Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ovanligt vanlig bil

Annons

Min första väckarklocka ringer 03:20 på morgonen. Samtidigt tänds den timerstyrda bygglampa som ska lura mig att tro att det är dagsljus ute. Tio minuter senare ringer klocka nummer två. En knapp timme senare brukar jag sitta på cykeln, på väg till radion.

Jag cyklar sedan genom Västbyggeby, förbi Alg-Börjes och ut på Mackmyravägen. Varje dag. Och även denna dag kommer – i exakt det ögonblick jag måste korsa vägen! – en liten bil med en liten farbror i. I dag är det en Fiat Uno. I går var det en Volvo S40. Och klockan är alltså cirka 04:30 på morgonen. Bilen är så nära att jag måste tvärbromsa för att släppa förbi den. Först när jag står still inser jag att den kör så sakta att jag mycket väl hunnit svänga ut framför den.

På just denna plats där Västbyggevägen går ihop med Mackmyravägen har man fri sikt åt båda hållen – jag uppskattar sträckan till 700 meter. Av dessa 700 meter upptar Fiaten tre. 697 meter upptas med andra ord inte av Fiaten. De upptas faktiskt inte av någonting alls den här tiden på dygnet. Fiaten upptar alltså om jag räknat rätt endast 0,4 procent av den totala vägsträckan. Så hur kommer det sig att den ALLTID passerar Västbyggevägen precis när jag ska svänga ut där? För att ni ska förstå hur otroligt osannolikt allt detta är ska ni veta att nästa bil jag över huvud taget ser skymten av brukar dyka upp vid Statoil Hagaström, åtta kilometer längre fram.

Förbryllad ringer jag senare på dagen min gamla vän Ingenjören. Ingenjören är smart och har läst både matematik och statistik. Han kan för övrigt omvandla den mest fantastiska naturbild till formler, teorier och data. Ställd inför min fråga svarar han torrt att det inte är ett dugg konstigt att bilen befinner sig precis framför näsan på mig.

– Jamen, säger jag, inte varje dag? Men jodå, säger Ingenjören, sannolikheten att den ska vara just där är precis lika stor som sannolikheten att den ska vara någon annanstans. Det kan mycket väl vara så, fortsätter han, att bilen och jag kommer att mötas på exakt samma plats varje dag under resten av mitt liv – till och med vid olika tidpunkter varje dag – och det är ändå inget konstigt med det.

Ingenjören befattar sig inte med så irrationella saker som slumpen eller Murphys lag (uttrycket ”Murphys lag” har ju i folkmun förvanskats och beskriver alla typer av oturliga sammanträffanden, som att det bara regnar de dagar då man inte har med sig något paraply eller att man i snabbköpet alltid hamnar i den långsammaste kassakön. I denna betydelse används också uttrycket Lagen om alltings jävlighet eller Lagen om alltings inneboende ondska). (Källa: Wikipedia)

– Jamen Larry, säger en irriterad Ingenjör till sist, vad tror du det handlar om då? Guds onda öga?

– Nej, svarar jag som inte är övertygad om Guds vare sig existens eller eventuella onda öga. Jag tror givetvis att det är en liten farbror som har svårt att sova och tar sig en åktur med olika bilar varje morgon och åker Mackmyravägen långsamt fram och tillbaka tills han möter en cyklist att driva till vansinne!

Kom på en bättre förklaring den som kan!

LARRY FORSBERG

Mer läsning

Annons