Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här finns det alltid plats för rara växter

/

Vårblommarna har precis gått i vila och försommarblommorna har inte riktigt vaknat än. Trots det är Sören Joelssons trädgård en upplevelse. Här finns många rara växter, artrikedomen är enorm. Men här finns också en hel del historier för den som har tid att stanna.

Annons

Sören Joelsson bor på en högt belägen kulle i Bagghyttan, inte långt från Torsåker. Här har han bott i åtta år men trädgård har han alltid haft.

– Intresset har jag haft sedan jag var liten. Far, mor och syrran jobbade i Sandviks trädgård för disponent Haglund. Nu står det tomt där, säger Sören lite vemodigt.

Men annat var det förr. Då skulle disponenten ha vinbär, krusbär och tomater.

– Vi var inbjudna till Haglund varje julafton. Han var mån om trädgårdspersonalen.

Wilhelm Haglund var disponent på Sandvik mellan 1958 och 1967. Men Sören jobbade aldrig direkt åt Haglund utan blev provborrare åt Sandvik.

– Det är mer jobb med trädgården än som provborrare, säger Sören lite skämtsamt.

I två månader har han lagat sorkhål och sett att den ena växten efter den andra försvunnit efter sorkangreppen. En härlig trollhassel invid huset är bara ett exempel. Sören upptäckte att hela trädet satt löst och när han tittade närmare efter kunde han konstatera att hela roten var uppäten. Trädet är dött men vackert ändå så Sören funderar på att behålla den som växtstöd till en klematis.

Trots att det är mellan två blomningsperioder och trots att sorken glufsat i sig en hel del är Sörens tomt med sina 31 rabatter sevärd.

– Det tar 60 timmar att rensa rabatterna, sen är det bara att börja om.

Faktum är att det finns så mycket att titta på så det skulle behövas många timmar för att hinna med allt. Sören har inte riktigt koll på hur många olika växter han har.

– Jag har aldrig räknat. Tusen kanske, höftar han till. Det är tråkigt med bara en sort.

Sören struntar i färgmatchning och design. Han är helt enkelt en samlare och en allätare. Hittar han något han vill ha finns det alltid plats för nya växter.

– En fotblad, säger han och pekar ut en halvvissen planta.

– Den tog stryk efter påsk när frosten kom. Men den tar sig.

Han pekar också ut en blå sippa, anemone trullifolia.

– De måste delas för hand och ha två klon från olika ställen om man ska få frön. Den är eftertraktad. Den här fick jag av en trädgårdskompis som fått den från Skottland. Hon hade delat sin men hennes dog. Efter tre år fick hon en ny av mig.

Sören kan det latinska namnet på alla växter men de svenska namnen bryr han sig inte så mycket om. De latinska namnen är gångbara i alla länder och Sören har besökt många andra trädgårdsamatörer under sin tid som försäljare. Han har också köpt växter från Norge, Kanada och Estland.

Sören pekar ut en miskantus gigiantus som än så länge är späd men snart ska bli ett nästan tre meter högt gräs. Vi vandrar vidare förbi något brunt som senare i sommar ska bli en krollilja i olika färger.

– En del tycker den är ful, säger Sören som uppenbarligen inte delar den åsikten.

En brunnera macrophylla ’Jack Frost’, eller brokbladig kaukasisk förgätmigej har nästan blommat över men visar några få förföriskt blå ögon.

– Titta där, säger Sören plötsligt och pekar på en trillium i mörkrött och cremevitt. Den dök bara upp. Det måste ha blivit en korsning för den där färgen finns inte så den har inget namn.

Det visar sig att Sören har massor av olika trillium, eller treblad i trädgården. Många vita men också en härligt mörkt rödbrun storbladig. Även pionrabatten har fått vara ifred för sorken och kommer snart nog att visa sin prakt. Att Sören gillar det mesta syns i trädgården men ska han välja en favorit blir det liljor. Man kan förstå att det är med sorg i hjärtat Sören fått se de flesta av liljorna bli uppätna.

Dammen framför huset är han inte så förtjust i. Den anlades av de gamla ägarna och Sören tycker att stenarna ser för konstgjorda ut. Någon gång ska han göra om den. Mer nöjd är han med dammen han anlagt själv en bit bakom huset. På håll hörs det porlande vattnet från ett litet vattenfall som letar sig fram mellan stenar och växter. Runt vattenblänket har han lagt oregelbundna stenar och förvandlat det som tidigare var skog till en vacker oas.

Strax intill dammen finns en stor odlingslåda. I den har Sören plantor av bland annat treblad, kanadaliljor, silvermarton, krolliljor och annat smått och gott.

– Krolliljorna tar sex-sju år innan de blommar men de här blommar i år. Jag ska ta med dem till marknaden i Vikmanshyttan som Trädgårdsamatörerna har nästa söndag.

Själv har Sören varit med i sällskapet sedan 1982.

Men finns det någon växt som Sören inte tycker om?

– Maskrosor, svarar han snabbt och skrattar. Men det finns de som odlar dem också, till sallad, i Italien.

Vill du se mer av Sörens trädgård har han öppet för besökare den 18 juni när Trädgårdsamatörerna kommer på besök, den 17 juli när tidningen Land har öppen trädgård och kanske blir det även en visning tidigare i juni för trädgårdsföreningen Liljekonvaljen.

Mer läsning

Annons