Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny gräns och nytt förbud i Gavleån

/
  • Vimmafisket har startat i Gavleån. Vimmorna kommer till Gavleån innan de kommer till Testeboån, säger de som vet.Johan Stigsson och Mikael Meijer fiskade i söndags mellan Islandsbron och Gävle strand.
  • Fyra stycken nykläckta och ungefär tio millimeter långa sikyngel från Testeboån. Fångades med håv vid inventering i måndags. Lite av gulesäcken finns fortfarande kvar.
  • Gränserna för Gavleåns fiskevårdsområde har ändrats. Nu ingår ån ända ut till Hucken, Alderholmskanalen, Nyhamn och Stenborgskanalen i fiskevårdsområdet.

Gavleån har blivit längre. Det blev klart redan sent i höstas. Nu när fiskesäsongen i Gavleån tar fart på riktigt är det på sin plats att jag beskriver vad som gäller.

Annons

Den formella gränsen mellan Gavleån och havet har gått vid Islandsbron. Nu är gränsen flyttad till längst ut på Östra Hamnpiren, eller ut till Hucken som är namnet på platsen för många. Fisket i Gavleån mellan Åbyfors kraftverk i Valbo och numera alltså ända ut till Hucken förvaltas av Nedre Gavleåns fiskevårdsområdesförening. Även Alderholmskanalen, Nyhamn och Stenborgskanalen ingår i och med utflyttningen av gränsen i Nedre Gavleåns fiskevårdsområde.

Initiativet till att utvidga fiskevårdsområdet kom från fiskevärdarna vid Gavleån. Efter en tids utredande fastställde länsstyrelsen den nya gränsen. Syftet är att fiskevårdsområdesföreningen ska kunna förvalta fisket i det som alla i praktiken upplever är Gavleån. I synnerhet gäller det i förvaltningen av Gavleåns mycket värdefulla bestånd av gös. Numera är det ett fiskespö och max två gösar per dygn i längder mellan 50 och 70 centimeter som gäller ända ut till Hucken. För fisket i havet, som fram till i höstas sträckte sig upp till Islandsbron, finns inte någon begränsning när det gäller antal fiskespön och antal fångade gösar. Dock finns det ett minimimått för gös även ute till havs. Det är på 40 centimeter.

Utflyttningen av gränsen i Gavleån innebär även att gränsen för fiskevärdarnas förordnande som fisketillsynsmän flyttas ut lika långt. Tillsyn för fiskereglernas efterlevnad på kust och hav sköts av kustbevakningen.

Ytterligare en nyhet i Gavleån är att det helt förbjudet att fiska under gösens lekperiod, 15 maj till 15 juni, på sträckan mellan Kvarnbron och Islandsbron. Ifjol fanns regeln att gösen var fredad samma period. Det var okej att fiska, men all gös som fångades skulle sättas tillbaka.

Att införa fiskeförbud i stället för att endast freda gösen har sin grund i gösens beteende. Göshanarna står kvar vid rommen för att vakta den. Det påstås, men tycks inte vara riktigt dokumenterat, att hanarna dessutom håller rommen ren och syresätter den fram till kläckning genom att liksom fläkta med stjärtfenan över rommen. Hanarna är under den perioden, som kan vara upp till två veckor, riktigt aggressiva. De hugger direkt om exempelvis en jigg kommer hoppande fram på botten.

Vad händer när en göshane som vaktar sin avkomma hugger på ett bete, blir upptagen på land och återutsatt? Jag önskar verkligen att jag hade ett bra svar på den frågan. Göshanen behöver inte alls ta någon skada av att bli fångad och återutsatt. Det är känt. Men vad innebär det att hanen blir borttagen från sin plats? Vad kan hända under tiden han återhämtar sig och innan han hittat tillbaka till sin rom? Jag tycker det känns rimligt och vettigt att undvika de risker som kan vara förknippat med detta. Allt för ett bättre resultat av gösens lek. Fler kläckta romkorn innebär fler yngel. Ynglen driver med strömmen, eller simmar aktivt, ut till kusten. På kusten växer den upp. Tillväxten är ungefär en decimeter per år. Om en större andel av gösarna lyckas med dessa steg, så kan vi rimligtvis även räkna med fler stora gösar som återvänder till Gavleån. Dessa gösar kan vi sedan glädjas åt att fiska på övrig del av året.

