Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julen som försvann

Nu är det över, jul och nyår. Fest och glam och mat och champagne. För mej skulle det vara en skön ledighet med min kära familj. Julafton gick bra, tomte och klappar. Men på juldagen hände det.

Annons

Min lilla borderterrier Pajas skulle få festa till det tänkte jag, så min hund fick resterna på en fin fårfiol. Jag vet att hundar inte skal få ben som stavas med F. Men under kontroll att han bara skulle gnaga av köttet så skulle jag hinna ta av honom benen innan han gick lös på det. Men hej och hå, så fel jag hade. Han försvann med ben och allt och mumsade i sig det mesta. Då började min värsta julhelg någonsin. Min stackars lilla hund hade fått i sig massa små vassa benbitar som började skära sönder hans mage och tarmar. Det blev kräkningar, blod och frossa som sen följdes av total utmattning. 

Pajas förlorade så mycket vätska. Den lilla kroppen blev fort uttorkad. Jag får tacka för alla dessa fantastiska veterinärer och djur sköterskor som sedan såg till att min lilla Pajas överlevde.

Det var sena jourkvällar i Valbo och akuta resor till Uppsala Universitets djursjukhus. Efter tre dagar kunde dom säga att han skulle klara sig. Det var riktigt illa. Dessa dagar minns jag knappt. Jag hamnade som i koma och bara satt och gjorde ingenting. Tappade lusten till allt och luften gick helt ur mej. Ingenting betydde något. Många hörde av sig och frågade hur det gick, men jag minns inte vad jag sa. Mina nära och kära i släkten kom förbi och tröstade men jag var bara fysiskt närvarande. Nu efter när jag fått hämta hem Pajas igen så har mitt förstånd kommit tillbaka. Jag förstår inte att man kan bli så tagen och att ett husdjur har en sådan stor del i våra liv.

Minns att när jag skulle ta bort min första hund efter tio fina år tillsammans och berättade om det i radioprogrammet Sommar så blev det enormt stort uppmärksamhet om det. Folk skrev vykort, mail och brev.  Jag förstår nu att många har ett starkt minne eller upplevelse av en kär liten trogen hund eller katt. Tror att det är lättare att ta till sig sådant, än alla nyheter om alla krig där folk dör i massor.

Nu är allt som vanligt igen och jag har kommit igång med mitt liv som vanligt. Har tagit igen allt jag missat. Inte var det så mycket ändå. Stormar som Dagmar, stormigt kring Juholt och nu senast Emil som dragit förbi. Sex stormar på sex veckor!

Ändå har vi här kring Gävlebuktens gröna strand klarat oss bra. Men klart oljan kring Söderhamn är ju inte ett roligt kapitel direkt. Den kommer tyvärr vara svår att helt få bort på några år.

Annars har jag inte lämnat något nyårslöfte då jag är så dålig på att hålla dom. Men jag vill gärna passa på här nu att önska alla ett riktigt gott nytt år och tacka för att ni läser min lilla spalt. Mitt löfte är till er att jag skall försöka bjuda på lite mera lyx och glamour i framtida krönikor.

Puss i ljumsken från

Babsan

Mer läsning

Annons