighet att få fram passbilder för att kunna se ansiktet på den de tror är offret.

Ett växande problem för polisen är att både medierna och privatpersoner blivit snabba på att lägga ut bilder på till exempel trafikolyckor. Handlar det då om ett fordon som är lätt att identifiera kan de anhöriga se bilden innan de blivit underrättade.

– Tänk efter innan du lägger ut en bild, vädjar Mikael Hedström.

En underrättelse ska ske så snart som möjligt men med hänsyn.

– Händer det en olycka på natten – ska man slita upp en familj då eller vänta tills andra samordningsgrupper kan vara med? Vi gör en prövning varje gång men det ska alltid ske så skyndsamt som möjligt.

– I Stockholm satsar man på utbildning för dödsbud men i andra polisdistrikt är det oftast den äldste polismannen i tjänst men vi tvingar ingen. Tyngst är det när det är barn inblandade.

Det är knappast så att vi går omkring och planerar för att en olycka ska drabba oss. Men en liten, liten tanke på att det faktiskt kan hända kan vara bra. För vi kan alla underlätta för våra anhöriga, polisen och sjukvården.

– Vi tittar alltid efter ICE i telefonen eller i plånboken. Skriv in ICE, din relation till den numret går till och om numret går till jobbet eller en hemtelefon. Ofta står det ”mamma” eller ”pappa” i unga människors telefon och det underlättar väldigt mycket, säger Mikael Hedström.

Mer läsning

Annons