Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hundar kan hålla sig

/

Otroligt bra seglarväder denna sommar på denna Norrlandstur. Vi har många härliga dagar bakom oss.

Annons

Jag hittade en lite speciell plånbok på båtmacken i Sundsvall. Efter lite efterforskning kunde jag ringa ägaren. Han kom och hämtade sin börs med en glad min. Vi sa hej och seglade vidare. Tolv dagar senare lägger vi till vi Hornöbrygga precis under Höga Kusten-bron. En annan segelbåt lägger till samtidigt. Vi går upp för att betala hamnavgiften, där ser jag samma plånbok igen vid plåtasken för avgiften.

– Precis en sån där såg jag på båtmacken i Sundsvall, sa jag högt.

– Ja, men va fan, det är ju du. Tyckte jag kände igen dig men jag kom inte på varifrån. Det var ju du som hittade den och ringde, sa han.

En liten värld eller hur?

Åk till Kråkön om ni har vägarna förbi Sundsvall. Det går att ta sig dit med bil också. Där hittar ni en fiskare som är en kopia av Tor Isedal. Fiskarn röker fisk, cyklar dom 30 metrerna till bryggan för att visa in en båt, sen tar han hojen 25 meter och städar toaletter och duschrum, på kvällen kommer han i vit kavaj med emblem på bröstfickan och skepparmössa och tar upp hamnavgiften. Han får en stänkare av stamgästerna. Då har han ingen cykel!

Det är inne att ha hund ombord i år. Inte en sån där liten Paris Hilton-hund som går ner i en handväska utan ganska stora vovvar. Skepparna sitter och skryter hur länge hundarna kan hålla sig.

– Min klarar fyra timmar säger en vars hund man inte ser vilken ras det är för den är inne i en lite för stor flytväst.

– Min klarar 24 timmar, säger långseglaren, men när vi tog Öregrund-Luleå i ett sträck på vägen upp, som tog fyra dygn, så fick jycken ta tåget.

– Vi tar alltid i land hunden efter 60 sjömil säger en med en värstingmotorbåt som säkert klarar 60 sjömil på ett par timmar.

– Spindeln kan hålla sig minst en vecka, försöker jag.

– Ähh… gubbar, ska vi gå en sväng med doggarna innan kvällsgroggen, säger långseglaren med en konstig blick mot mig.

Hårt liv sjömanslivet.

Jag har fått en reklamskylt uppsatt på varvet. Hamnkapten Lollo med Haffsbandet ser fram emot den dan jag tar ner skylten, säger han.

Apropå ta ner skylten, så sitter gästhamnsskylten kvar vid Danske Bank. Välkommen ombord.

På väg söderut en tidig morgon efter en trevlig kväll hos pensionären Widegren i Söderhamns steniga skärgård gick jag på grund. Jag tittade för långt fram och missade två prickar. Jabowoky sögs fast i dyn, kom loss, dunkade sedan i en sten innan jag var helt flott. Gasten vaknade och kokade kaffe. Skepparns självförtroende fick sig en knäck. Kvällen innan hos Widegren såg vi en båt komma mellan öarna i 10-15 knop. Oj, oj, sa redaktörn, den går rakt över grundet, sen small det. Han kom också loss och fortsatte för egen maskin som om inget hade hänt. Söderhamnare är nog vana att gå på grund.

Färden går vidare till Värön i Trödjefjärden och gamle vännen Foto-Enar som en gång hade Lundhs foto. Vi berättar minnen, tar några stänkare, vi lägger nät, rensar, filéar abborrar, som Enar steker på Värövis. Grannkatten snodde två stora levande abborrar ur hinken medan vi tog en jamare inför rensningen. Jävla katt, jag ska skicka spindeln på kräket. Kattskrället kommer från Stockholm. Hursomhelst blev vi blev mätta ändå. Vi hade härliga dagar.

Det var en man som måste komma över en å, han fick inte ta något flytetyg, det fanns ingen bro, fick inte simma, inte flyga, inte gå på botten eller dyka. Hur kom han över ån? Svaret kommer i nästa sjörapport.

Panta Rei

Lasse Halvarsson

Mer läsning

Annons