Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag blir irriterad på bludder i rutan

Annons

Mycket bra läsning I: Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar – Sjukdomen” (alltså andra delen) är precis så lysande som jag väntade mig. Måsteläsning för alla!

Det var länge sedan som någon höjde på ögonbrynet över att se skidstjärnor med dräkter fulla av sponsorernas varumärken. Ingen funderar heller över skidornas varumärken som alltid syns tydligt vid segerintervjuerna.

SVT har alltså inga skrupler när det gäller den delen numera.

Men jag undrar hur det är ställt i andra sammanhang. Jag vet inte om ni har sett ”Drömmen om landet”, men där skuggas minsta lilla smörpaketslogotyp bort, Volvo- eller Audimärket i bilarnas grillar skuggas, liksom kepsmärken och t-tröjor.

Föreställ er att vi på GD skulle ta en bild på Stortorget och noggrant pixla varenda butiksskylt och vartenda kepsmärke som syns och sedan publicera.

Nej, det går ju inte att göra så.

Så varför är produktionsbolagen så ängsliga? Är det programsponsorerna som bestämmer?

Själv tycker jag det är en form av bildförfalskning, inte för att jag absolut måste se varumärken och logotyper utan för att jag blir väldigt irriterad av det bludder som täcker delar av tv-bilden.

Mycket bra läsning II: Unni Lindells ”Djävulskyssen” artar sig till en riktigt stor läsupplevelse.

I morgon är det dags igen att stå där i målfållan i Mora och försöka fånga in skidåkare från våra trakter som åker öppet spår. Så ni som läser detta och ska åka i morgon är förvarnade. Spana gärna efter mig och Sture Dahlström, vi ska spana efter er.

TV-sändningen från Grammisgalan i onsdags kan mycket väl vara den sämsta galasändningen hittills. Och i den grenen är konkurrensen stenhård. Jag är imponerad av mig själv som stod ut i en timme...

Anders Wennberg

Mer läsning

Annons