Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävlepräst livlina för fånge

/
  • ARKIVBILDI Gävle. Ulf Claesson var kyrkoherde i Bomhus församling       i Gävle innan han började sin tjänstgöring i Thailand.

Bangkok (TT:s utsända)
I 40 år ska Jonas från Stockholm vara i ett helvete på jorden - Bangkoks dödsfängelse där fångar avrättas med en kulsprutesalva i hjärtat.

Annons
Besöken från den svenske prästen Ulf Claesson, tidigare kyrkoherde i Bomhus församling i Gävle, är hans enda livlina.
- Han ger kraft att kämpa en dag till härinne, säger 44-årige Jonas som egentligen heter något annat.
De regelbundna besöken varje vecka är också en garant för att vakterna inte ger sig på honom. En sönderslagen svensk är inte bra för de diplomatiska kontakterna.

Kroppsvisitering
TT följer med prästen Ulf Claesson innanför de sex meter höga murarna med taggtråd och högspänningsledning på Bang Kwang Central Prison. Efter kroppsvisitering släpper vakter in oss genom den bastanta porten.
Där inne prunkar en häck med rosa blommor. Det kunde ha varit vackert. Men skönheten förtas av skuggan från vakttornet med beväpnade vakter och vetskapen om att innanför den inre porten trängs 8 000 fångar under vidriga förhållanden i ett fängelse byggt för hälften så många. Thailändska fångar har hittats döda i sina celler under oklara omständigheter. Spöstraff och isoleringsbunker är vanliga bestraffningar.
På båda sidor gången finns besökslängor med flerdubbla galler och ett meterbrett dike emellan. Där får anhöriga skrika nyheter från yttervärlden till fångarna.

Tre stålnät
En bit längre in finns ambassadrummet där man slipper skrika. Jonas, brunbränd, snaggad, muskulös, i blå skjorta, sitter på andra sidan tre stålnät.
Den svenske prästen har med sig en påse med morötter, potatis, hembakta vetebullar, kryddor, medicin och pocketböcker. Förhoppningsvis får han lämna varorna till Jonas. Annars får han skicka dem efteråt. De thailändska fångvaktarna är nyckfulla.
- Man vet aldrig vad som gäller utan jag får alltid testa och se, säger Ulf Claesson.
Jonas väg till fängelset var knark. Han kände inte till de hårda straffen i Thailand och lockades av snabba pengar. Sommaren 1998 klistrade han ett paket med 700 gram heroin på sig och tänkte flyga hem.

Tredje gången fast
- Det hade gått bra två gånger, men den tredje gången åkte jag dit och så hamnade jag här, först på livstid, men efter att jag överklagat blev det 40 år, konstaterar han krasst.
Nu har han suttit fem år på Bang Kwang. Utan någon kontakt med omvärlden, förutom besöken från kyrkan. Vill det sig illa får han åldras i det överfulla fängelset där sjukdomar och ohyra gör att människor dör omkring honom.

Allt måste köpas
Innanför murarna måste allt köpas, från vakters välvilja till mat för dagen.
Thailändska fängelser lägger 20 baht om dagen per fånge på mat och hygienartiklar. Det motsvarar fyra kronor.
- Vi får en påse med buljong där det simmar omkring obeskrivliga saker och en påse ris. Det är inte människoföda.
Maten från kyrkan och ambassaden gör livet något uthärdligare. Dessutom får Jonas låna 4 000 baht (cirka 800 kronor) i månaden i kosttillskott från svenska staten.
Han delar hushåll med en dansk och en engelsman. Klassamhället är utpräglat även i fängelset. En burmes lagar maten åt dem.
- De första fyra åren bodde jag i cell med över 20 andra, där det ibland var så trångt att jag inte kunde lägga ner armarna när jag sov. Nu har jag det lite bättre. Vi är sju utlänningar i ett rum som är sju gånger 2,5 meter stort och ambassaden har hjälpt mig med en madrass. Förut sov jag bara på filtar, säger Jonas.
En vakt sitter någon meter bort och stirrar på honom.
- Han är en blåskjorta, de är värst. De är vanliga fångar som har fått privilegier och som utför all skit. De vanliga vakterna gör inte så mycket.
I den luftkonditionerade vaktkuren där pappersarbetet inför besöket ska ordnas är tempot slött.
Av fem vakter är det en som sover i en soffa, en spelar dataspel, två glor på tv, medan den femte bläddrar igenom våra papper och ger klartecken. Han har en bister uppsyn.

Extraknäck som bödel
- Han extraknäcker som bödel, säger prästen Ulf Claesson.
Sedan 1995, när avrättningarna återupptogs efter åtta års stopp, har 39 personer avrättats i gryningen med en kulsprutesalva mot hjärtat. Ett vitt skynke spänns upp framför den dömde. Av omtanke mot bödeln eller den som ska skjutas, är frågan.
Sverige och Thailand förhandlar om ett nytt överföringsavtal där svensk domstol ska sätta straffet och få det godkänt av thailändska myndigheter. Avtalet är Jonas hopp om framtiden. Han drömmer om att få komma hem.

Karin Olander

Mer läsning

Annons