Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fina anor – men var är folket?

/
  • Denna märkliga sommar är det bara rosorna som blommar vid slottet. Annat är det på våren och försommaren så scillan täcker gräsmattorna, ängsblommorna lapar sol och syrén och pioner sprider väldoft.
  • Flyglarna placerade Carl Hårleman i vinkel för att få slottsparken att se stor och mäktig ut.
  • Sju stenfundament finns placerade i slottsparken. Kanske har de prytts av blomsterurnor, solur eller statyer en gång i tiden. På ett av fundamenten finns en halvmåneformad urgröpning som kittlar fantasin.
  • Carl Hårleman byggde slottsträdgården i två terrasser som skildes åt av en mur. Murverket syns knappt numera bakom häckar och slingrande växter.
  • Kari Leskinen passerar slottsparken varje dag. Han har aldrig sett några besökare i trädgården.
  • Slottparken är en vacker syn från åsidan. Tyvärr går det inte att komma in vägen och några sittplatser finns inte. Få  törs traska ner i trädgården och njuta av utsikten.
  • Slottsgrinden från 1761.
  • Blomsterängen väster om slottet är överblommad och ser rätt risig ut just nu men här finns många vackra vildblommor.
  • Marken i fruktträdgården på slottets södra sida täcks av scilla på våren. Senare i höst kommer äpplena att lysa röda.
  • Utblommad krollilja.

Hur tänkte han egentligen Carl Hårleman när han ritade Slottsparken. Eller hann han inte tänka klart innan han dog? Parken är i alla fall lite av ett mysterium.

Annons

Vid de mäktiga slottsgrindarna ut mot Slottstorget möter vi Kari Leskinen. Han jobbar på Lättings och genar över slottsgården mest varje dag.

– Jag har aldrig sett någon i parken. Folk vet nog inte om att den finns. Men det ser för jävligt ut därborta, säger han och nickar mot det västra hörnet av slottet. Det som enligt Statens fastighetsverk är en blomsteräng.

Det är bara att hålla med. Blomsterängen ser just nu bedrövlig ut men tittar man noga finns här överblommade krolliljor, slottens och herrgårdarnas prydnad. Här finns också klöver, hundkäx, ängsklocka, prästkrage, smörblommor, förgätmigej och andra typiska ängsblommor. Tidigare under sommaren har det nog varit riktigt vackert.

Vi kliver ut på den nyklippta gräsmattan för att ta en närmare titt på fruktträdgården på slottets norrsida. Kanske är det den perfekta gräsmattan eller slottets fasad som stor och mäktig tornar upp sig med sina svarta fönsterögon som ger obehagskänsla. Men ingen kommer för att avvisa oss. Parken är för allmänheten även om den inte inbjuder till picknick. Den enda lilla plätt som är privat är bersån mellan fruktträdgården och blomsterängen. Den anlades för åtta år sedan för att landshövdingen skulle få en liten vrå för sig själv.

I den här delen av parken finns äppelträd, en del av dem riktigt gamla.

Men Per Nelander på Statens fastighetsverk, berättar att många träd och buskar ringbarkats av parkens alla kaniner så då och då måste träden ersättas på grund av kaninernas framfart eller egna ålderskrämpor.

Eftersom det gamla slottsköket fanns innanför murarna är det troligt att den en gång i tiden fanns kryddland och kålgårdar här men av det finns inga spår i dag.

Per Nelander berättar också att den stora asfalterade ytan framför slottsdörren kommer att få en något vänligare framtoning framöver. Asfalt är visserligen praktiskt men knappast inbjudande.

Den pampiga slottsparken är ovanlig på flera sätt. Dels för att det är den enda slottsparken norr om Dalälven. Men ännu märkvärdigare är att det var Carl Hårleman själv som ritade parken. Han ritade en del slott men inte många slottsträdgårdar.

Hårleman fick uppdraget när Johan den III:s kyrkslott brann ner 1727. Han snedställde slottets två flyglar för att inrama trädgården och få parken att verka större, för pampigt skulle det vara. Stilen är rokoko med två terrasser och sirliga trädgårdskvarter. En mur skiljde de två terrasserna åt.

Mycket av den norra delen av parken ser i stor sett ut som den gjort sedan Hårlemans tid. Det som inte finns kvar är det plank med flera öppningar som fanns längs ån. Där är nu en enda lång mur som gör det omöjligt att se in i parken för den som kommer från å-sidan.

I den här delen av parken är det mesta just nu överblommat och pionernas och syrenernas blomställningar är bruna och torra. Men rosenrabatten prunkar av både knallröda rosor och ogräs. I parkens rundlar finns sju stenfundament. Några har fortfarande en lite metallpigg mitt i. Kanske pryddes de en gång i tiden av urnor, solur eller statyer.

Någon bänk finns inte annars hade det varit lockande att sätta sig i lindbersån längst ner i Hårlemansparken, mitt emot slottsdörren och fundera över hur platsen såg ut för 300 år sedan.

Varför vetter parken mot ån och inte mot torget där den stora porten finns? Nu kan inte Hårleman lastas för det eftersom han byggde upp det nya slottet på den gamla grunden.

Det gamla slottet kanske var vänt mot ån med hänsyn till besökare i båt eller de munkar på sin pilgrimsvandring från Uppsala till Nidarosdomen i Trondheim som passerade slottet.

Hårleman dog hur som helst 1753 innan park och slott stod klart. Men han hade nog aldrig kunnat drömma om att hans skapelse skulle stå så öde och tom 250 år senare.

Mer läsning

Annons