Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt hjärta – nytt liv

Annons
Patric Norrås är inte rädd fördöden, längre.

Han har redan passerat gränsen mellan liv och döden gång. När han vaknade upp efter sin hjärttransplantationvar han övertygad om att han var död. Han var kraftigtpåverkad av starka mediciner och under narkosen hade handrömt om sin egen begravning. Det tog veckor innan han fullständigtförstod att han var vid liv.

Nu åtta månader efter den stora operationen ärhan med när hemvärnets Gävleborgsgrupp under helgengår högvakten i Stockholm.

Född med hjärtfel

Patric fyller snart 30. För ett år sedanvar han så svårt hjärtsjuk att han var övertygadom att han aldrig skulle få uppleva sin 30-årsdag.Han föddes med förstorat hjärta. Det medföratt hjärtmuskeln inte kan pumpa tillräckligt kraftigtså att blodet kommer ut i hela kroppen. Hjärtat försökerkompensera genom att slå fler slag.

Patric märkte tydligt av sina problem när han gjordelumpen för tio år sedan. Han fick ont i hjärtatoch orkade inte så mycket.

- Men där hette det att Patric har inte ont i hjärtat,han har ont i latmasken, säger han.

Då var han inte medveten om att det var förstorathjärta han led av. Allvarliga komplikationer fick han förstagången för fyra år sedan.

- Jag var ute och skottade snö och orkade bara i 30 sekunder.Då förstod jag att något var helt fel.

Patric hade då en puls på 200 slag per minut.Det blev många sjukhusbesök och man kom fram till atthan hade förstorat hjärta. Han fick mediciner som skullehjälpa till att driva ut blodet i kroppen. Det fungeradenågot år innan han fick problem igen.

Fick stödpump

Sen följde flera år av komplikationeroch tillfälliga lösningar. Det gjordes flera utredningarför att se om Patric behövde få ett nytt hjärtatransplanterat. Under tiden opererades en stödpump in föratt hjälpa hjärtat att pumpa runt blodet. Det gav effekt.Så småningom blev Patric så bra att läkarnatrodde att han skulle klara sig utan stödpumpen med sittgamla hjärta och bara gå på medicinering. I januarii år tog de ut pumpen.

- Men då rasade det fort. På bara tre dagar blevjag helt utslagen.

Han transporterades till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborgoch nu återstod bara transplantering för att räddahonom.

Inget hjärta fanns

Problemet var att det inte fanns något hjärtaatt sätta in. I åtta dygn låg Patric nedsövdi väntan på att det skulle dyka upp ett hjärtasom passade.

Till slut fick man fram ett hjärta. Patric var självinte medveten om att han skulle bli transplanterad. Han hade varitså illa där an att det inte gick att berätta förhonom innan han sövdes ner. Det var en svår stund förfamiljen när det blev dags för operation.

Allt gick väl under operationen och familjen kunde andasut. Patric väcktes ur narkosen och de skulle berättaatt han fått ett nytt hjärta.

Drömde om sin begravning

- När de väckte mig så var jag fullständigtövertygad om att jag var död. När jag var nedsövdhade jag drömt så starkt om min egen begravning. Jagkunde inte förstå att jag levde.

Patric hade fått starka mediciner som bidrog till atthan hade svårt att uppfatta hur det var i verkligheten,att han levde.

- Jag var helt nerdrogad. Vartefter medicinerna lämnadekroppen började jag förstå. Men det tog veckorinnan sjukvårdspersonalen och familjen lyckades övertygamig helt om att jag levde.

Upplevelsen av att ha trott att han var död har gjortatt Patric inte längre ser döden som något skrämmande.

- Nej, jag är inte ett dugg rädd för att dö.Döden skrämmer mig inte. Snarare det att ta avsked avvänner och familj. Man inser inte det förrän manhar varit där och vänt.

Att komma tillbaka till livet har inte varit enkelt.

Tungt att leva

- Den första tiden efter operationen var jaginte säker på att jag verkligen ville leva. Det varså otroligt tungt. Till att börja med rent fysiskt.Första gången jag skulle gå till toaletten, jaghar aldrig gjort något så jobbigt i hela mitt liv.Och så för övrigt. Jag kunde inte se någonframtid. Det var svårt att föreställa sig attjag skulle bli bättre.

Det som gjorde att Patric återfick livslusten var vännerna.

- Alla vykorten som kom. Det var det som gjorde att jag bestämdemig att jag ville fortsätta leva.

Patric plockar fram ett vykort som betydde mycket närhan fick det. Det är ett kort från Lottorna i Valbosom skriver att de tänker på honom och hoppas att hanska krya på sig.

- Då brast det fullständigt för mig. Dåförstod jag att det finns människor omkring mig sombryr sig. Människor jag bryr mig om.

Kamraterna viktiga

Patric berättar om kamratskapen i Hemvärnetoch hur viktig den är för honom.

- När jag var yngre hade jag inte så mycket kompisar.Jag var mobbad. Men när jag gick med i Hemvärnet 1985fick jag vänner. Och det var ju ett bra gäng, men jaghade nog kunnat komma med i vilket gäng som helst då.

Gemenskapen i Hemvärnet har fortsatt vara viktig förhonom. Att vara med när de går högvakten i Stockholmblev ett viktigt mål att se fram emot i tillfrisknandet.

Familjen har varit ett starkt stöd för Patric. Föräldrarnabodde i Göteborg under ett halvår vid operationen.

- Det är klart vi också påverkats starktav det här. Det är speciellt när ens barn ärsjukt. Det spelar ingen roll hur gammal han är. Det måstegå i rätt ordning, säger Patrics pappa Claes.

Det tar lång tid för Patric att återfåkraften efter transplantationen. Sakta men säkert byggerhan upp sin kondition och ork.

Hissar flaggan vid slottet

Under högvakten i helgen har han fåttavstå från att vara med och marschera. Han ska iställettjänstgöra som kalfaktor, det vill säga allt iallo, bland annat med uppdraget att hissa och hala flaggan påslottet. Att vara med och marschera är målet till nästagång.

Under resten av livet kommer Patric att åka påkontroller till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg föratt se att allt står rätt till.

Den tunga medicineringen efter operationen påverkarkroppen. Cortisonet binder vätska och gör att han gårupp i vikt. Medicinerna sliter också på njurarna.Läkarna har sagt att han troligen måste operera demom cirka tio år.

Stämningen på avdelningen för hjärt-och lungtransplantationer på Sahlgrenska sjukhuset ärsäregen.

- Alla som är där vet att de är dödligtsjuka. Men ändå är det väldigt mycket humorbland patienterna. Och när någon transplanterats firasdet med räkfrossa, säger Patric. Det blir lite speciellti en sådan där miljö.

Inte råd att flytta

Hjärtproblemen har påverkat allt i Patricsliv.

- Ja, bara en sådan sak som att jag fortfarande borhemma. Jag har ju inte råd med något annat. Jag måstefå jobb innan jag kan flytta.

Framtiden har han inte hunnit tänka på ännu.

- Jag har haft fullt sjå att överleva. Men snartska jag börja fundera på vad jag ska omskola mig till.Jag kan inte längre jobba som chaufför eller andra arbetensom kan stressa hjärtat.

För både Patric och hans familj har tillvaron ochsynen på livet förändrats totalt efter det hangått igenom.

- Man tar små bekymmer mer med en klackspark. Allt måsteinte vara perfekt. Vad som betyder något är att manhar vänner omkring sig. Och att man får leva.

Mer läsning

Annons