Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus blev svensk och firade med prinskorv i Stadshuset

Annons
I tisdags, på nationaldagen, hälsadespå flera platser i landet de nya medborgarna i Sverige välkomna.

Gävle får totalt 54 nya medborgare, 40 av dessahade valt att samlas till den numer årliga ceremonin i Stadshusetsfestsal, där delades sedvanliga diplom ut under det att denya medborgarna deltog i en måltid.

Från Angola

En av de nya medborgarna var tvåårigeMarcus Chimba-Ljungström. Han är född i Sverige.Hans mamma heter Christina Chimba och hon kom till Sverige frånAngola för sex år sedan. Hon har nyss själv söktom svenskt medborgarskap:

- Jag har precis skickat i väg ansökan. Men detkändes viktigare att Marcus fick sitt medborgarskap, såatt han kan växa upp med det och sedan utbilda sig och jobbamed vad som helst.

- Ett svenskt medborgarskap öppnar många dörrar!Jag har ju bestämt mig för att bo här. Jag trivshär, i Gävle, jag skulle inte vilja byta det förnågot!

Christina Chimba pluggar just nu på Komvux och drömmenär sedan att läsa juridik. Marcus pappa är svensk.Därför kan Marcus få dubbelt medborgarskap, bådehär och i Angola, men det tycker Christina Chimba verkarvanskligt.

- Kanske måste han då göra lumpen däroch Angola är ju i krig, säger hon.

Som till ett barn

Vad är det sämsta/bästa med Sverige?Det sämsta anser Christina Chimba vara folks fördomar.

- Mitt utseende, min hudfärg, säger ju allting,att jag är annorlunda. Ibland märker jag hur folk talartill mig som till ett barn, som om jag inte skulle förståannars. Det är förstås lite jobbigt.

- Det bästa är att Sverige ger dig många möjligheter.Men du måste också behärska språket ochkänna till kulturen. Det är viktigt.

Sjunger på två språk

Lika viktigt är att inte glömma det landman lämnade. Därför talar Christina Chimba bådeportugisiska och svenska med sin son.

- Vi sjunger och läser sagor på båda språken,berättar hon. Kanske kan det hjälpa honom i framtiden,att känna till båda länderna och kunna bådaspråken.

Även om hon ibland längtar till Angola, har honlärt sig leva med den saknaden.

- Ja, jag pratar mycket i telefonen med mina föräldrar!Men det betyder mycket när man lever i Sverige att ha ettsvenskt medborgarskap.

Mer läsning

Annons