Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På Bilagan är ingen rädd för att ta ton

/
  • ”Ja, Carina!” ropar gästerna när Bilagans egen schlagerdrottning Carina Skoogman sjunger Nanne Grönvalls ”Lyckos dig”.
  • Stammisen Agneta Bäckström gör ett av kvällens toppnummer när hon sjunger favoriten ”Rose Garden”.
  • Niklas Magnusson rör vid hjärtat när han sjunger en ballad av R Kelly. Kvällens värdinna är Carolina Nylander.
  • Kvällens karaokevärdinna bjuder själv på ett nummer. Stammisen Tina Dahlkvist dansar förtjust.

Musiken binder oss samman. På karaokebaren Bilagan möts olika människor i sin längtan efter att bli sedda, få leva ut och bara ha det kul.

Annons

– Välkommen till kvällens karaokebar! Får jag be Niklas komma upp på scenen, inleder värdinnan Carolina Nylander.

Klockan är tio på kvällen, på den lilla scenen står en kille med svart T-shirt och slitna jeans. Bakom honom markeras texten på TV-skärmen rosa, i takt, ord för ord. Med sammetslen röst öppnar Niklas Magnusson baren med att sjunga R Kellys smäktande r’n’b-ballad ”If I Could Turn Back the Hands of Time”.

– Det här är för amatörer som tycker om att sjunga. Alla är välkomna hit och alla får vara som de är, så länge de är snälla mot andra. Det är något helt annat än diskotek, här träffar man och lär känna människor genom musiken. Att få sjunga blir på ett sätt något väldigt personligt, man blir sedd, säger han efter framträdandet.

På onsdagar extraknäcker Niklas Magnusson som karaokevärd på Bilagan, men i kväll är han bara där och sjunger. Nyinflyttad till Gävle upptäckte han karaokebaren för ett par år sedan och eftersom han sjunger så bra blev han ombedd att hålla i karaoken. Han berättar att svenskt 70- och 80-tal är det som är mest populärt, Carolas ”Fångad av en stormvind” och Factorys ”Efter plugget” är de låtar som sjungs mest.

Karaokebaren har sina stammisar. Agneta Bäckström går till Bilagan någon gång i veckan, det har hon gjort i fem år. Hon är en av de som har fått en särskild status, med ett leende visar hon upp sitt VIP-kort.

Här har hon träffat många fantastiska människor under åren och det är många som kommer fram och kramar om henne. Det är en salig blandning av folk som möts på Bilagan. Här träffar Korsnäsarbetarna som precis gått av skiftet schlagerbögarna och de bohemiska trubadurerna. Tolerans och sympati ligger i karaokens natur.

– Det är något med musiken som binder. Om fler ställen körde med karaoke tror jag att de hade fått bättre stämning. Jag har lärt känna så många människor här som jag inte hade träffat annars, alla kan komma hit och sjunga och ha kul utan att någon skrattar eller buar åt dem, säger Agneta Bäckström.

Själv framför hon helst sånger från barn- och ungdomen, gärna något av Neil Sedaka.

– För mig handlar det om utlevelse. Jag sjunger mycket 60-tal, låtar som jag växte upp med, förklarar hon.

Hon är populär. Till de andra gästernas jubel går Agneta Bäckström upp och sjunger en av favoriterna, Lynn Andersons countryklassiker ”Rose Garden”. Ett par finner varandra och tar en svängom, Agneta Bäckström ler. Glädjen finns i sången, kärleken föds på dansgolvet.

I ett hörn sitter John Nordin med en kompis. Han verkar till en början inte riktigt lika entusiastisk, men under den lilla hatten och popluggen gömmer sig en karaokefantast trots allt.

– Det får bli Weezers ”Buddy Holly”. Jag har varit emot det här med karaoke tidigare, men nu har jag provat ett par gånger. Det är mest på kul, säger John Nordin lite motsträvigt, men bara ett par timmar senare är det han som fyller dansgolvet framför scenen med sin version av David Bowies ”China Girl”.

Känslan av gemenskap är påtaglig. Överallt kramar gamla bekantskaper varandra, några träffar nya. De sjunger med och applåderar och njuter av att se varandra släppa loss. Carina Skoog är en av de som går dit flera kvällar i veckan. Här träffar hon människorna hon tycker så mycket om.

– Jag älskar att sjunga, mest schlager och rock, hinner hon säga innan det är hennes tur att framföra Nanne Grönvalls ”Lyckos Dig”.

”Ja, det är Carina!” ropar en man från baren och höjer ölglaset. Hon går upp på scenen, i refrängen sjunger alla med.

Michael Man är mannen som har drivit Bilagan på Hattmakargatan i 18 år nu. Ständigt leende nickar han takten till Carina Skoogs schlagersväng medan han tappar upp öl i baren. Han gläds med sina gäster.

– De som kommer hit är väldigt olika men de älskar alla musik. Alla vill sjunga sin stil, därför blir det allt från ballader till rock och svensktoppslåtar, berättar han.

Varför det blev en karaokebar har han ett enkelt svar på.

– Ja, det var väldigt populärt på den tiden när vi började i alla fall, skrattar Michael Man.

Men populärt är det fortfarande, medan timmarna går strömmar det till allt fler förmågor och väntetiden för att gå upp på scenen blir allt längre. Dessutom är ryktet bland gästerna att ägaren själv är en riktig musikälskare som i smyg sjunger ett par låtar själv innan han öppnar karaoken för kvällen.

Några av gästerna har gått dit så ofta och gjort så bra från sig att de blivit något av stjärnor. Sandvikenkillen Christian ”Chrille” Eriksson är en av dem. Under ett par års tid har han tagit bilen till Gävle och Bilagan varje onsdag och torsdag.

Vanligtvis brukar han sjunga låtar av Rolling Stones och det svenska punkbandet Bitch Boys (som inte ska förväxlas med den skönsjungande 60-talsgruppen The Beach Boys). ”Chrille, Chrille, Chrille” ropar publiken förtjust när han går upp och drar av en punkig variant av Thore Skogmans ”Pop i topp”. Han har bredd, senare framför han mer stämningsfullt Eric Claptons ballad ”Tears in Heaven”.

– Karaoke handlar om att få stå på scen och bara släppa loss, säger han och ler.

Kön till micken verkar aldrig ta slut. Det är fortfarande ett par timmar kvar av skratt, sång och kärlek.

Jag har lärt känna så många människor här som jag inte hade träffat annars, alla kan komma hit och sjunga och ha kul utan att någon skrattar eller buar åt dem

Agneta Bäckström

Mer läsning

Annons