Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ibland blir det komiskt...

Annons

Jag skriver då och då recensioner av böcker, framför allt inom spänningsgenren. Jag ska inte förneka att det är väldigt roligt, inte minst att få höra till de första som får läsa en ny roman.

Jag ska heller inte förneka att det är lite smickrande för den egna fåfängan att se sig citerad på omslaget till en uppföljare eller på pocketupplagan. Det visar att förlagen läser det jag skriver.

Fast ibland blir det lite komiskt.

I veckan fick jag uppföljaren på en roman som jag tyckte var så där. Men den nya romanen hade ett citat av mig på omslagsfliken. Jag letade upp recensionen och hittade det här stycket:

”Så långt allt gott och väl och ganska upplagt för spänning. Tyvärr lider romanen av brist på just spänning. Åtminstone hade jag svårt att kväva en och annan gäspning under läsningen. Jag ska dock inte förneka att det finns avsnitt där det glimtar till. Det avgörande avsnittet med dykning ner till farliga djup är faktiskt andlöst spännande.”

Gissa vad förlaget valde som citat? Ja, just det: ”Andlöst spännande”.

När jag ändå är inne på böcker så är det bästa just nu ”Änglavakter” av Kristina Ohlsson. Recension kommer snart.

Det gäller att passa på när teatern kommer till byn, eller i alla fall till en grannby. Det gjorde Folkteatern med ”Sin ensamma kropp” med Vanja Blomkvist. Vi var kanske 40 personer i Idrottsgården i Holmsveden, det får sägas vara en bra publiksiffra. Men det bästa var att vi slog Söderhamn i antalet män i publiken. Där var det fyra, läste jag i Söderhamns-Kuriren. Vi var i alla fall sex om jag inte räknade fel i dunklet.

Näst bäst just nu är Thomas Kangers nya ”Drakens år”. Där är jag visserligen bara i början än, men oj vad upptakten lovar gott!

Fast det som slår alla teater- och bokupplevelser just nu är ändå vårens frammarsch. Nu har tofsviporna landat på åkern därhemma och bäckarna flödar över av smältvatten.

Anders Wennberg

Mer läsning

Annons