Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gård för soldater – och sälar

/

Soldathemmet var en viktig plats som skulle ”rädda soldaterna från att hamna i nöjes- och brännvinsträsket”. Det fungerade som en fritidsgård där soldaterna kunde fika och skriva brev. Men också som en besöksplats inom regementets område dit civila kunde komma utan särskilt tillstånd.

Annons

I år fyller Soldathemmet i Gävle 100 år. Det invigdes 1911 och fem år senare invigdes kyrkan i samma byggnad. I dag fungerar den både som vigsel- och dopkyrka och som festlokal och används flitigt av allmänheten.

Tomas Bornestaf, ordförande i Soldathemmets stiftelse, var den siste regementschefen på I14. Han har skrivit en minnesbok, ”Hundra år”, inför 100-årsjubileet och visar gärna en av Gävles vackraste fastigheter.

– Soldatkyrkan har blivit Gävles svar på Seglora, säger Tomas. Den är mycket populär och alltid fullbokad långt i förväg. När jag träffar unga damer brukar jag säga att de måste skynda sig att boka bröllopslokal. ”Det är mycket lättare att hitta en karl än att få en tid i Soldatkyrkan”, ler han.

Jämförelsen med Seglora kyrka på Skansen skulle den gamle översten C A Fock säkert ha tyckt om. Han var regementschef i Gävle 1909-1915 och svarade för större delen av Soldatkyrkans utsmyckning.

Historikern Folke Löfgren har berättat i sina ”Gävlevandringar” om överste Focks ambition att skapa ett mindre Skansen på området. Än i dag finns både klockstapeln och dansbanan kvar och det lilla soldattorpet med sin gärdesgård.

Överste Fock lät också uppföra inhägnader med djur från vår egen fauna. Det fanns en bassäng med sälar bakom torpet och en bur med rävar som ställde till med rabalder. På Lilla Vall var det en kapten som hade hönsgård. En natt släppte en djurskyddsvän ut rävarna som gick direkt till hönsgården för att äta upp hönsen. På morgonen hittade djurskötaren sina skyddslingar inne i burarna. Rävarna hade gått tillbaka självmant och låg mätta och belåtna med fjädrar i hela buren. Kaptenen begärde ersättning och något Skansen blev det inte i regementsparken. Däremot ett soldathem med egen kyrka som kom att leva sitt eget liv.

Redan när Hälsinge regemente flyttade till Kungsbäck 1909 planerades för ett soldathem. Regementspastorn Ivar Hultin var eldsjälen bakom planerna och han lyckades samla ihop 36 000 kronor till uppförandet.

– Hans Hultin som är rektor på Vasaskolan, är Ivars sonsonson, berättar Tomas. Och han ska medverka vid jubileet.

Det finns fler kända namn från Soldathemmets historia. Det var överste W E von Krusenstierna, tillika Agnes far, som anhöll om att få upplåta Soldathemmet. Från början låg det en samlingssal i vinkel mot hemmet. På initiativ av överste T G Nyström inreddes salen till en kyrka som invigdes fem år senare av ärkebiskopen Nathan Söderblom.

Kyrkan blev rikt utsmyckad med målningar, fanor och regementets gamla nattvardskärl. Soldathemmets föreståndarinna mellan 1911 och 1935, Valborg Svensson, bodde en trappa upp och hon hade en viktig roll för soldaterna. Mot en mindre procent försåg hon deras kärleksbrev med frimärken och hon hade även en viss samtalsfunktion.

I dag är det stiftelsens två fasta anställda som har sitt kontor på övervåningen. Den används även vid möten och är inredd som en engelsk klubb med låga fåtöljer, bardisk och väggarna fyllda med gamla vapen och porträtt av allvarliga militärer.

– Bara gubbar, konstaterar Tomas med ett leende. Men ett fruntimmer och det är ett med krut i! Henne vet jag inte om jag skulle våga möta, en bastant Moder Svea från 1889 med unionsflaggan och Moheds övningsplats bakom.

Från början var Tomas plan att han skulle utbilda sig till adjunkt i svenska och historia. Men när han ryckte in i Linköping 1961 upptäckte han att han trivdes bra i det militära. Det här var när Berlinmuren byggdes och ”ryssen” sågs som ett överhängande hot.

– Det var en helt annan värld än den vi tror att vi lever i i dag, säger Tomas. Då var vi många som kände att det fanns en uppgift inom det militära. Dessutom blev jag lärare ändå. En stor del av min karriär har jag varit kurschef i uniform och utbildat officerare. Om jag fick göra om allt från början skulle jag välja samma bana igen.

Mer läsning

Annons