Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

OS i London 1948 – då tog Folke medalj

/
  • I år fyller Folke Alnevik, major, olympisk medaljör och flitig tårtbakare, 93 år. Trots att det var länge sedan som han var en av de bästa friidrottarna i trakten kommer han fortfarande ihåg hur en bra start ska se ut. Käppen får vila på sidan.
  • Folke Alnevik.
  • Folkes diplom som han fick efter sin insats i olympiska sommarspelen i London 1948.
  • Folke Alneviks autograf finns just nu till försäljning på auktionssajten Tradera. Ett smakprov på hur den ser ut, och hur stilig Folke var, finns på bilden ovan av Folkes id-kort från OS i London 1948.
  • Svenskarna vann stafetten på 400 meter, och Folke kunde ta med sig en olympisk bronsmedalj hem till Gävle.
  • Sverigetröjan som Folke bar under de olympiska sommarspelen i London 1948 har han sparat. Och passar gör den fortfarande, trots att 64 år har gått.
  • En hel del minnessaker från OS-äventyret i London har Folke sparat, bland annat nummerlappen.

Värst fort går det inte, men det går. Och helt plötsligt står Folke Alnevik, belevad major i byxor med pressveck, i perfekt startposition på 400-metersbanan på Gunder Hägg-stadion. För 64 år sedan deltog han i de olympiska sommarspelen i London. Med sig hem till Gävle tog han en bronsmedalj.

Annons

Arm i arm överger vi friidrottsstadion för Folkes våning i centrala Gävle, och med fötterna vilande på de tjocka mattor som inhandlats i fjärran länder där Folke bodde under sina många uppdrag som FN-officer, och som han nu brukar träna vardagsrumsgolf på, börjar han berätta om sitt liv.

Ögonen är stundtals lika spjuveraktiga som minnet är klart. Men har man levt i över nittio år så har man, så när minnet ibland sviktar kan han alltid plocka fram alla de almanackor i skinn där han fört dagbok sedan 1943. Hörnen är något naggade, men de prydliga bläckanteckningarna från en annan tid, då han var ung och en av traktens bästa friidrottare, är väl bevarade.

Men allting började i Lottefors, där Folke föddes på nyårsafton år 1919. Till realskolan i Bollnäs var det en mil, och dit åkte han med tåg varje dag. Det var också där som hans liv förändrades en eftermiddag.

– En kamrat frågade en dag om jag ville följa med till idrottsplatsen och så lånade han mig ett par gymnastikskor och jag fick testa tresteg. Det gick så bra att jag efter det började träna friidrott regelbundet.

Folke fuktar pekfingret mot tungan och bläddrar sig fram till sommaren 1948. Krigsåren hade slagit hårt mot den europeiska idrotten och de olympiska sommarspelen det året var de första på tolv år. Folke, som bytte klubb flera gånger under sin karriär, var då 28 år och tävlade för I14 IF. Året innan hade han blivit studentvärldsmästare i Frankrike, och nu hade han alltså blivit uttagen att åka till London och delta i de olympiska spelen.

Den 24 juli, snart på dagen för 64 år sedan, reste Folke och den svenska truppen från Göteborg till London med kryssningsfartyget Britannia och ägnade hela resan åt att spela bridge med svenska fotbollslandslagets lagkapten Birger ”Bian” Rosengren, stavhopparen Ragnar ”Ragge” Lundberg och Gävletränaren Konrad Andersson.

Det England som tog emot dem var märkt av andra världskriget. Folkes hustru Anne-Marie tog in på ett hotell där en projektil gått rätt igenom byggnaden, och svenskarna inkvarterades i en militärförläggning i Richmond Park.

– Det var väldigt fattigt. Allt mat och dryck hade vi med oss, så vi åt svensk husmanskost hela tiden. Förr i tiden sades det inget om att det var bra att dricka vatten, och det straffade sig vid den första tävlingen för då mådde jag inte alls bra.

Folke slogs ut i kvartsfinalen på 400 meter. Desto bättre gick det när det var dags för honom att springa stafetten på 400 meter tillsammans med Kurt Lundquist, Lars-Erik Wolfbrandt och Rune Larsson, även om han själv beskriver tredjeplatsen som tursam. En av konkurrenterna i favorittippade Jamaica fick en sträckning under första sträckan, och en italienare fick problem med ett ben under loppet. Finländarna bekymrade sig svenskarna inte för över huvud taget.

– När vi stod där och jag hade sprungit min sträcka och vi såg att Jamaica och Italien var ute var det väldigt spännande. Det var nog den mest spännande delen av hela upplevelsen i London.

När loppet var över stod det klart att USA hade vunnit och att andraplatsen gått till Frankrike. Sverige hade kommit trea.

– Just då tyckte man att det var väldigt trevligt att få medalj, men sedan tänkte man att vi nog kunde ha slagit Frankrike också. Men man får väl vara nöjd över att ha fått en bronsmedalj.

Mer än nöjda var i alla fall de åskådare som samlats vid Gävle Centralstation för att hylla sina OS-hjältar med tal, klang och jubel när de kom tillbaka från London. Gävles fana, som Folke tilldelades den dagen, pryder fortfarande vardagsrumsbordet.

– Det var väl främst Henry Eriksson som hyllades efter sitt guld på 1 500 meter och det var en viss uppståndelse kring honom, men vi andra fick också en släng av sleven. Då tyckte jag nog att det var rätt roligt att komma hem.

Sedan hustrun Anne-Marie gick bort för ett år sedan lever Folke ensam, alltid med hemlagade tre rätters-middagar i frysen om han skulle få vänner på besök.

Mycket i lägenheten kommer från de många spännande resorna runtom i världen som han och Anne-Marie hann göra under sitt 66 år långa äktenskap, men en hel del påminner också om Folkes OS-äventyr.

Som alla gulnade fotografier i de många klippböcker och fotoalbum som ligger utspridda över matsalsbordet, till exempel. Fotografier som dessutom skvallrar om att det minsann var en riktig snygging som var med och tog hem den där bronsmedaljen till Gävle.

Om mindre än en vecka är det dags för 2012 års upplaga av de olympiska spelen i London, och visst kommer Folke att titta på tävlingarna.

– Vi har ju fått en flicka som springer fort på 400 meter, Moa Hjelmer, så henne ser jag fram emot att se.

Folkes egen friidrottskarriär avslutades efter att han vrickat foten under en nattorientering, men den tävlingsinstinkt som han berättar har funnits med sedan barnsben, har inte lämnat hans kropp. Han spelar fortfarande bridge och tävlar i golf varje vecka, men har även hittat nya sätt för att utmana både sig själv och andra på ålderns höst. Som exempelvis genom baka varenda tårta som finns minst en gång, och att leva riktigt, riktigt länge.

– Jag skulle slå min pappa i ålder och han blev 91 år, så nu när jag har gått förbi honom kan jag lägga av, säger Folke och ler med spjuverögonen.

Mer läsning

Annons