Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möt Tjäder Väders mamma

/

I mars 1988 hade Gästrikland fått ett eget djur. Det var Ica-kuriren som fördelade djur till Sveriges alla landskap och Gästrikland fick tjädern.

Annons

Chefredaktören Robert Rosén gick och klurade på det där och frågade Inger om hon kunde få till en tjäder som varje dag skulle illustrera vädret. Inger som då var familjeredaktör, satte sig med papper och penna. Och se, Gefle Dagblads mest älskade medarbetare var född.

Han presenterades den 21 mars 1988. Då stod han rakt upp och ner med ett blygt leende i näbben. I vingen höll han en skylt med texten ”HEJ”.

Men det dröjde inte länge förrän tjädern fick större uppgifter, han skulle kommentera aktuella händelser också. Han dansade på tåspetsarna i tyllkjol när det bjöds balett på teatern – annars var han så naken som ett fjäderfä kan bli. Nosen, förlåt näbben, var trubbig som på en boxare. Näbben smalnade av i takt med att han fick kläder. Han var travkusk, hockeyspelare, julstädade i volangförkläde, hårdrockare när det var Tak-rock på Nians tak. Och när poliserna krävde en rejäl löneförhöjning stod han upp för saken, i uniform och båtmössa.

Som civil tjäder klädde han sig mest i tröja. Mellan 1988 och 2007 hann det bli några hundra tröjor modell Islandströja. Så småningom blev han färglagd också. Detaljerna blev fler och han fick den näbb han har i dag. För den Tjäder Väder ni träffar på i GD i dag lever i arkivet.

2002 lämnade Inger Gefle Dagblad som pensionär.

– Jag har gjort några tjädrar även som pensionär, berättar hon.

I arbetsrummet på Brynäs finns fyllda pärmar. Och fler skulle hon kunna ha.

– Genom årens lopp har jag blivit erbjuden album av läsare som klippt ut tjädrar och sparat. En del med vädernotiserna till men en del bara med tjädrarna.

Andra läsare ville köpa specialritade tjädrar till födelsedagar. Och Tjäder Väder blev gosedjur i liten storlek och som stor fungerar han som glädjespridare på evenemang. Men det är garanterat inte Inger inne i fjäderdräkten.

Ibland har hon fått för sig att hon ska rensa, städa upp och kassera bland alla hundratals teckningar.

– Men när jag sitter där och tittar så kommer jag ju ihåg vad som hände då, då kan jag ju inte kasta.

Och det händer att hon skrattar själv åt någon särskilt rolig pippi.

När kom den lille kompisen till? Är det Tjäder Väders barn eller? Och vad heter han?

– Jag minns inte när men han uppstod nog för att Tjädern behövde nån att bolla till så att säga. Vem han är? Tja, han är väl brorsbarn förstås och heter Lill-Tjädern.

Det tog ett tag innan vi fick se Lill-Tjädern som baby, skolstarten hann nog före. Men när GD började visa upp nyfödda låg han där i sin äggskalsvagga och var söt. Och det har han fortsatt med sedan dess.

Men Ingers karriär som tidningstecknare består av mer än tjädrar. Hon har tecknat till dagsverser i många år och till reportage om allt från krukväxter till rättegång med konstskojare. Hon var den räddande ängeln på GD när en text skulle illustreras men inget foto var möjligt. Kartor tecknade hon för hand för det här var innan datorerna hade program för sånt. Hon har gjort affischer med fiskar, svampar, fåglar och insekter, omtyckta bilder som pryder väggarna i mången GD-läsares hem. Hon var tomten i Tomtebo i flera år. Och hon har sedan slutet av 60-talet gjort omslagen till Grönköpings Veckoblads julnummer.

Nu är Inger 74 år. Hon tecknar fortfarande och målar ikoner. Och till våren borde hon dyka upp på redaktionen med en alldeles ny teckning i nypan, då när Tjäder Väder ska blåsa ut 24 ljus på födelsedagstårtan.

Mer läsning

Annons