Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Man är väl en applådknarkare"

/

Jante kan vara kul.

I varje fall på distans.

– Jag brukar säga att jag är fjärde roligast i Torsåker. Man vill ju inte förhäva sig, säger ståupp-komikern Mathias Heldevik.

Annons

Han är pappaledig och har fixat barnvakt åt den åtta månader gamla dottern Meja. Vi träffas på Hanssons konditori i centrala Hofors, inte långt från Folkets Hus där han har stått på scenen i flera lokalrevyer.

– Det är så man gör om man är ung och vill flytta från Torsåker, man flyttar till Hofors. Jag var bland annat med i Fame på Folkan, sen blev det mer teater och jag ville prova vingarna i Stockholm, säger Mathias Heldevik.

Han var 23 år när han kom in på en teaterskola full av ambitiösa och målmedvetna elever som han inte kände någon större samhörighet med.

– Jag kände mig obekväm när vi skulle klättra på varandra för att släppa spärrarna. Sen upptäckte jag att jag inte gillade den proffsiga världen där man måste armbåga sig fram. Det var inte samma stämning som i den lokala teatergruppen i Hofors.

Teaterkarriären lades på hyllan. Men han stannade kvar i Stockholm, började jobba inom förskolan och spelade bas i Hoforsbandet Itchy Daze.

En kväll för tre år sedan gick han och en kompis på Norra Brunn och tittade på en ståupp-show. Han fick en ingivelse och sa att han skulle stå på den scenen innan han fyllde 30 år.

– Så blev det inte, jag fyller ju 31 i april. Men jag kände att det var någonting jag ville testa, säger han.

Redan i 12-13-årsåldern gjorde "Släng dig i brunnen" på SVT ett starkt intryck på honom. Nu skulle han ta reda på om han själv kunde få en publik att skratta.

– Vi började gå på en krog där det var gratis ståupp varje tisdag. Det ledde till att jag blev anmäld till en nybörjartävling, Bungy comedy club, där nästa alla har gjort sitt första gig. Jag gick till final, men där tog det stopp, Messiah Hallberg vann, säger Mathias Heldevik.

Efter tävlingen släppte spärrarna och han började satsa på en ståupp-karriär. Vid det laget hade han hoppat av Itchy Daze.

– Jag kände att jag ville göra det här i stället. Och jag befann mig i rätt stad, i Stockholm kan man gå på ståupp-gig fem kvällar i veckan om man vill.

Kärleken gjorde att han flyttade tillbaks till Hofors för 1,5 år sedan, men karriären rullar på. Häromveckan var han förkomiker till Al Pitcher i Gävle och Sandviken och stod inför sin största publik någonsin – 320 personer på Gävle teater.

– Jag har släppt drömmarna om att få vara med i Parlamentet och slå igenom, det finns så otroligt många på min nivå och jag orkar inte armbåga mig fram. Men mitt intresse är lika stort som tidigare och genom Gasta i Gävle finns stora möjligheter till gig här i området, säger han.

Han letar ständigt efter det roliga i vardagen.

– Jag tänker så hela tiden: Kan man skriva skämt om det här? Det är ganska jobbigt för min omgivning.

När uppstår humor?

– Att ställa olikheter mot varandra kan ofta bli roligt. Jante kan också vara kul om man kan kliva ur det och se hur det sätter sin prägel på omgivningen. Samtidigt vill jag inte att folk ska ta illa upp när jag skämtar om Torsåker och Hofors.

Bästa och sämsta gig?

– Med Al Pitcher på Gävle teater hör till de bästa, men dit hör också gig på gratisklubbar i Stockholm när alla 14 i publiken har skrattat så att de kiknat. Jag hade nyss ett katastrofgig inför 100 personer, det kallas att bomba och jag får så sjukt dåligt självförtroende av det.

Vad är lockelsen med ståupp?

– Det frågar jag mig själv också, jag brukar bli fruktansvärt nervös innan jag ska gå upp. Det kommer alltid en röst som säger att jag ska strunta i det, men man gör det ändå för någonstans vill man ju. Det är en form av bekräftelse man är ute efter, man är väl en applådknarkare.

Mer läsning

Annons