Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur många L är det?

Hur ska jag klara mig utan Vittnet? Ja, ni vet kåsören Ingemar Unges hemska polare som nu har gjort sitt?

Annons

Eller rättare sagt, Ingemar Unge har skrivit sitt sista kåseri i tidningen Vi. Det är sorgligt men sant och jag är nog inte ensam om att sakna hans oftast lysande betraktelser. En liten tröst är att han tydligen ska fortsätta med sin ibland minst lika underhållande språkspalt.

Det stundar bistrare ekonomiska tider har jag förstått. Och sällan har det stått klarare än då jag såg en annons från Studiefrämjandet om höstens kursutbud. En av kurserna heter kort och gott ”Stoppa strumpor”.

Jag väntar nu bara på nästa steg, baka barkbröd...

Det var väldigt vad mycket höstkänsla det blev under morgontimmarna den här veckan. Dimma, lite småkyligt i luften. Men, visstja, det är ju faktiskt september redan. Det var en rackarns sommar att ta slut fort.

En sommargranne hade lite bråttom hem förra söndagen och stannade till vid soptunnorna bara för att slänga soppåsen.

Någon timme senare ringde sommargrannen och undrade om inte vi skulle kunna gå ut och rädda påsen som innehöll kläder. Soppåsen hade de med sig i bilen hem...

En förb... (höll jag på att skriva), men i alla fall väldigt, väldigt bra bok som jag läser just nu: ”Mitt mörka hjärta” av Cyril Hellman. Roman, självbiografi, reportage, thriller? Tja, jag vet inte. Det är i alla fall en ytterst välskriven och fascinerande resa in i det mörkaste inre av en lysande skribent.

Samma sommargranne som slängde fel påse står bakom denna gåta: Hur många L är det i Hylands Hörna? Vänd på bladet så ser ni svaret.

När ni läser detta har jag och mina kockvänner slagit till igen. Det gäller ju att toppa fjolårets skvader. Och i år var det i skvaderns hemtrakter (nästan i alla fall) som vi höll till, nu för att göra kalkon, gnocchi och cassata. Jodå, ni gissar alldeles rätt, det är italienskinspirerade recept rakt igenom.

Fast i veckan var det lite besvärligt. Katanjepuré var inte lätt att uppbringa. Lösningen blev nog (jag vet ju inte när jag skriver detta) att mosa kastanjer till egen puré. Men det gick säkert bra, jag känner ju oss.

Mer läsning

Annons