Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nils Lundgren kunde konsten att bygga på höjden

/
  • Nils Lundgren hade de flesta uppdragsgivare ute i landet eller till och med i utlandet, men då och då fick han uppdrag även i Gävle. Som här då hans personal bygger en skorsten på den gamla jästfabriken på Öster.

Annons

Hur svårt kan det vara att bygga en skorsten?

Det är ju bara ett rör rätt upp i luften utan krusiduller. För den som kan mura och inte är höjdrädd är det naturligtvis rena barnleken.

Eller?

Nej, sannerligen inte. Att mura skorstenar är en invecklad vetenskap som kräver ingående kunskaper i många ämnen. Inte minst kemi.

Den viktigaste egenskapen hos en skorsten är att den ska ha drag, det vill säga att röken som ska ut sugs upp och försvinner ut i atmosfären där uppe på toppen. Men det är bara en detalj bland många som den ansvarige skorstensbyggaren måste grunna över när han sitter vid ritbordet och försöker skapa det som beställaren vill ha.

Han måste också bygga på ett sådant sätt att eventuella giftiga avgaser förintas innan de på något sätt kan hota djur och växter. Dessutom måste skorstenens insida vara så uppbyggd att den står emot alla kemiska påfrestningar, och därför måste skorstensbyggaren ha goda kunskaper om rökgasernas egenskaper, om temperaturer, fuktighet och kemisk sammansättning.

Dessutom måste skorstenen naturligtvis vara så stabilt byggd att den inte blåste omkull vid första bästa höststorm.

Var i hela världen hittar man en skorstensbyggare som kan ta ansvar för allt detta?

År 1890 kunde man hitta en i Gävle.

Nils Lundgren växte upp i mitten av 1800-talet och skulle bli byggmästare. Utbildades vid Chalmers i Göteborg och satte 1869 igång med sin verksamhet i hemstaden. Inte utan framgång, han var en begåvad byggare och fick hela tiden nya uppdrag.

En dag fick Nils ett brev som bar Stockholms Stads logotype. Man skulle bygga ett nytt gasverk i Värtan, och eftersom det fanns en medvetenhet om att avgaserna kunde vara farliga för stadens invånare behövde man engagera en noggrann och kunnig byggmästare för att uppföra den viktiga skorstenen. Skulle herr Lundgren, som ju hade ett mycket gott rykte i branschen, kunna tänka sig att lämna in ett anbud?

Herr Lundgren visste nu inte så mycket om skorstenar, men det berättade han inte för beställarna i Stockholm. I stället såg han sin stora chans, läste snabbt på om skorstensbyggande och skrev ihop en offert, som blev antagen.

Därefter började Nils Lundgren verkligen sätta sig in i vad han behövde veta för att lyckas med uppdraget. Reste utomlands och studerade de runda tegelskorstenar som då började bli så vanliga i de europeiska industriländerna, räknade och begrundade och lärde sig massor.

Hemma i Gävle igen började han sammanställa den information han hade, och när han var klar kunde han presentera en ritning på en skorsten som var 50 meter hög och hade en minsta diameter på två meter.

Han lämnade in sitt förslag och fick det genast antaget.

Nu gällde det att hitta rätt folk för jobbet. Starka, viga karlar som kunde jobba hårt och länge och inte hade det minsta anlag för svindel. Starka, viga karlar som dessutom var yrkeskunniga.

Var i hela världen skulle Nils Lundgren hitta dessa pärlor?

Jo, i Hälsingland. I Hudiksvall fanns en stor murarsläkt vid namn Sandberg med både skorstensbyggare och arbetsledare sedan generationer tillbaka. Därifrån värvade Lundgren inte mindre än ett 20-tal man, utbildade och klara.

Med deras hjälp var det ingen konst att bygga en skorsten till gasverket i Värtan, och nu tyckte Lundgren att han var redo för nya höga utmaningar. Och en utmaning var det sannerligen att bygga de två skorstenar med dubbla pipor som han fick en beställning på i Kristiansand i Norge. Den högsta av dem skulle vara 116 meter!

116 meter. Det är inte så lätt att föreställa sig hur högt det faktiskt är, men ställ två kyrktorn på varandra så kommer du kanske ganska nära.

Det gäller att lita på konstruktörernas yrkeskunnande när man är uppe och murar på den höjden.

Och Nils Lundgren var en noggrann man som aldrig chansade. Han byggde förstklassiga skorstenar och samlade på sig nya uppdrag, det ena större än det andra.

Själv dog Nils 1904, men familjen drev företaget vidare fram till början av 1960-talet.

Firma N Lundgren både byggde och rev skorstenar och hade kunder över stora delar av Europa. Och se bara uppdragen i Sverige, sammanräknade i mitten av 1930-talet:

Svenska staten 90 skorstenar

Fagerstakoncernen 67

Uddeholm 37

Stora Kopparberg 28

Sandvikens Jernverk 22

SKF 18

SCA 23

Stockholms sta 17

På den tiden sysselsatte firman, som åtminstone på senare år höll till i Hellbergska magasinet på Alderholmen, ett 50-tal personer och hade eget tegelbruk i Uppsala.

Mer läsning

Annons