Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En U-sväng i den luriga svarta leran

/

När jag tog detta jobb med lejonen i Serengeti visste jag inte om jag skulle stanna i mer än ett år.

Annons

Min chef Craig Packer sade att det var väl värt att stanna i minst två år då inget år är det andra likt. Jag har nu jobbat här i ungefär 16 månader och kan bara konstatera att han hade rätt.

Under mitt första år var de traditionella regnperioderna torra och torrperioderna regniga. Men det kom aldrig någon riktig regnperiod som komplicerade mitt arbete. Vi hade heller aldrig några problem med vattenbrist, trots att vi är helt beroende av regnvatten här.

Men nu har det regnat väldigt mycket den senaste månaden. Överallt är det frodigt och grönt och gräset är högt. De vandrande gnuerna är i de södra delarna av Serengeti, långt ifrån platsen där de normalt är under denna tid av året. Lejonflockarna som vi följer kan sticka iväg från sina normala revir när gnuerna finns inom några mils avstånd. Detta gör det svårare för oss att hitta dem då de inte befinner sig där vi är vana att hitta dem. Allt regn som kommit komplicerar det hela ytterligare.

Små bäckar som vi är vana att korsa är nu omöjliga att ta sig över eftersom de är fulla av vatten. Vissa vägar är även oframkomliga då de blivit till lera. En del områden där vi normalt kör ute i terrängen utan problem skapar nu svårigheter eller kan till och med vara omöjliga att köra på. Detta beror på att den speciella jordarten blir till svart lera. Har man väl stannat bilen så sitter man fast. Så vissa områden kan vi helt enkelt inte ta oss till längre.

För några dagar sedan körde jag längs en väg som blev mer och mer lerig.

Plötsligt såg jag att jag var på väg in i djupa lerpölar och gjorde ett desperat försök att väja ut på gräset. Men marken där var vattensjuk och lika lerig. Det började skymma och jag satt fast. Jag hade ingen lust att tillbringa natten i bilen och började köra fram och tillbaka. Men det var svårt då bilen stod på tvären i djupa bilspår.

Leran sprutade upp över hela bilen och täckte vindrutan. Till slut lyckades jag få lite rörelse på bilen och gasade på för att inte tappa farten igen. Jag gjorde en U-sväng, medveten om att jag stannade så skulle jag vara fast. Det var en lättnad att komma tillbaka till en fastare väg igen och jag kunde köra hem.

Daniel Rosengren

Mer läsning

Annons