Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktig nostalgitripp

För en vecka sedan var det farsdag. En underbar sådan.

Annons

Jag hade nämligen förmånen att få välja vad jag ville ha i present och ungdomlig och cool som jag är valde jag en stillsam bilutflykt till Norduppland.

Då jag var liten hade familjen nämligen ett sommartorp i Bunken. Den lilla byn Bunken består av tre kåkar och ligger mellan Gårdskär och Nöttö. Nöttö – kan man säga – är som en förstad till Karlholms bruk så ni fattar ungefär var vi är.

Nostalgiskt lagd som jag är njöt jag i fulla drag av att få visa och berätta, inte bara om Gårdskärskvittret där jag fått såväl Kicki Danielssons som Evert Ljusbergs autografer, utan även om kiosken i Gårdskär där jag och syrran köpte smågodis då vi var små.

Hon – tre år äldre än jag – kunde stå flera minuter och peka och prata med gubben bakom disken medan han tålmodigt fyllde på den lilla påsen med det smågodis hon omsorgsfullt pekade ut.

Sedan blev det min tur och okonstlad som jag är gav jag inte uttryck för någon egen vilja utan sade bara samma här. Men det blev aldrig det för kioskgubben kunde aldrig minnas vad min syster valt.

Lite senare på grusvägen kunde jag peka ut Stigenbergsbadet – eller åtminstone var man svänger in. Jag kunde berätta för min häpna son att det flera somrar i rad kunde vara så mycket som 28 grader varmt i vattnet där. I havet!

Hans häpenhet kom sig nog mest av att han aldrig sett mig så exalterad över något så futtigt förut. Han kan nämligen inte det där med grader riktigt och inte kan förstå att 28 grader är supervarm trots att det är mycket mindre än de siffror vi säger då han har feber och är sjuk.

Jag pekade naturligtvis också ut var Maj och Gunnar bodde – de som hade hundar, katter, hönor och häst och – framför allt – flugor.  

Både levande, som kröp på bullarna, och döda som hängde i klasar från de många klibbiga flugfångare som hängde ovanför saftglas ochserveringsfat då man bjöds på fika. Minns att både mamma och syrran var mätta oftast de var där – att de just hade ätit alldeles innan varje gång och att de oturligt nog inte orkade med ens en liten kaka till.

I allt detta slog det mig naturligtvis också att jag är ganska dryg när jag håller på. Särskilt min fru tycker att dessa anekdoter i all sin charmighet kan vara lite påfrestande och satt i baksätet och wordfeudade så fort man vände ryggen till.

Vilket man ju gör ganska ofta då man kör bil.

Fredrik Nilsson

Mer läsning

Annons