Det är ett evigt pusslande att finna de regler som passar allt och alla. Fiskeförbud på en del av ån för att gynna en art kan drabba annat fiske. I det nu aktuella fallet i Gavleån kan de handla om att fisket efter abborre och öring hindras.

Många har synpunkter på reglerna. Nedre Gavleåns fiskevårdsområdesförening och Kultur & Fritid Gävle förvaltar fisket i tätt samarbete. Jag kan försäkra att de, med den kunskap som finns tillgänglig, gör allt som står i deras makt för att det ska bli så bra som möjligt för både fisk och fiskare.

Två som provade lyckan i Gavleån under den gångna helgen var Johan Stigsson och Mikael Meijer. Johan har nyligen flyttat till Gävle från Alfta och Mikael har flyttat hit från Umeå.

Vimma var målarten denna gång för Johan och Mikael, och metoden bottenmete med räka.

– På lördagskvällen var fisket riktigt bra. Minst tjugo vimmor fick jag, berättade Johan.

När jag träffade Johan och Mikael på söndagskvällen var det däremot stendött. Vad beror det på? Vi resonerade runt saken, och kom fram till att kylan är förklaringen. Helgens bakslag på våren gjorde att temperaturen i vattnet sjönk ett par grader. Sådant påverkar helt klart fisken. Fisken blir mindre aktiv.

Mer information om fisket i Gavleån inom Nedre Gavleåns fiskevårdsområde hittar du på www.gavle.se. Sök dig vidare på sidan till Kultur & Fritid och fiske.

I bland annat Gavleån inventerar vi nu sikyngel. Ännu har vi inte hittat några yngel där. Däremot i Testeboån.

Sikynglen är först ut på våren. Deras föräldrar lekte i åarna i slutet av oktober och i början av november. Då kom de lekmogna sikarna simmande upp från havet.

Sik kan ta sig två kilometer upp i Testeboån. Vid Vävaren i Strömsbro är det stopp. Forsen är för brant för sikarna. Det är bara fyra fiskarter som kan ta sig upp för forsen i Strömsbro: Flodnejonöga, lax, ål och öring. Det finns ytterligare 23 fiskarter som vi konstaterat förekommer i ån. Många av dessa finns alltid i ån, både uppströms och nedströms Strömsbro. Likt siken är vimma och gös arter som i Testeboån bara finns nedströms Strömsbro. De kommer periodvis in i Testeboån från kusten, men klarar inte att ta sig förbi åns branta nedersta fors.

Årets första sikyngel hittade vi för en och en halv vecka sedan. Ynglen får med sig gulesäcken, som en matsäck de klarar sig på ett par veckor.

Sikbestånden, av såväl den vandrande siken som den havslekande siken, har minskat mycket kraftigt sedan i början av nittiotalet i hela Bottniska viken. Nedgången har lett fram till ett stort intresse för att samla in kunskap om sik. Självklart ska vi då hjälpa till så gott vi kan. Att inventera sikyngel, och därmed bidra till kunskap om rekryteringen av sik, är en insats vi lokalt här hos oss kan bidra med.

På långfredagen är det dags för nästa inventeringstillfälle i Testeboån. Är du intresserad av att se vad jag finner, eller av att diskutera sik och sikfiskevård? I så fall kan du komma till ån strax nedströms Lexvallsbron klockan 10 på fredag.

Sik kan ta sig två kilometer upp i Testeboån. Vid Vävaren i Strömsbro är det stopp. Forsen är för brant för sikarna. Det är bara fyra fiskarter som kan ta sig upp för forsen i Strömsbro: Flodnejonöga, lax, ål och öring.

BERNT MOBERG
Skriver om fiske i GD

Mer läsning

Annons