Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett skott i Gävlenatten

/

En kanin blir synlig i billyktans sken. Ola Lundh sticker ut gevärspipan genom fönstret och siktar. Kaninen hoppar blixtsnabbt in bakom ett villastaket. Skottögonblicket är förbi.

Annons

Kaniner förökar sig som just det - kaniner. Därför måste beståndet hållas i schack.
- Titta! Det här har de ätit senaste veckan.
Skyddsjägarnas jaktledare, Lars Nordström, visar de nyplanterade träden vid Gävle Strand. Varenda träd har fått barken avskalad från snöhögen där kaninen suttit och 50 centimeter upp. Utan bark kan träden inte överleva och varje träd kostar några tusenlappar att ersätta.
- Det är inte idealiskt väder ikväll, säger Lars Nordström lite bekymrat.
Bästa jaktvädret för kanin är låga moln som reflekterar ljuset. Skare är bra eftersom kaninerna syns mot de vita och kan röra sig utan att sjunka ner i snön.
Den här kvällen är det för klart väder och mycket djup snö så kaninerna sitter stilla för att spara energi. Dessutom är vi lite tidigt ute. Först vid midnatt börjar de leta mat. Men mycket snö är bra eftersom högarna fungerar som kulfång.

Ola Lundh hoppar in på passagerarsidan och Lars börjar köra runt på Alderholmen i jakten på kaniner. De har ett stående uppdrag från kommunen att hålla kaninstammen i schack.
Innan de sticker ut på sina rundor hör de av sig till polisen ifall någon skulle bli misstänksam när de ser män med vapen smyga runt i bostadsområdena på nätterna.
- Annars kommer de med blåljus, ler Ola.

De får tips från kommunen var det finns mycket kaniner men annars har de fria händer. Privatpersoner brukar också ringa när de får buskarna uppätna.
Den här vintern har de skjutit 35 kaniner bara på Alderholmen inom loppet av 14 dagar. Av spåren kan de se att kaninbeståndet minskat men några trädätande marodörer finns bevisligen kvar.
- För några veckor sedan sköt vi 15-16 på några timmar, berättar Ola.

Skjutandet har gjort kaninerna skygga. Vi ser spåren efter dem men inga kaniner. Färden går vidare mot Olsbacka. Samma sak här, spår men inga kaniner. Men i Hemlingby är kaninerna på språng på en cykelbana. Skyddsjägarna har polistillstånd att skjuta från bilen. Ola sticker ut bösspipan genom fönstret och Lars försöker ratta bilen så Ola kommer i skottläge. Kaninerna hoppar undan bakom en krök. Lars kör efter. En kanin blir synlig igen men skuttar vidare och räddar sig in på en villatomt. På villatomter får de inte skjuta utan tillstånd men många bostadsrättsföreningar och villaföreningar har samtyckt till avskjutning.
- Kaniner är lovligt jaktbyte året runt men kommunen har bestämt att vi ska hålla igen mellan den 15 april och första augusti när de har ungar, berättar Ola.

Lars och Ola berättar att de ibland blir påhoppade av djurvänner som kan bli riktigt otrevliga. Själva är de också djurvänner men är det för många kaniner förstör de rabatter, träd och buskar. Dessutom blir de till föda för rävarna så att rävstammen växer. Rävar har ofta skabb som gör att de lider oerhört av klåda. Skabben i sin tur kan sprida sig till lodjur och hundar.
- Ha hundarna kopplade så slipper de få skabb, uppmanar Lars.

För 20 år sedan sköt skyddsjägarna över tusen kaniner varje år men stammen har minskat och numera handlar det om 500-600 kaniner om året.
- Vi får hjälp av katterna, säger Ola.
Lars tror att kaninbeståndet i Gävle härrör från 50-, 60-talet när stallarna i Tolvfors revs. Stallkaninerna släpptes eller rymde och har sedan förökat sig.
Ola har varit tävlingsskytt i många år och vann SM 1967 i kombinerat jaktskytte. Han är med i skyddsjaktlaget för att bibehålla skyttet och jaktintresset. Lars har ingen SM-medalj men även han har tävlingsskjutit och jagat sedan barnsben. Några pengar eller gratis kött handlar det inte om. De döda kaninerna förvaras i en stor frysbox och skickas då och då till jakthundsklubbar i Gävle och Dalarna som använder dem när de tränar sina hundar. Bara någon enstaka gång hamnar kaninerna på jägarnas middagsbord.

Skyddsjägarna har inte bara till uppgift att skjuta kaniner. De skjuter också av duvor, kajor, grävlingar som bökar upp gräsmattor och trafikskadade rådjur.
- Det inträffar 50-60 rådjursolyckor i stadsområdet varje år. Jaktåret är från första juli till den sista juni och bara i år har vi haft över 30 olyckor.
Lars berättar att han tidigare under dagen fått ett samtal från polisen om två älgar mitt i Sätra. Men älgarna stack till skogs och behövde inte skjutas. Uppdragen kan alltså variera rätt ordentligt. När en duva ramlade ner i en ventilationstrumma och fastnade i en böj fick Lars rycka ut och i somras jagade Ola mink som åt upp karpen i dammen vid centralstationen.

Färden går vidare till Lexe. En kanin sitter och tittar när bilen kommer men skuttar iväg mot en parallell väg. Ola kliver ur för att följa den till fots. Han får korn på den men skjuter inte. Läget är inte riktigt rätt. Hellre håller han inne ett skott än tar risker. Under tiden har Lars stuckit iväg för att lätta på trycket. Han känner sig iakttagen där han står vid trädet och berättar senare att en kanin suttit lugnt några meter ifrån och tittat på honom.
Skyddsjägarna rör sig ofta ute om nätterna men det är sällan de ser några underligheter.
-Men i höstas såg jag några ungdomar som bar på en cykel. De kastade cykeln och stack när de såg mig, berättar Ola.
Vi åker tillbaka till Alderholmen. Klockan närmar sig midnatt. Fortfarande har inga skott avlossats. Nu är tidpunkten rätt. Vid ett snår i närheten av Gevalia sitter två kaniner och trycker. Lars stannar bilen och Ola hoppar ur. En kanin gömmer sig under en gammal kiosk men den andra sitter kvar vid snöhögen. Ola höjer salongsgeväret. En liten knall och kvällens första kanin är död.
















De nyplanterade träden på Gävle Strand har blivit kaninmat.

Mer läsning

Annons