Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När kriget kom till Valbo

Att det skjuts och pangas i Valboskogarna är något man får räkna med när man flyttar hit. Det brukar smälla lite då och då både före, under och efter jaktsäsong.

Annons

Det här är inget man pratar om, och för en gammal stadsbo kan det ta lite tid att vänja sig. Så i söndags när jag vaknade av maskingevärseld utanför fönstret var min första tanke att det var en ovanligt våghalsig tjuvjägare ute. Skott på skott brann av, och jag började undra om det inte var en ovanligt korkad tjuvjägare. Lag och ordning fungerar ju trots allt hyfsat härute. Irriterad låg jag där och försökte somna om, men skjutandet fortsatte. Klockan var strax efter sex på morgonen, och jag började bli förbannad. Jag har inte många sovmorgnar i mitt liv, och just den här hade jag verkligen sett fram emot.

Resten av morgonen gick jag omkring och muttrade och var småförbannad, och via Facebook och mobil försökte jag kolla om någon visste vad som stod på egentligen. Och det visade sig alltså vara hemvärnet (fick vi veta framåt förmiddagen) som tyckte att lite krigslekar på morgonkvisten vid gamla sulfitfabriken var en smart ide. Lite pang-pang i busken för att testa gubbarnas stridsberedskap. En söndagsmorgon. Ett par hundra meter ifrån ett bostadsområde där det huvudsakligen bor barnfamiljer (som inte ens hade fått någon information om denna övning).

Hur tänkte ni där, egentligen? Ska inte ni värna om oss så vi kan känna oss trygga i våra hem? Funkade inte så bra den här gången om ni frågar mig! Senare på dagen kom i alla fall en ursäkt från överstelöjtnant Iller som beklagade att man missat att dela ut information i våra brevlådor, och lovade gå igenom rutinerna så det inte händer igen. Som om huvudproblemet här handlar om några missade flygblad! Säg det till kvinnan som använde större delen av förmiddagen till att trösta två livrädda, gråtande barn i förskoleåldern. Och förväntar ni er verkligen att mannen till kvinnan, som hade jobbat häcken av sig den veckan för att bli klar med ett stort projekt i tid och verkligen hade sett fram emot att äntligen få vila ut på söndagen, ska se sin fru i ögonen och säga: Jamen lilla gumman, nu är du väl ändå lite orättvis? Vi hade ju fått flygblad!?

Jag borde väl kanske vara oändligt tacksam över att det finns andra män som offrar sin lediga dag, lämnar sin familj och ger sig av mitt i natten för att öva krigföring så jag slipper invaderas av ryssar. Men, som en lyssnare skrev på radions hemsida: Är det verklighet att tro att ryssen skulle anfalla en nerlagd fabrik i Valbo kl 6 en söndagsmorgon? Och, skulle jag vilja tillägga, om ryssen ändå kommer och invaderar vår kära gamla sulfitfabrik så får man ändå utgå ifrån att soldaterna tvingats dit mot sin vilja. De skulle nog hellre vara hemma med sina familjer och ha sovmorgon de också. Men de män som väckte oss Valbobor i söndags med sina krigslekar gjorde det av fri vilja. Och män som av fri vilja skjuter med automatvapen så nära bebyggelse och så okristligt tidigt en söndagsmorgon skrämmer mig oändligt mycket mer än vad ryssen någonsin kan göra.

Larry Forsberg

Mer läsning

Annons