Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon får folk att välja Gävle

/

Mycket möten, konferenser och kongresser har det ­varit i Gävle den senaste tiden. Mötesindustrin växer så det knakar. Elisabeth Hugg står med Gävle Convention Bureau, bakom uppsvinget för mötesindustrin i Gävle.

Annons

– Sedan starten har vi dragit 41 nya kongresser till Gävle fram till 2016. Målet var att till mars 2012 generera 75 miljoner till besöksnäringen. Det målet nådde vi redan i mars 2011. Att det här jobbet, fast det kan låta så luddigt, faktiskt är så mätbart, det triggar mig enormt. Jag känner verkligen att jag på ett konkret sätt hjälper till att öka tillväxten i Gävle. Och jag älskar mitt jobb. Jag får träffa så ohyggligt mycket människor.

10 000 mötesdeltagare och 100 miljoner kronor till stadens hotell, restauranger, nöjesverksamheter och taxibolag har Gävle Convention Bureau genererat till Gävle hittills.

För någon månad sedan avslutades onkologidagarna, då 250 cancerspecialister samlades i Gävle. Förra året drog bland annat Teaterbiennalen och socialchefsdagarna tusentals konferensdeltagare.

Nyligen möttes Sveriges Facköversättare här och förra veckan arrangerade RFSU och RFSL evenemanget ”Liv, lust och normer” på högskolan.

– Tidigare har det inte funnits någon som jobbat strategiskt för att dra hit kongresser. Det är det jag gör. Sen jobbar jag fram offerterna; biddarna. Egentligen är det väldigt mycket ett säljjobb. Mina partners är jätteviktiga. Min roll är att hitta de där nyckelpersonerna som finns lokalt och få dem att vilja ta på sig ett värdskap, inte att åka till någon annan kommun på konferens.

– Värdskapet skapar dels stolthet lokalt, dels ett inflöde av pengar till regionen i form av bland annat hotellnätter, restaurangbesök och taxiresor. Mellan 3 200 och 3 600 kronor per dygn omsätter en besökare. En vanlig turist genererar kanske en tredjedel av det.

Gävle Convention Bureau, som samfinansieras av Gävle kommun och företag i mötesindustrin, startade som ett treårigt projekt 2009. Utfallet blev så lyckat att projektet permanentades i år. I dag är Gävle en av 16 kommuner i landet med egen convention bureau.

– Förra året blev Gävle årets convention bureau. Man kan fundera över namnet och varför det är på engelska. Men varför ska vi ha ett svenskt namn när vi har lika många internationella besökare? Ett svenskt krångligt namn skulle ju låta sådär lagomt sexigt. I år till exempel hålls ECOMM (European Conference on Mobility Management, som handlar om hållbart resande) i Frankfurt. Nästa år hålls den i Gävle. Visst är det häftigt? säger hon.

Elisabeth Hugg var innan hon fick sitt nuvarande jobb, kommunikationschef på Gävle konserthus. Dessförinnan jobbade hon på Gävle & Co kongressbyrå.

– Tiden på konserthuset blev ganska kort, ett och ett halvt år, men jag kände att jag ville tillbaka till mötesvärlden.

Hon föddes som Elisabeth Björkman i Piteå 1964, men kom till Gävle i förskoleåldern.

– Min pappa var byggnadsingenjör och satt faktiskt här i förvaltningshuset.

Hon gick så småningom humanistlinjen på Vasaskolan och pluggade därefter ekonomi med målet att bli revisor.

– Alltså, jag vet inte riktigt hur jag tänkte där, men jag har ju haft nytta av de där siffrorna.

Med ett brinnande idrottsintresse trodde hon sedan att hon ville bli idrottslärare.

– Jag sökte till GIH i Stockholm, men betygen räckte inte så jag sökte till juristlinjen i Uppsala och där kom jag in. Men när jag blev erbjuden ett vikariat som idrottslärare på Nynässkolan kunde jag inte motstå det och hoppade av studierna. Men så småningom insåg jag att lärarjobbet inte var något för mig. Jag hade inte tänkt på att alla elever inte brann för gymnastik och idrott, som jag gjorde; många ville inte ens ha de där lektionerna. Det var idrott jag var intresserad av, lärarrollen passade inte mig.

1983, när hon var 19 år, fick hon ett sommarjobb på turistbyrån.

– Och där blev jag kvar. Det var toppen, min grej. Sen har det ena gett det andra. Och nu är jag här. Det trodde ni inte, va, innan ni träffade mig, att jag skulle ha världens roligaste jobb? Men det har jag. Jag skulle inte byta det för allt smör i Småland.

Allt det här berättar hon medan fotograf Gun får henne att flytta runt sitt skrivbord och annat i rummet för att sedan luta sig ut från sitt fönster så mycket det bara går så att det nästan, men bara nästan, ser läskigt ut. Nedanför rullar bilar och bussar förbi förvaltningshuset och grannen Rådhuset.

– Jag har upptäckt att jag blivit fegare på det här sättet med åren. När det gäller annat blir man ju modigare, som när handlar om vem man är eller i sin roll i jobbet – man bottnar. Men när det gäller livet och hälsan är jag mer rädd om mig. Jag åker en del hoj, men har blivit lite rädd av mig där. Man tänker efter mer, det är det där ”tänk om”. Jag har faktiskt hoppat bungy jump där nere vid ån, ett sånt där omvänt bungy jump, då de skjuter upp en i luften först. Det var nån cityfest på 90-talet. Det skulle jag aldrig göra i dag. Man är mer rädd om tiden som är kvar.

Hon bor vid Storsjön i Sandviken, i ett hus som från början var sommarstuga.

– Vi var ute på Storsjön mycket på fritiden och tänkte väl att där skulle man han en stuga. Sen köpte vi ett gammalt hus av konstnären Hans Hedenström. Vi rev först ned det för hand. Sen har vi byggt till och om och håller fortfarande på. Det blir aldrig klart. men vi är såna, vi tycker om att hålla på.

Hon trivs med att bo i Sandviken och jobba i Gävle.

– Sandviken har ett fantastiskt utbud när det gäller friluftsliv. Vi fiskar mycket och lägger nät nu. Vi har fått massor med gös. Annars så tänker jag inte så mycket på kommungränsen mellan Gävle och Sandviken. Folk som kommer hit gör inte det heller; de ser det som en region.

Och det där med Jante och bruksmentalitet tror hon inte så mycket på.

– Det har blivit som en självuppfyllelse, och som vi klamrar oss fast vid. Lite bruksanda är det kanske i Sandviken, men det kan väl bero på att Sandviken ÄR ett brukssamhälle från början. Men för mig är det något att också vara stolt över.

På fritiden blir det, förutom mycket friluftsliv, även en del matlagning.

– Jag älskar att laga mat, det är mitt sätt att varva ner, fast jag är inget vidare på att följa recept. Det brukar bli bra ändå.

Och hon har alltid saker att se fram emot.

– SM-veckan 2014 är en sak vi jobbar på. Gävle är en av fyra städer som är kvar i kampen. Jag ser fram emot att se mina partners i ögonen och säga. ”Yes, vi fick det!”. På det personliga planet ser jag fram emot att bli bättre på att ta tid för mig själv och ta hand om mig. Jag har en tendens att jobba i huvudet även om jag är ledig. Och mest av allt ser jag fram emot att det ska gå bra för alla våra barn.

Det trodde ni inte, va, innan ni träffade mig, att jag skulle ha världens roligaste jobb?

Mer läsning

Annons