Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Granen står alltid lite snett...

/

Nu har ju inte själva foten fått så mycket uppmärksamhet men för att få en liten inblick i julgransfotens utveckling börjar vi med föremålet i den – själva granen.

Annons

Seden med julgran kommer ursprungligen från 1400-talets Tyskland. Den första svenska julgranen ståtade på Stora Sundby i Södermanland hos familjen Wrede-Sparre julen 1741. Fler gods och herrgårdar följde efter och på Gysinge herrgård ska det ha funnits en gran på 1850-talet. Först i slutet av 1800-talet blev det vanligt med gran i var mans hem.

Från början var julgranarna små bordsdekorationer som dekorerades med frukt, godis och nötter. Att hänga äpplen i granen var populärt. Det ätbara ersattes så småningom med halmprydnader, pappersdekorationer och levande ljus.

Behovet av en speciell julgransfot var troligen inte speciellt stort så länge det handlade om en bordsdekoration. Då fungerade det säkert lika bra med en vas. En 100-årig kvinna berättar att den första julgransfoten hon minns är en med två korslagda träklossar.

Så snart julgranarna började bli större behövde de både stadga och vatten. En titt på bilder av gamla julgransfötter visar att de tidiga varianterna hade tre ben och en anordning med tre skruvar. Från Sörmlands museum finns också en berättelse om en kvinna som försöker få granen på plats. Tyvärr finns inget datum på berättelsen men av detaljer i berättelsen utgår jag ifrån att julgransfoten i fråga är inköpt någon gång under mitten av 1900-talet.

Så här skriver Stina Palmberg-Eriksson: ”Så varje år kvällen före julafton plockade jag fram julgransfoten och sen började helvetet. Det är nämligen så att granen ska spännas fast med tre skruvar. Dessutom är foten konstruerad för en lite grövre gran än de som säljs numera. Redan första julen konstaterade min man att så var fallet och efter lite svärande och skruvande konstaterade han att foten måste kompletteras med några träbitar som spänns fast mellan skruv och gran. Sagt och gjort. Han täljde till tre bitar som därefter ingick i julkitet och har sparats från år till år. Sedan har det varje jul varit samma elände med julgransfoten. Min man, stor stark och otymplig, håller granen i ett stadigt grepp medan jag, liten, flink och smidig ligger på knä och skruvar, plockar in träbitar, skruvar och skruvar. Man borde ha minst tre händer för helst ska alla skruvar skruvas åt samtidigt. Sen reser jag mig upp och vi konstaterar att granen nog står lite snett.”

Tror många känner igen sig i Stinas berättelse. Någon större utveckling på julgransfötter tycks inte ha förekommit förrän på senare år då det tagits fram fötter med fyra skruvar och med björnsaxliknande grepp. Materialen har förändrats, från att från början ha varit av plåt som rostade rätt snabbt är de flesta julgransfötter numera i plast, rostfritt material, gjutjärn eller keramik. Men kanske får vi se det gamla träkorset komma till heders igen för trenden är nu att granen ska vara liten och stå på bordet eller på en stol, åtminstone i adventstider.

Mer läsning

Annons