Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Här dyker det alltid upp någon man känner”

/

Simon Larsson och Ville Syri kommer promenerande och ser sig om efter en plats i solen. De väntar på några kompisar som ännu inte dykt upp. Som så många andra har de stämt möte i Kvarnparken.

Annons

Simon har gitarren med sig. Han tar av fodralet och använder det som filt. Det passar perfekt. Liggande på rygg spelar han en lågmäld melodi.

Nilima Dillner och Idis Eliasson har precis ätit en pizza. De sitter vid ån vid muren nära kyrkan. Ur Idis Iphone strömmar Lars Winnerbäcks musik.

– Det ska vara somrig musik. Skrän funkar inte i telefonen.

När hon inte latar sig i Kvarnparken piercar hon folk i en studio i Sandviken. Men hon vill lära sig mer om andra typer av kroppsutsmyckningar som tatuering, scarification och branding.

– Det här är ett prov, säger Idis och visar ett R hon bränt in på handleden.

Nilima har inga synliga tatueringar. För henne är det film som är det stora intresset.

– Gävle är en mysig sommarstad och här dyker det alltid upp någon man känner, säger tjejerna.

Och visst gör det det. Tobbe Grehn kommer rullande på inlines och slår sig ner. Han plockar upp en kartong ur packningen. På kartongen finns en bild på ett ångstrykjärn men något strykjärn finns inte inuti. Tobbe lyfter varsamt upp en kornblå, kurvig vattenpipa.

– Vi har alltid namn på dem. Den första hette Rutger. Den blinkade. Det här är Hildur. Den ser kvinnlig ut. Det måste vara vikinganamn på piporna, säger Idis.

Tobbe tänder kolet och får igång pipan. Det har hänt att vakter frågat vad de har i pipan men när röken sakta slingrar sig i vinden känns en tydlig doft av jordgubbar. Somrigt så det förslår.

Ensam i gräset ligger en ung man i knallgul svenskttröja och vilar. Intill honom ligger den blågula flaggan i glättat papper.

– Jag pratar inte så bra svenska, säger den blonde unge mannen.

Han heter Morten Conte Olsson, är 20 år och flyttade till Gävle från Frankrike för tre veckor sedan. Han söker efter de svenska orden när han ska berätta.

– Jag vill gå på SFI men har inget pass än. Det är svårt att leva i Frankrike.

Samtalet blir lite stapplande och många frågor går förlorade men Morten har svenskt påbrå, dansk far och fransk mor. Själv är han född i Danmark men har bott i Frankrike de senaste åren. Nu bor han tillsammans med två vänner i en lägenhet.

Varför han hamnat just i Gävle får vi inte veta. Inget heller om hans planer för framtiden mer än att han så desperat vill lära sig svenska. Medan han väntar på rätt papper solar han i parken.

– Jag har pratat lite med svenskar i Frankrike. ”Vackra flickor”, säger han med ett stort leende.

Det är måndag och nationaldag. Många har firat i Boulognerskogen och passerar Kvarnparken på väg hem. De vuxna går bara förbi men fler och fler ungdomar slår sig ner i gröngräset och njuter av solen och värmen.

Mitt på den stora gräsmattan slappar ett gäng mer eller mindre utklädda ungdomar. Voldemorts grinande ansikte håller koll bakåt. På andra sidan turbanen finns Fanny Värnbrink Forsman.

– Vi har spelat brännboll.

Harry Pottergänget från Vasas IN3A vann alla sina matcher, Baywatch från IN3NV förlorade sin sista. Nu sitter delar av klasserna och tar igen sig inför kvällens krogrunda på Goya.

– Det är nära stan här och många går förbi som man känner igen, säger Hanna Gyllin.

Under veckan hägrar vattenkrig och barrunda innan den efterlängtade studenten.

– Det är vi som håller Vasa flytande, hojtar Agnes Eriksson när hon poserar framför kameran i sin röda och vita Baywatchklädsel.

Vad det blir till sommaren återstår att se. Några ska jobba, några bara väntar på hösten och ny skola.

– Du är för snygg för att bli arbetslös, tjoar en tjej till en annan.

Närmare vattnet spelar Amanda Rahlén, Calle Sandberg, Johanna Linder och Örjan Malm kort.

De har varit på Håkan Hellströmkonserten. Det är därför de är på besök hos Johanna som pluggar på högskolan.

Hon och Amanda är barndomskompisar från Falun men nu har Amanda och Calle åkt från Uppsala och Örjan från Falun för att lyssna på musik och umgås.

– Idag har vi köpt glass och ville bara vara ute. Fanns det bad i stan skulle vi ha varit där, säger Johanna.

Kortleken blandas. Första given är lagd. Barndomskamraterna och deras pojkvänner koncentrerar sig på kortspelet.

– Vi spelar Neger och president men du får kalla det vad du vill, skrattar Amanda.

Mer läsning

Annons