Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fodervärd – så funkar det

/

Att vara fodervärd är nästan som att ha en egen hund, men inte riktigt. Oftast tar man hand om en lovande valp åt en uppfödare som inte har tid eller plats för hunden.

Annons

Mia Lindgren är fodervärd åt Scrubs, en staffordshire bullterrier på fem år.

– Han känns som min, men jag äger honom inte på pappret, säger hon.

Mia blev kontaktad av en uppfödare, som hon kände lite grann, och som visste att hon hade hundvana.

– Nackdelen är att man inte själv får välja valp, och kanske också att man blir extra nipprig över att det ska hända något. Jag har ett ansvar inte bara mot hunden, utan också gentemot ägaren.

Scrubs är en avelshane. Då och då hör uppfödaren av sig och hämtar Scrubs som sedan är borta över dagen och parar en tik. Han är pappa till fyra kullar.

I avtalet med uppfödaren står det att Mia är fodervärd tills 14 parningar är genomförda, eller tills dess Scrubs blir sju år. Då skrivs han över på Mia.

Avtalen kan se olika ut. För en tik gäller generellt att man inte äger den förrän den har fått två valpkullar med minst en levande valp i varje kull, eller tills dess att den fyllt fem år. Det betyder att tiken kommer att vara hos uppfödaren omkring tio veckor per kull, utöver tiden för parning.

Ofta vill också uppfödaren delta i utställningar, prov eller tävlingar med hunden. Det kan innebära att hunden är borta mer än bara vid parningstillfällen och valpningstiden.

– Avtalen är A och O, det gäller att gå igenom dem noga, känner man minsta tveksamhet ska man ta upp det med ägaren med en gång. Och kanske viktigast av allt, det ska vara glasklart vad man gör om det skiter sig, säger Mia.

I värsta fall kan man bli av med hunden, eller så kan det bli en dyr historia att köpa ut den.

– Personkemin med ägarna är också viktig. Man har ganska mycket med varandra att göra under lång tid. Det måste funka på alla plan, säger hon.

Mias råd är att försöka umgås innan man bestämmer sig, och skaffa sig en uppfattning om vilka ägarna är. Likaså är det viktigt att man har samma värderingar när det gäller hunduppfostran.

Mia har i princip fått en hund gratis. Men riktigt så enkelt är det inte.

– Han är dyr i drift, det är jag som betalar för veterinärkostnader, foder, ja nästan allting. Men han är värd varenda krona, och det funkar jättebra mellan mig och uppfödaren, säger hon.

Om två år blir Scrubs Mias också på pappret.

Fotnot: Scrubs heter egentligen Metal Staff In Your Honor.

Mer läsning

Annons