Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag tror vi löser de stora miljöproblemen”

/
  • – Vi har bland de bästa förutsättningarna i världen för att klara oss utan fossila bränslen. Varför skulle vi tveka? säger Maria Wetterstrand, som numera är fri debattör och besökte Gävle förra veckan.

Maria Wetterstrand gillar Tiger. – Det är lätt att bli missmodig som Ior, men som tur är finns det många Tigrar också. När Tiger ska klättra upp i ett träd säger han att det är det här är det som tigrar är allra bäst på. Och så klättrar han. – Att det inte går så bra alla gånger gör inget. Nästa gång säger han samma sak. Det här är det som tigrar är allra bäst på! Och så klättrar han igen.

Annons

Maria Wetterstrand har lämnat jobbet som språkrör för Miljöpartiet men pratar fortfarande om miljön. Hon är optimist.

– Jag tror att vi löser de stora miljöproblemen. Även klimatkrisen. Tekniken finns ju, det gäller bara att ta den till sig, säger hon.

Och det gör folk, menar hon. Vem saknar till exempel villaoljan i dag?

– Att klara uppvärmningen utan olja ansågs otänkbart. Men nu är det ingen som använder villaolja och man har inte slutat värma upp sina hus för det. Folk har investerat i pelletsbrännare eller bergvärme. Så snart det finns ekonomi i det tar folk till sig ny teknik snabbt, säger hon.

Eftersom hon bor halva tiden i Sverige och halva i Finland har hon har goda möjligheter att jämföra utvecklingen i de båda länderna. På miljöområdet utfaller jämförelsen ofta till Sveriges fördel.

– I Sverige är det mycket mer accepterat att bry sig om miljön. Det finns mer ekologisk mat i butikerna och även företag pratar om miljöhänsyn. Så är det inte i Finland. Det enda område jag vet där Finland är bättre är att de inte har lika bensinslukande bilar. De har ju inte haft Volvo som tryckt på, säger hon.

Trots att Finland och Sverige bara har ett gemensamt hav emellan smittar debatten sällan över nationsgränsen.

– Det skrivs ju väldigt lite om Finland i Sverige och vice versa, och den politiska debatten har väldigt snäva nationella perspektiv. Men dessutom är det ofta svårt att hämta exempel från andra länder, för styrmedlen är helt annorlunda, säger Maria Wetterstrand.

Härdsmältorna i Fukushima i Japan är ett annat exempel på att debatten ser helt olika ut i olika länder. I Tyskland ledde Fukushima till en tvärvändning och ett beslut om att avskaffa kärnkraften. I Sverige har ingen kommit med något liknande förslag.

Men i kärnkraftsdebatten ligger Sverige och Finland nära varandra, tycker Maria Wetterstrand.

– Det är bara i Sverige och Finland som vi fortfarande har ambitionen att bygga ut kärnkraften. Kärnkraftslobbyister söker sig medvetet till Sverige och Finland för det är bara här det är politiskt möjligt att diskutera en utbyggnad, säger hon.

Det verkar inte spela någon roll för opinionen att det inträffar allvarliga kärnkraftsincidenter, som i Forsmark 2006, eller i Ringhals förra året, tycker Maria Wetterstrand.

– Vi är på något sätt invaggade i en föreställning om att svenska kärnkraftsverk är säkra. Och jag är likadan. Jag går inte och tänker på att det kan ske en kärnkraftsolycka i Sverige. Det är inte olycksrisken som gör att jag är emot kärnkraften, säger hon.

– Jag är nog ganska manlig på det sättet att jag inte oroar mig.

Varken olycksrisken eller avfallsfrågan kommer att få opinionen att svänga, tror hon. Men om folk får klart för sig att kärnkraften inte behövs skulle det bli skillnad.

– Jag är helt övertygad om att vi klarar oss utan kärnkraft. Alternativen är billigare och vi har stora möjligheter att energieffektivisera. En del anser att vi ska kärnkraft ändå, för att förse andra länder med el. Men att vi ska ta riskerna för att täcka andra länders behov, det tror jag inte att så många vill, säger hon.

Under nio år som språkrör lyckades Maria Wetterstrand aldrig göra miljöfrågorna till en valfråga. Miljö är bara något som man diskuterar mellan valen.

– Jag har verkligen försökt att lyfta miljöfrågan men det är jättesvårt. Inför valet 2006 kallade Peter Eriksson och jag till en särskild presskonferens om miljöfrågorna. Inte en enda journalist kom, säger hon.

Efter valet 2006 däremot blev klimatfrågan plötsligt het i media. Al Gores film ”En obekväm sanning” tillsammans med Sternrapporten, som visade vad den globala uppvärmningen kommer att kosta om man inte försöker bromsa, gjorde att alla pratade klimat.

Intresset höll i sig till klimatkonferensen i Köpenhamn.

Där dog intresset igen, lagom till valrörelsen 2010.

– Jag tror att man skulle kunna ha en valrörelse där man diskuterar långsiktiga frågor, men ett ensamt parti kan inte lyfta dem. Och det är faktiskt konstigt, för om det blir en miljödebatt under valrörelsen någon gång, så reduceras frågan ändå till en plånboksfråga. Då handlar det om bensinpriset, säger Maria Wetterstrand.

Hon tycker att det är fel att man använder glesbygdsbor för att argumentera mot förändringar.

– De som verkligen har anledning att oroa sig är de glesbygdsbor som håller fast vid bensin och diesel, för om det är något vi vet om framtiden så är det att bensinpriset går upp. Är man smart så ställer man om så snart som möjligt, säger hon.

Själv är hon som sagt inte så orolig av sig.

– Jag tycker att man kan vara optimistisk. Men inte på det sättet att man sätter sig på rumpan och inte gör något, säger hon.

Mer läsning

Annons