Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen vill bli vald sist

Moderaternas Tomas Tobé vill råda bot mot barnfetman genom att införa idrott i skolan varje dag. Vad hade jag tyckt om det när jag gick i högstadiet? Inte! Gympasalen var den mest kvalfyllda lektionssalen av alla.

Annons

Nu är det visserligen massor av år sedan jag hade skolgympa men fortfarande har jag svårt att skumpa runt till glada tillrop i grupp. Vi skulle vifta med ben och armar till Miriam Makebas Pata Pata. Alltid samma låt!

Andra lektioner handlade om att på smidigaste sätt ta sig över en plint. Jag var inte smidig på den tiden (heller)! Växte fort och fel. Armar och ben var inte synkade! Ibland skulle vi spatsera på en bom. Astråkigt, onödigt, fjantigt. Det enda som var kul var att hänga i ringar och att spela basket.

Fuskade mig igenom lektionerna och betygen blev därefter. Vad som inte räknades in i betygen var att jag flera gånger i veckan cyklade nästan en mil för att ta mig till mina fritidsintressen: ridning och hundar.

Det räknades inte heller in att jag vintertid ensam i mörkret stakade runt i elljusspår.

Trots att jag rörde mig betydligt mer än många av mina klasskamrater räknades jag inte som sportig. Men vardagsmotion tränar balanssinnet och motoriken, konditionen förbättras, musklerna stärks och fettet rinner av (vilket inte behövdes på min då eländigt magra kropp).

Jag gjorde det för att jag själv ville, inte för att någon tvingade mig. Men det räknades inte. Det som gällde då och förmodligen nu är lagidrotten.

Hoppas Tobé och alla andra bejakare av hans förslag fattar att alla inte är lagidrottare. Alla vill inte idrotta i grupp och ingen vill bli vald sist.

Ingen vill visa upp en komplexfylld kropp i en övning man vet att man inte klarar av. Alla vill inte visa sig naken inför klasskamraternas granskande blickar i duschen, alla vill inte stressa med ombyte före och efter lektionerna.

Alla vill inte få pisk med en blöt handduk eller knuffad in i ett vasst plåtskåp.

Jag är för motion. Tro inget annat. Men det ska ske under former där man kan känna sig bekväm. Det ska vara lustfyllt, individanpassat och inte kännas som ett tvång. Kan skolorna hitta den formen av motion så ja tack!

Om inte kommer varje dag i stället för ”bara” två dagar i veckan att bli en pina för många, många elever.

Mer läsning

Annons