Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fiskgaranti i Nyhamn

/
  • Isen på Inre fjärden och på många sjöar är nu helt perfekta för fiske. Det är skridskoklass på isen. Foto Bernt Moberg
  • Vill du ha nors kan du bege dig till Nyhamn vid Gävle strand. Med en maggot på kroken får du napp direkt.
  • Äntligen börjar nu även odlad miljöcertifierad fisk finnas i butikerna. Titta efter det gröna ASC-märket.

Isarna har blivit helt perfekta. Det såg ut att bli en vinter med mycket snö på isarna, och is av dålig kvalitet.

Annons

Sen kom nyårshelgens mildväder. Resultatet blev idealiska förhållanden för isfiske. I Nyhamn och på en stor del av Inre fjärden är det nu rena rama skridskoisen. Isen består av 30 centimeter hård is. Ta chansen och stick ut på isarna. Men tänk på säkerheten. Det innebär isdubbar, och på Inre fjärden gäller det att hålla säkert avstånd från strömdraget från Gavleån.

Sedan förra fiskesidan har det blivit två besök ute på isarna. Lakfisket vi var ut på dagen före nyårsafton resulterade inte i några fångade lakar.

Mattias Östling och Janne Kumpulainen anslöt vid Nyhamn för att testa om lakarna var på hugget. Både Mattias och Janne hade varsin stöt på pirken. Troligtvis var det lakar som var framme och undersökte betet. Mattias och jag hade räka på kroken. Janne körde med en bit laxfilé. Betena var väl inte riktigt det vi ville ha egentligen, men det var vad som stod till buds i mellandagarna.

Vi provade några olika platser runt stockpalissaden. Avslutningsvis gjorde vi några hål strax utanför den skapade Alderholmskanalens mynning i Nyhamn. Kanalen lockar periodvis till sig mycket fisk. Framförallt abborre. Jag är nyfiken om kanalen kanske kan attrahera laken vid lek. Laken ska ju föredra grunda och rinnande vatten med hård botten. Alderholmskanalen uppfyller alla de kriterierna.

Innan vi skiljdes åt enades vi om att göra nya försök med lakarna. Till att börja med ska vi undersöka Alderholmskanalen lite närmare, därefter blir det en tur till Testeboåns nedre del.

Jag ska villigt erkänna att det känns lite kluvet att fiska lake. Laken är faktiskt med på Artdatabankens rödlista, i kategorin nära hotad. Å andra sidan kan jag avstå att ta vara eventuella lakar jag lyckas fånga. Så det blir inte färre lakar i våra vatten i och med att jag fiskar lake.

Varför laken minskat i antal tycks vara en gåta för alla. Sveriges lantbruksuniversitet konstaterar i sin Miljö- och resursöversikt 2012 för fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten att yrkesfiskets fångster av lake på kusten stadigt minskat under en lång följd av år. De senaste åren har bara omkring ett ton lake per år rapporterats in av yrkesfiskarna till Havs- och vattenmyndigheten. I Vänern är fångsterna drygt dubbelt så stora, vilket bara är en bråkdel av vad de varit. Under första halvan av 1900-talet fångades runt 100 ton lake bara i Vänern.

Här hos oss är Hamrångeån ett vatten som ofta nämns när det blir tal om lake. Vid både Sörsundet och Norrsundet fångades bara för ett par tre decennier sedan mycket lake varje vinter. Jag har fått mig berättat vid flera tillfällen hur man vintertid förr från bron i Sörsundet kunde stå och titta på stora mängder lake när de tog sig uppströms i det grunda vattnet till sina lekområden.

Intresset för att fiska lake är mycket mindre nu. Traditionen att, som förr, göra allt för att fånga så mycket lake som möjligt har dött ut. Visst är det tråkigt att lakfisket minskat. Men det är kanske tur för laken. Hur är förekomsten av lake i Hamrångeån nu för tiden? Har du någon koll på den saken? Hör gärna av dig och berätta.

I söndags var jag på återbesök i Nyhamn. Denna gång dagtid för att pimpla annat än lake, och nappen lät inte vänta på sig. Förhållandena var perfekta. Ett par minusgrader, nästan ingen vind och blankis. Då är det riktigt njutbart att knalla omkring på isen och prova lyckan på lite olika platser och i olika miljöer.

I själva hamnbassängen är det nu gott om nors kan jag rapportera. Vad kan man då ha nors till? Du kan till exempel äta den. Själv har jag ätit nors en gång, och kom då fram till att nors är en av riktigt få fiskarter jag inte tycker om. Men jag vet att många älskar stekt eller friterad nors.

Titta på Mariestad, vid Tidans mynning i Vänern. Där arrangeras varje år en norsfestival. Mariestadsborna går man ur huse för att festa på stekt nors.

Fiskar du inte själv så är det svårt att få tag på nors. Det enda ställe jag sett där det går att köpa nors är hos Melanders i Hötorgshallen i Stockholm. Hör du till dem som tycker om nors så ska du veta att du nu i Nyhamn bara på en liten stund kan pimpla upp några kilo av den gurkdoftande fisken om du vill.

Den vanliga pimpelutrustningen för abborre med vertikalpirk fungerar utmärkt. Sätt en maggot på kroken. Tekniken är också detsamma som för abborre. Släpp ner pirken på botten, lyft upp ett par decimeter och börja pimpla som vanligt. Norsen tar ofta betet uppåt, så i stället för ett ryck i spöet så känner du hur tyngden av pirken i stället försvinner. Då är det bara att göra mothugg, och dra upp norsen.

Trots att jag inte tycker om nors så tog jag hem en del nors i söndags. Dessa ska jag använda som bete på nästa lakfisketur.

Bland alla norsar högg även en och annan abborre. Jag fick i och för sig bara abborrar av den mindre modellen. Men all denna nors måste naturligtvis locka till sig riktigt stora abborrar, och för att inte tala om stora gäddor och stora gösar. Till helgen blir det åter Nyhamn. Då får ismetespöna följa med. Med nors som bete blir jag livsfarlig ute vid stockpalissaden.

I går kunde jag köpa ASC-märkt fisk för första gången. Det var ett paket vietnamesisk pangasiusmal på City Gross.

Gott samvete är en riktigt god krydda. Jag känner en tydlig smak av det när jag äter fisk från bestånd som jag vet inte är hotade. MSC-märkningen har hjälpt oss att välja rätt vildfångad fisk sedan 1999. Nu kommer Aquaculture Stewerdship Council, ASC, som är motsvarande certifiering för odlad fisk.

Att odla fisk kan ställa till stora problem för miljön. Det kan handla om att fisket till den odlade fiskens foder hotar andra bestånd eller att odlingen släpper från sig kemikalier och antibiotika som sprids i miljön och till människor. Vidare kan sjukdomar spridas från den odlade fisken till vild fisk. Odlad lax som rymmer och leker med lax från vilda lokala bestånd är ett stort problem i exempelvis Norge. Problemen är så många att det är en omöjlighet för oss enskilda konsumenter att veta hur bra eller dålig den fisk vi köper egentligen är. Det är då vi har nytta av ASC.

Inom de närmaste dagarna kommer det att finnas ASC-märkt fisk i alla matbutiker. Nästa steg jag väntar på är att det ska komma ASC-märkt färsk lax. De laxodlare som klarar kraven och får sätta ASC-märket på sin lax kommer att ta marknadsandelar så det står härliga till. Till dess kan vi konsumeter fråga efter sådan lax. Det når fram, och brukar sätta fart på producenterna.

BERNT MOBERG

Skriver om fiske i GD

Mer läsning

Annons