Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med moppe och sambo går livet som en dans

/

Dansa hade hon gjort förr. Men att åka moppe var en nyhet för Kerstin. Nu sitter hon gärna bakom Carlgustaf när de ska till stugan eller mataffären.

Annons

De möttes på en dans för sju år sedan. Han bjöd på fika två gånger i rad, kaffe med wienerbröd, och sen gick det fort. Nu bor de ihop i en lägenhet i stan. Varje tisdag är det träning med ”Glada Dansare” och där emellan åker de runt och uppträder. När de handlar brukar Kerstin sitta bakom Carlgustaf på hans röda EU-moppe och njuta av farten.

– Det är ganska trevligt att ha någon där bak, säger han och skrattar. Vi får väl se om jag kan få dig att köra så småningom.

– Nej du, det vill jag inte, svarar hon snabbt. Jag är så nöjd med att åka bakom. Vi har mycket roligt ihop Calle och jag. Förut lyssnade jag på radion hela dagarna men det hinner jag aldrig nu.

– Ja, vi har det bra vi som fortfarande klarar oss själva, säger Carlgustaf. Därför vill vi också dela med oss och ge av det vi kan. Vi är sex par pensionärer som brukar åka runt och dansa på olika äldreboenden. Alla som kan får vara med och dansa och de som sitter i rullstol får svänga med de också. Det är väldigt roligt.

Deras lägenhet är ljus och trivsam med många fina tavlor. Den har fönster åt alla håll och en liten möblerad balkong med utsikt. Möbler och tapeter har de kommit överens om tillsammans. Det glittrar om dem när de pratar och de tittar ofta på varandra.

Vi bjuds på några virvlande danssteg på vardagsrumsgolvet och får se på gamla fotografier. Även om det var länge sedan, har de setts förut. Båda gick på Hemsta skola i Hemlingby men han var tre år äldre än hon och det var mycket i den åldern. Efter skolan brukade de unga samlas utanför byns mataffär.

– Han var snygg, minns Kerstin och ser nöjd ut. Lång och stor och stack ut från de andra.

– Jag minns att Kerstin hade en kompis och att de var fina båda två, säger Carlgustaf. Den ena var ljus och den andra mörk och Kerstin var den ljusa.

De formade sina liv på var sitt håll och tänkte inte mer på varandra. Förrän nästan sjuttio år senare när de hamnade på samma dans. Båda hade tänkt att de skulle gå ut och träffa lite folk. Carlgustaf hade varit ensam i några år och Kerstins man var krasslig den sista tiden och hon hade inte kommit hemifrån på länge. På pardansen på Estraden kände de igen varandra direkt. Carlgustaf var snabb att bjuda upp och de hade roligt ihop från första stund.

När han förstod att hon var på väg att sälja sitt hus frågade han om de inte skulle ta och flytta ihop? Varför inte tänkte Kerstin och tackade ja.

De fortsatte med dansen och han som är särskilt förtjust i gammaldans fick med sig Kerstin till Glada dansare. Gruppen startades av Majvor och Erland Eriksson i Gävle för 20 år sedan och det ekonomiska sköts av Inga och Gunnar Bergfors som också har dansat sedan starten. Varje tisdag är det träning.

– En och en halv timme i sträck dansar vi innan det blir kaffe, berättar Carlgustaf. Det är ett hårt danspass i min ålder.

Sen turnerar de mellan olika äldreboenden där de uppträder. Det brukar bli ungefär en gång i veckan och de har lika roligt varje gång. De känner att det är ett uppskattat avbrott i vardagen för många.

– Det är särskilt roligt att få lära sig nya danser hela tiden. Majvor sätter ihop nya kombinationer av danssteg till ny musik och varje gång undrar vi hur vi ska komma ihåg allt det nya? Men så fort musiken börjar minns kroppen hur det skulle vara.

Att åka moppe var en nyhet för Kerstin och i början var hon lite orolig. Men det gick över snabbt och nu njuter hon mycket av farten, lukterna och landskapet som susar förbi. När de åker och handlar brukar moppen bli fullastad. En kasse framför Carlgustaf och en kasse i Kerstins knä.

Hemma har de delat upp hushållssysslorna efter sina intressen. Hon bakar gärna och han lagar alltid maten och mest blir det husmanskost. Han har alltid tyckt om att laga mat och har gått en matlagningskurs.

När de skulle få lägenheten omtapetserad delade de bara upp rummen. Carlgustaf valde en stilfull med både linjer och blommor till hallen och Kerstin blev nostalgisk när hon fick se en tapet som var rosa. Hon mindes att hon hade haft rosa väggar en gång och nu har hon den i strykrummet.

På somrarna tar de moppen och glider iväg till sommarstugan. Där njuter de av lantlivet och en trädgård med blommor och bärbuskar. Den ligger strax bortom golfbanan i Gävle, alldeles lagom långt att köra.

– Jag är van med trafiken eftersom jag hade bil förut, säger Carlgustaf. Och jag kör väldigt lugnt, bara 30 kilometer i timmen.

– Jag försöker kika fram bakom hans axel ibland, säger Kerstin. Det har nog hänt att han har legat närmare 50 också.

Mer läsning

Annons