Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag blir som aldrig klar…

September är verkligen en skitmånad, tycker jag! Allt ska fixas och ordnas och planeras inför den kommande hösten.

Annons

Det är möten hit och träffar dit. Det är planer och budgetar och gud-vet-varför-vi-gör-vissa-saker-men-de-måste-ju-göras. Och däremellan hinner man påbörja några saker som man själv vill göra men aldrig hinner slutföra. Jag blir som aldrig klar, som en kompis i Umeå brukar säga.

Men visst, i år blev det en rivstart redan på försommaren med lite rejäl grusgångsrensning. Gången var väl i stort sett halvfärdig när det var dags för semester och lite resor och avkoppling. När vi sedan kom tillbaks några veckor senare hade gången blivit så full av nytt ogräs att jag tyckte det var lika bra att göra om det noggrannare nästa sommar istället. För jag hade ju lovat att vitmåla våra mörka och dystra trämöbler i köket innan hösten. Så iväg till köpis för att skaffa en massa slippapper, färg, penslar och lack och annat jox. Sedan slipades den mörknade köpmandisken ner så den var klar att måla. Men några regndagar och lite föräldramöten och sån’t där kom emellan, och när jag äntligen fick tid att börja måla hade luckor och dörrar slagit sig rejält. Dessutom fastnade det så mycket insekter och torra saker som föll från träden (oklart vad) i färgen så jag fick göra om det mesta.

Medan köpmandisken stod på tork skulle jag i alla fall börja slipa ner vitrinskåpet som ska sitta ovanför. Men först var jag tvungen att tömma poolen för att hinna göra rent den ordentligt och täta några hål innan vinterförvaringen. Och gå på ytterligare ett par möten.

När poolen hängde på tork började jag skruva ihop köpmandisken igen. Tyvärr hade lacken reagerat med färgen, så den blev inte så vackert vit som jag hade trott utan skiftar nu mer i nå’n slags uringul nyans. Jag får göra om det nästa sommar. Jag hade faktiskt gärna gjort om det på en gång, men det hann jag inte. För nu hade poolen torkat och det var dags att täta och skrubba den inför vinterförvaringen.

Medan jag stod och vek ihop den ropade Miss Bomhus från köket att hon inte fick upp luckorna till köpmandisken eftersom jag inte hade satt dit beslagen än. Detta löste jag dock på ganska kort tid, fast utspritt under en tvåveckorsperiod. Jag tog helt enkelt hand om luckor och lådor i den ordning Miss Bomhus behövde komma åt dem. Vissa behöver för resten inga beslag längre, för de blev så skeva av utomhusvistelsen att man bara behöver sticka in ett finger bakom ena hörnet och trycka ut dem.

Förra helgen fortsatte jag också äntligen den häck-klippning som jag påbörjade förra året. Då hann jag bara med halva häcken, så den har sett lite skev ut sedan dess. Men nu ska den bli jämn och fin. Kanske. Jag hann visserligen inte riktigt så långt som jag hade hoppats på (var tvungen att få fart på sonens dator först), men senast nästa år kommer den garanterat att bli klar. Det måste den bli om jag ska hinna börja om från början igen sommaren därpå. Vilken tur att man aldrig blir färdig med något, för vad skulle man då göra av all fritid?

LARRY FORSBERG

Radiopratare och låtskrivare

Mer läsning

Annons