Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lennart, 82, i spår för framtids segrar

/
  • Lennart Söderhäll stakar med kraftfulla stavtag. Han tränar ofta på ospårad bilväg för att få sina mil inför Vasaloppet.
  • 1947 blev Lennart Söderhäll omnämnd i tidningen när han vann Kustflottansrodden och fick ta emot pokal ur kronprinsessans hand.
  • Förra året uppmärksammade en kvällstidning Lennarts ålder. – Det var en jäkla posering. Först med en i 1500-tals kläder och sen med kranskullan. Kranskullan var bäst. Carolin Westling heter hon. Men det kom aldrig in i tidningen.
  • Lennart Söderhäll har två par skidor. Det här är träningsskidorna som hängt med i nio Vasalopp. Numera kör han Vasan på ett par nyare skidor men använder de gamla vid träning.
  • När Lennart Söderhäll inte tränar inför Vasaloppet, fiskar han, lagar nät, ror, hugger ved, cyklar, går stavgång med mera, med mera.
  • 1948 var Lennart Söderhäll omnämnd igen när han åkte på stryk i boxning.

Den första mars ställer 82-årige Lennart Söderhäll sig i nionde ledet i Sälen och åker sitt 29:e Vasalopp. – Är det nåt att skriva om det, undrar han.

Annons

Lennart Söderhäll tar emot i sitt lilla hus i Bönaviken. Här bodde han som barn och hit flyttade han igen när han blev pensionär. I köket ligger fiskenät över en stol och på väggen ovanför kökssoffan tickar en klocka. Lennart berättar att han körde sitt första Vasalopp 1975. Då var han 48 år.

– Sen hoppade jag över några år eftersom det var så dyrt. Jag tänkte åka när jag var yngre men det blev aldrig av. Jag gick med i Atlas Copco, sen blev det Stockholmsposten och nu Skidkamraterna.

Lennart pensionerades som postiljon men har även varit yrkesfiskare, skogshuggare, dykare, hamnjobbare, sjöman och mycket annat.

– Så har jag diskat och kokat potatis på Berns. Jag bodde med ett fruntimmer i Nacka i 30 år. Men under de åren blev det ingen skidåkning.

Som pensionär har det blivit desto mer. Men medan andra betalar för att träna i preparerade spår tar Lennart cykeln ut till skogsvägen och kör ospårat. Så är han också tränad för dåliga Vasaloppsspår. Ibland tar han bussen upp till Hemlingby men det blir lite krångligare.

Sommartid håller han sig i form genom att cykla, gå stavgång eller ro till Limön.

– Det är väl en dryg sjömil dit och så ror jag runt ön så det blir väl en fyra sjömil.

Det händer att folk stannar sina båtar och frågar om Lennart behöver hjälp därute på sjön.

– Så åker jag rullskidor men dem har jag ställt undan nu. Jag kraschade före jul. Skulle dubbelstaka och så tog det tvärstopp. Armen gick ur led.

Men nu går det skapligt att staka igen så en 20-30 mil kommer Lennart säkert att ha i kroppen innan det är dags för Sälen - Mora.

Naturligtvis har det hänt en hel del under alla Vasaloppen. Lennart minns bland annat 1987 när det var minus 29 grader i starten. I början av loppet fanns folk ute och tittade på åkarna så de inte hade förfrysningsskador.

– Ett år, det var väl för en 15 år sedan, ramlade jag på staven och knäckte ett revben. Det gjorde ont när jag andades och jag hade sju mil kvar. Ett tag tänkte jag bryta men om jag inte andades så djupt, gick det bra. Jag blev glad när jag såg Röda korstältet men jag stannade inte.

Ett år åkte han sida vid sida med Gunde Svan en bit. Lennart blev imponerad av Gunde för trots att det var trångt och bökigt bad Gunde om ursäkt när han försökte ta sig fram. Inga divafasoner där inte.

– Ett år låg det en döende man i spåret. Det var inte roligt att se. Det var nog -06. Det var ungefär sju kilometer kvar. Han låg och stönade och tre-fyra unga grabbar försökte hjälpa honom.

Lennart tycker det var fint gjort av de unga killarna men tyvärr dog mannen.

Det som varit roligt har varit allt folk utefter spåren och en man vid namn Valle från Västervik. Lennart berättar att han brukar ha ett litet dragspel med sig och vid backar och kontroller stannar han och spelar en stund.

I vardagsrummet har Lennart en liten samling pokaler och prisplaketter.

– Man är väl ingen stjärna, säger han lite blygsamt.

Det skulle ha varit betydligt flera priser men en säck försvann från den pråm Lennart bodde på i Stockholm en tid.

– Och så eldade morsan upp flera stycken. Hon skulle putsa tennpokalerna och ställde dem på spisen så de smälte.

Lennart skrattar lite åt minnet. Men han har vunnit Post-SM tre gånger och 1947 vann han kronprinsessans pokal i Kustflottansrodden. Kronprinsessan Louise delade själv ut priset.

Året efter var han med på Falkengalan i boxning trots att han var nybörjare. Folkets Hus var fullsatt när Lennart kämpade i lätt tungvikt.

– Det blev en blodig match. Det var jag som blödde, säger Lennart med ett plirande leende.

Blodet avskräckte inte. Lennart fortsatte boxas några år till och tog bland annat brons på ett DM 1951.

– Så har jag sprungit maraton, bland annat Stockholms maraton 1976 och -80 och Lidingöloppet tio gånger.

Dessutom har det blivit en del skidtävlingar men Vasaloppet smäller högst.

– Alla känner till Vasaloppet. Förr åkte jag på sju timmar men jag grämer mig att jag aldrig åkt på medaljtid, säger Lennart och blir lite bister.

Förra året tyckte han var värst. Det var nollgradigt, klistret frös och snön klibbade under skidorna. Över 2 000 skidlöpare bröt tävlingen men inte Lennart. Han kämpade sig in i mål på 10.48.

– 1980 gjorde jag bästa tiden. Jag var bra tränad men blev lite sjuk före. Så var det en som saboterade för mig och högg fast min stav så armen höll på att gå ur led. Det var bra spår och jag åkte på 6.39. men det hade kunnat bli bättre.

Trots kraschen på rullskidorna och den skadade axeln tränar Lennart nu för fullt inför Vasan. Han siktar på att köra minst ett till så att det blir 30 jämnt.

Om han är äldst i spåret?

– Vet inte. Det kan komma nån riktig galning som är äldre.

Efter Vasaloppet laddar Lennart om för helgen efter är det dags för Post-SM i Skellefteå.

– Då är det mat och dans efteråt, säger Lennart med ett brett leende.

Mer läsning

Annons