Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu packar Fredrik ryggsäcken igen

/
  • Foto: LASSE HALVARSSON Packningsbestyr. Förutom mat, ishackor, tält och varma kläder ska självklart datorn med på expeditionen till Antarktis. Via den kan Fredrik förmedla sig med expeditionens hemsida och även svara på mejl från de som vill veta mer om äventyret.

GÄVLE
Fredrik Sträng har bara varit hemma i Gävle i ett halvår men nu packar han igen. Den här gången bär det iväg till Antarktis. Hans kontorsrum på arbetet hos pappa är överfyllt med ishackor, tält, mat, kameror, kläder och annat som är ett måste vid en modern expedition.

Annons
Ola Skinnarmo är hjärnan bakom projektet och expeditionsledaren för äventyret som går i sir Ernest Shackletons fotspår.
Sir Ernest Shackletons expedition till Antarktis började 1914 och slutade två år senare. Han hade tänkt bli den förste att nå sydpolen men blev snuvad av Roald Amundsen som nådde dit redan den 14 december 1911.
Men Shackleton gav inte upp. Han bestämde sig för en ny expedition. Den här gång var planen att bli den förste som korsade Antarktis via polen. Men det gick inte riktigt som planerat. Fartyget fastnade i packisen och drev iväg bort från den tänkta landningsplatsen. Shackleton och hans män tvingades övervintra på packisen. När sommaren kom kunde de med livbåtarna ta sig till Elephant Island.

Över stormigt hav
Shackleton har nu två val. Stanna eller fortsätta över stormigt hav. Tillsammans med fem av de sammanlagt 27 männen tog han den största livbåten och seglade till Sydgeorgien, där det fanns bemannade norska valfångststationer. Färden tog två veckor med storm och sömnlösa nätter.
De landade de på sydvästkusten av Sydgeorgien och vandrade några mil över höga toppar, täckta av glaciärer i terräng som aldrig tidigare beträtts av någon människa. Den 20 maj 1916 promenerar de till sist in i den norska valfångstbyn Strommnes.
Drygt två månader senare kunde den övriga besättningen undsättas. Alla hade överlevt de 22 månaderna av umbäranden, svält och köld.
- Då var båtarna av trä och männen av stål. I dag är båtarna av stål och männen av gore-tex, säger Fredrik Sträng och skrattar.
Årets expedition har lite andra förutsättningar och äventyret är planerat att vara i sju veckor.
- Vi seglar från Ushuaia i Argentina till Elefantön. Det är väl en 600-800 sjömil. Elefantön är rikt på djurliv, säger Fredrik ivrigt.
Precis som på expeditionen till Dhaulagiri i Nepal, som Gefle Dagblad skrev om i somras, kommer Fredrik även den här gången att vara stillbildsfotograf.

Höga vågor och isberg
Han gruvar sig lite för seglingen eftersom det kan gå vågor stora som trevåningshus och isberg är inte ovanligt. Risken för sjösjuka är överhängande.
- Jag tävlade i segling för åtta-nio år sedan så det är inga problem. Under hösten har jag tränat lite och det sitter men vi har kompetent personal ombord.
Väl framme på Elefantön lovar Fredrik att ta på sig frack och posera bland pingvinerna. Dessutom kommer expeditionen att utforska ön och dess djurliv. Därefter beger sig åttamannaexpeditionen till King Haakon Bay i Sydgeorgien. De ska gå iland på samma plats som Shackleton gjorde 1916. Därefter gör de samma klättring över öns glaciärer och 3 000 meter höga toppar som den tidigare expeditionen. Slutmålet är, precis som för Shackleton, den norska valfångststationen Strommnes.
- Shackleton gick sträckan på några dygn. Vi kommer att ta längre tid på oss eftersom vi ska filma och dokumentera.

Hemma före jul
Fredrik lämnar Gävle redan på tisdag och den tolfte november beräknas resan börja. Går allt som det ska är Fredrik hemma igen dagen före julafton.
Fredrik har varit ute på äventyr förut, bland annat i Alaska, Centralasien, Kaukasus, Alperna och Nepal. Hans reslust tog fart när han var 18 år. Nu är han 26.
Att just Fredrik får följa med Ola Skinnarmo och kompani är inte så konstigt. Han har haft kontakt med Ola under några år och haft honom som inspirationskälla. När Fredrik i våras fick höra talas om Antarktisexpeditionen ringde han helt enkelt upp Ola.
- Jag måste bara med. Det här är stort, det är häftigt!
När Fredrik kom tillbaka från Nepal i somras var han i rätt urlakat skick. Men han har laddat med skräpmat för att få åtminstone en liten fettreserv.
- Och så släpar jag däck för att bygga upp kroppen. Ibland drar jag upp och ner för Kungsberget, säger han och ler som om det vore fullständigt normalt.
Det låter häftigt med äventyr men i praktiken innebär det risker, köld, slit och trötthet.
- Jag har en törst på livet. Jag vill veta hur världen ser ut, ta bilder. Jag fascineras av pionjärer. Det är mitt liv. Och tänk när jag blir morfar eller farfar då kan jag skryta för barnbarnen.

Indiana Jones favorit
Som liten läste han äventyrshistorier och hade Indiana Jones som favoritfilm. Han ville bli som Indiana och skulle utbilda sig till arkeolog.
- Men det hade tagit för lång tid. Jag ville ut direkt.
Han har kallats tokig men tokig på ett bra sätt och det tycker Fredrik stämmer. Han tar inga risker. Äventyren är planerade in i minsta detalj och han känner sig som en ambassadör för Sverige när han är ute i världen. Men när Göran Kropp dödsstörtade var han beredd att lägga av.
- Jag vill leva ett långt liv och jag tar inga onödiga risker men jag måste bara ut.
Till våren kommer en dokumentär om expeditionen att visas på teve.

MONIQA SWÄLAS
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se

Mer läsning

Annons