Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polisen som har världens bästa jobb

/
  • Vi har hört hans namn i radio och tv och läst det i tidningen. Mikael Hedström är både presstalesman och kommunikationschef hos Gävlepolisen.

Mikael Hedström tycker att han har världens bästa ­yrke. Han är stolt över att vara polis och han är stolt över att hans dotter valde att bli polis. – Tänk att vi är 20 000 i kåren som servar över nio miljoner människor i det här landet, säger han.

Annons

Mikael Hedström är Gävlepolisens presstalesman och uttalar sig dagligdags i medierna om små och stora händelser inom polisen. Han möter upp oklanderligt klädd i uniform och vid fotograferingen åker både bälte och mössa på. På en hylla ligger två skyddshjälmar.

Polis fanns inte med som ett yrkesalternativ när Mikael växte upp i Hille och Sätra. Han provade på byggjobb, jobbade i affär och hamnade som ung i oljebergrummen på Norrlandet. Där höll han koll på grundvattennivån så att oljan inte skulle förgifta vattnet. Men det jobbet försvann samtidigt som han gjorde lumpen och där stod han med bara grundskola i bagaget.

Han tog värvning och fick samtidigt gymnasiekompetens genom försvarets gymnasieskola, tvåårig social linje. Karriären i försvaret blev dock kort, bara två år.

– En natt när jag stod i skogen med vatten långt upp på låren började jag fundera på vad jag egentligen ville göra i livet, säger han. Så jag sökte polisskolan och kom in våren 1981.

På den tiden gällde ett år på skolan, ett års praktik inom kriminalpolisen och ett halvår på ordningen vilket är detsamma som att patrullera i bil. Första jobbet var i Jakobsberg, han fick lägenhet i Kallhäll och hans fru flyttade dit. Allt var perfekt. Men ganska snart längtade båda tillbaka till Skutskär och Gävle.

– Så jag hamnade i Skutskär. Jag som sagt att jag aldrig skulle bo i Skutskär, Hofors eller Sandviken. Nu tycker jag att Skutskär har guldkusten i det här området, verkligen.

Mikael fick jobb i Tierp och det passade bra eftersom familjen fått barn. I huset i Skutskär bor han och hans fru kvar. Barnen är utflugna till Stockholm där sonen är i modebranschen och dottern är polis, ett yrkesval som Mikael påstår sig vara oskyldig till.

På en mindre ort vet alla vem man är. Mikael berättar om den gången han var på väg att resa bort och hittade en hund fastbunden utanför huset.

– Det var någon som tyckte att jag skulle ta hand om hunden, jag var ju polis.

Det var en granne som hittat hunden. Allt slutade lyckligt, ägaren kom och hämtade sin hund.

Han har lång erfarenhet av olika slags polisarbete men värnar ändå basen, att möta allmänheten genom att patrullera i bil eller till fots. Han är också, sedan årsskiftet, kommunikationschef i ett övergångsläge innan landets polisdistrikt samordnas till sex eller sju polisområden. Något som ska bestämmas i höst.

– Det viktigaste arbetet sker i radiobilen, säger han. Där lär man sig yrket. I normalfallet jobbar man tio år i bilen även om många unga poliser kommer ifrån bilen mycket tidigare i dag.

Mikael har jobbat skift på fältet i polisbil i flera omgångar, hanterat trafikutredningar i Tierp, suttit i sambandscentralen i Gävle, skött personalfrågor för närpolisen och varit chef för brottsförebyggande enheten för att nämna något. Men alltid har han återvänt till de som jobbar i yttre tjänst, i bilarna.

Det finns inget roligare än att jobba med nya, unga, hungriga poliser säger han. Men medger att han skulle ha svårt att klara jobbet i dag utan hjälp. Moderna bilar, moderna rapporteringssystem. Är det långt mellan gångerna kommer man ifrån nya rutiner.

1990 började han i polishuset i Gävle. Första dagen på väg in stötte han ihop med en man, presenterade sig och berättade att han var helt ny.

– Det är jag också, svarade mannen. Vart är du på väg?

– Jag ska gå upp till polismästaren och hälsa, svarade Mikael.

– Men det är jag. Det är min första dag här också, svarade Lars-Göran Carlsson som precis tillträtt som polismästare.

Dagens unga poliser kommer från en mer akademisk värld och har breda kunskaper. Det är högt tryck på att komma in på utbildningen men ändå fattas det poliser beroende på att många pensioneras.

Det är också fler som söker utlandstjänst. Till exempel finns Gävlepoliserna Åke Roghe och Per Langer i Afghanistan nu. Poliser är också barnlediga och hemma med sjuka barn, mer nu är förr. Rörligheten är större, man flyttar oftare.

– Man räknar med att 30 procent av poliskåren är frånvarande av något skäl. Det gäller att vara tydlig och förklara detta för politikerna, säger han.

Unga moderna poliser behöver moderna redskap för att nå ut. Tv-serier som 112 har gjort enormt mycket för öppenheten inom polisen. Andra vägar är sociala medier. I Gävleborg är det än så länge bara Hudiksvall, Nordanstig och Ljusdal som har egna facebookkonton. Polisen.se har ett konto och har haft kampanjer där har de fått ett enormt genomslag. Några officiella twitterkonton har inte polisen.

– Vi måste finnas med på de sociala medierna, säger Mikael. Vi får prova oss fram, det finns ingen grundlösning.

Han berättar att det pågår en utvärdering av facebook på Rikspolisstyrelsens uppdrag. Det finns en rekommendation för hur man som polis ska agera på de sociala medierna. Han erkänner också att det finns en viss skepsis inom kåren.

I Mikael Hedströms arbetsrum hänger dels en klubbtröja för Queens Park Rangers med hans namn på ryggen, dels en SAIK-tröja från 2012 års guldlag. Bandytröjan har han fått av Jesper Hvornum, back i SAIK, som är kompis med hans son. När sonen var liten spelade han pojklagsbandy i Skutskär och tränades av pappa Mikael.

Nu för tiden blir det inte så mycket av vare sig bandy, fotboll eller hockey även om sportintresset är stort.

– Jag borde motionera mer, konstaterar han.

Mer läsning

Annons