Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur räddar man världen?

Gott Nytt år allesammans och jag menar det verkligen för nolltre var då ett riktigt jävla skitår.
Jag har under den gångna veckan djuplodat i alla slags krönikor och vart jag mig i media vänder står något ont och visar tänder.

Annons
Först fick jag för mig att jag skulle göra en A-Ö- krönika över det gågna året, men se så muntert det hade blivit: Anna Lindh, bränderna i USA och Australien, Bam, Columbiarymdfärjan, David Kelly, enkelskroviga skepp, folkhälsoinstitutets förslag till rökförbud på krogen, Gaza, hedersmord, Irak, järnrör, Kommunal, lyxlägenheter,mutor, Nordkorea, Palestina, Qusay och Uday, ricin, spindelhål, THG och träspritshärva, USA, värmebölja, Zoran Dindjic, ån vid Hallandsåsen, Östersjön.
Att jag just nu inte kommer på något elakt som hände under året på X och Ä påvisar ju vad jag menar när jag svär över det gångna året. Det hade ju varit mycket bättre om situationen hade varit den omvända.

Nae, nu är du allt pessimistisk säger ni. Det gick ju så bra för oss i sporten och tänk på att Sveriges mödrar har det bäst i världen och Göran Persson fann ju kärleken. Ja visst, jag är lika glad som Ni över att
Carolina Klüft och Christian Olsson är bäst i världen, att Peter Forsberg spelar bäst ishockey, att fotbollsdamerna tog silver och så vidare, men det förändrar ju inte världsläget. Israelerna skiter väl i vårt VM-silver i fotboll när dom fortsätter att bygga sin jämra barrikad. Jag tror inte att hjälmtvånget på cykel som Ulrica Messing nu drivit fram rår på den närmast fanatiska jakten på terrorismen som USA går i spetsen för, ja, inte tror jag beslutet rår på terroristerna heller och angående rökförbudet, ja, ett par cigaretter mindre på krogen bidrar inte till någon ljusing i psykreformer och havererade EU-toppmöten.

Vad kan jag göra för att bidra till ett bättre 2004? Ärligt talat så vet jag inte. Jag kommer ihåg att jag 1995 då och då fick infallet att fara till Bosnien och hjälpa till att gräva fram Zarajevo. Naturligtvis kom jag inte iväg. I våras tänkte jag engagera mig i Röda korset, men det passade inte med mina arbetstider. Och det är ju svårt att ge sig av och jobba ideellt. Jag har ju en katt att ta hand om.
Det är mycket lätt att bli kvar i soffan tillsammans med uppgivenheten och läsa om eländet på text-tv.
Om man kan få ekvationen att inte vända andra kinden till samtidigt som man älskar sin nästa som sig själv att gå ihop, tror jag att vi är en liten bit på väg mot någonting bättre. Om man sen kan lära sig att svälja stoltheten och konstatera att "Du vann men jag är snyggare" så har vi kommit ännu lite längre.
Jag inbillar mig att man kan rädda världen med motton. Är det så att vi har alldeles för lite av de gamla hederliga borderade budskapen i våra kök nu för tiden. Jag menar om man frukost efter frukost läser "lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta" så kanske man blir en bättre människa.
Inte vet jag, jag är bara en av dem som vill rädda världen utan att behöva anstränga mig allt för mycket.

Charlotta Cederlöf
Skriver krönikor i GD när hon inte hörs i radio.

Mer läsning

Annons