Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En oerhörd sandal!

/
  • Sandalen (och foten) till vänster tillhör mig och prydde insändarsidan för snart tio år sedan. Vem den andra foten tillhör har jag tyvärr glömt.

Annons

Mina sandaler har gjort sitt. De har varit med ett tag, så pass länge att ett av de små syskonbarnen kallade dem för Karlsson på taket-sandaler. Det syskonbarnet är numera snart 30 år och associerar nog inte längre sandaler till Astrid Lindgrens berättelser.

I alla fall har de varit med ett tag, först ute i verkligheten, sen som inneskor vintertid här på jobbet. Ja, de har till och med figurerat på bild i tidningen.

Det var nämligen så att den förre insändarredaktören behövde en illustration till en insändare med kritik mot oss som har strumpor i sandaler. Då passade min fot alldeles utmärkt. Ja, ni kan kolla själva på bilden.

Men alla historier har ett slut, så även mina sandaler. Spännet pajade på den ena och efter 15-20 års slitage är det bara att säga tack och adjö.

Nu har ännu en väldigt rik person varit ute och flugit helikopter och störtat tillsammans med hela sin familj. Alltså har jag fått ett nytt erbjudande om att ta del av 16,5 miljoner brittiska pund. För naturligtvis finns inga arvingar. Och naturligtvis finns det en fiffig bankman som gärna vill dela den ofantliga förmögenheten med mig.

När ska världens rika lära sig att de inte ska flyga helikopter?

Det är full rulle i naturen nu. Jag tyckte nästan att jag hörde tranorna ropa från sjöändan i torsdags. Något var det, men om det var tranor är jag bekymrad över vad de ska äta.

Koltrastarna behöver jag inte bekymra mig över, de hittar mat kring våra fågelbord. Våren är nog ganska nära trots allt.

För övrigt har vi haft ett par skapligt ovanliga gäster den senaste tiden. Den skygga gråspetten dyker upp då och då och en helg för ett par veckor sedan hade vi besök av en tofsmes.

Anders Wennberg

Mer läsning

Annons